26 dagar

Sista dagen på jobbet. Känns lite vemodigt att lämna kontoret och veta att det är ungefär ett år tills man börjar jobba igen! Ett år är lång tid! Firar dock detta med ett välbehövligt besök hos frisören!

Nu kanske jag räknas som partisk?

Men jag blir så irriterad på NIMBY! Ett uttryck som vi ofta använder inom konsultbranchen, Not In My Back Yard.

Sitter för en gångs skulle med morgonens VK och dricker en kopp te i väntan på att åka till jobbet. Läser då denna artikel om den tilltänkta vindkraftsparken i Täfteå och blir så less. I artikeln beskrivs hur närboende blir överkörda av kommunen som som inte lägger in sitt veto med denna vindkraftspark. Hur landskapsbilden kommer bli enormt förändrad genom att elva vindkraftsverk får tillstånd att uppföras. Hur man inte övervägt andra alternativ i någon större utsträckning. och så kommentaren "Klart att man blir mer engagerad när det påverkar en själv". Ja, det är då sant, för inte skulle du reagera såhär för en vindkraftspark i skåne, eller en gruva innåt landet, eller någon annan verksamhet som ger dig tillgång till naturresurser som du faktiskt behöver för att kunna leva det moderna liv du lever!

Min första tanke var "Men okey, då bygger vi ett nytt kärnkraftverk på din bakgård istället!". Kanske lite radikalt, jag vet, men vad är alternativen? På något sätt måste vi kunna försörja det ökade behovet av energi, ett behov som vi människor själva skapat. Ett behov som jag är övertygad om att det inte finns någon idag som kan tänka sig vara utan, eller skulle du kunna tänka dig ett liv utan el. Inga lampor, ingen TV, inget internet, laga mat över öppen eld? Jag skulle inte tro det.

Många resonerar så att "Man kan väl sätta vindkraftverken någon stans där det inte finns människor". Absolut kan man göra det (säger jag som ändå har viss erfarenhet av hur det går till när man väljer läge), men precis som att gruvmalmen bara finns på vissa ställen i berggrunden så varierar lämpligheten för en vindkraftspark med vindförhållandena på platsen. Det blir helt meningslöst att bygga en park där det inte blåser, då försvinner ju hela det miljötänk som ändå ligger bakom vindkraftverk. Att vad det kostar energimässigt att bygga ett vindkraftverk tjänas igen genom utvinning av förnyelsebar el. Dessutom finns det mycket begränsade landområden som inte är i någons Back Yard. Fjällen kanske du tänker, Inlandet, men så enkelt är det inte. Där lever och verkar våra samebyar tillsammans med Sveriges rika djurliv som redan idag är bortkörda från stadsområden. Vi urbaniserar och förtätar, är det inte lämpligt att även den här typen av byggnation görs inom områden som ligger nära till hands. Så att vi inte behöver bryta nya vägar och störa djurlivet mer än nödvändigt? Det är ju ändå vi som människor som skapat oss behovet av el så varför ska det påverka djurlivet när vi inte ens själva vill ha verken i närheten?

Sen tror jag personligen att när det väl blivit socialt accepterat med vindkraft så kommer vi inte reagera mer på dem än på till exempel ett kalhygge. Det finns väl knappast någon som idag slår bakut för att ett skogsskifte ska avverkas. Det tillhör vardagen och visst påverkar det vår landskapsbild, men inte tillräckligt för att vi ska reagera nämnvärt.

Så, sist men inte minst, vi människor har under många hundra år jobbat hårt på att utarma vår jord på ändliga naturresurser. Vi släpper ut avgaser och skapar enorma mängder skräp och skrot genom dagens "slit och släng"-samhälle. Vi förväntar oss en viss standard och servis. Förstår vi inte att om vi fortsätter som vi gör kommer vi inte ha någon jord att leva på tillslut. Vi måste börja tänka ett steg längre, inte bara till om min utsikt från balkongen kommer förändras, vi måste se till framtiden och att nästkommande generationer också ska kunna leva med den standard som vi idag ser som "normal".

27 dagar

För första gången under denna graviditet känner jag att det börjar vara jobbigt. Har ont i huvudet, börjar känna mig svullen, stor och allmänt krasslig. Hoppas att det beror på att jag sover dåligt nu och att det inte är havandeskapsförgiftning på G. Tack och lov för tupplurar mitt på dagen! Känns dock lite surt att sitta inne när det är så fint väder ute, men jag vågar mig helt ärligt inte ut på promenad. Vägarna är glashala och jag fick verkligen kämpa mig från bussen och hem. Vill verkligen inte ramla och slå mig och stannar därför där jag är. Får se fram emot fina dagar lite längre fram i vår helt enkelt :)

Så vad gör man inomhus en dag som denna? Förutom att sover? Jo, man passar på att vika tvätt, rengöra akvariet och städa iordning spelhyllan som igår kånkades upp till övervåningen. Sen är det ju rätt lämpligt med skidor på tv :P

Upp till bevis

Efter jobbet idag skulle jag bara på Apoteket för att köpa en tandborste men gick därifrån med Bio-oil som tydligen ska vara effektiv mot befintliga bristningar. Vet inte riktigt vad jag tycker om att de nu agerar säljare på Apoteket, att man inte bara kan gå in för att få råd utan att bli visad hela sortimentet. Men men, nu är det upp till bevis för den här oljan. Det vore ju toppen om det fungerade!

29 dagar

Mindre än 30 dagar kvar nu. Tiden går fort. Denna vecka är den sista vecka som jag arbetar. Tisdag har vi sista föräldragruppsträffen, torsdag är det informationsträffa med förlossningen och på fredag kommer Johanna och hälsar på! Kan det bli bättre, två av sina bästa vänner på besök två helger i rad! :) Med allt detta tror jag att även denna vecka kommer gå fort. Och ska man sedan tro min mormor så kommer bebis kring 12:e mars då tydligen alla i min släkt får sina barn två veckor tidigt. Vi får väl se om hon har rätt eller inte. För min del skulle det inte göra jättemycket om hon kommer lite tidigare än beräknat. Speciellt nu när jag äntligen känner mig glad och förväntansfull!

En härlig helg!

Har haft en underbart härlig helg med en mycket god vän! Vi har gjort en massa av våra klassiker så som texmexpaj, stan, Jane Austen, grillad falukorv och en massa prat! Helt perfekt! Bebis fick även en leksak i ekologisk återvunnen natur-gummi (rättelse efter kommentar av presentgivaren ;)), men jag skulle nästan vilja ha den själv ;)

Sol!

Fem fåglar!

Dagens pyssel

Första fågeln till mobilen är klar och jag är riktigt nöjd :)

32 dagar

En tidig morgon. Nackdelen med att vara jag är att när en dag ser ut som igår är att tröttheten gör att jag somnar tidigt. Redan vid 21 låg jag till sängs och somnade snabbt och gott. Dock vaknar jag som en klocka 8 timmar senare...vilket är 05:00 och väldigt tidigt. Men vad kan man göra när man är pigg och känner sig utvilad? Det är bara att ta sig upp ur sängen och börja dagen med vetskap om att jag kommer vara trött ikväll igen :P Men ikväll är Emma här och det kommer bli toppen! Ser fram emot en hel helg med en god vän! :D

För övrigt visar vågen idag + 18,9 kilo. Börjar inse att det, med knappa 5 veckor kvar, kommer bli svårt att hålla sig under 20 kilos viktuppgång. Men vad gör det, i det här läget är bebis viktigast, min vikt är verkligen sekundär och den kan jag ta itu med senare. Som vanligt lägger jag på mig rätt jämnt över kroppen och personligen tycker jag inte att det riktigt ser ut som att jag gått upp nästan 20 kilo. Dock märks det på min hud. Som jag berättade för några månader sedan har jag klarat mig från bristningar på magen men de på baksida/insida lår blir bara värre och värre. Ser nu ut som en rödrandig tiger och det är väl inte speciellt vackert. Men som jag resonerar så är det ju på "rätt" ställe. Jag menar, jag ser dem knappt själv om jag inte vikter och vrider kroppen i vad som (just nu) är en nästan omöjlig vinkel. Vill andra titta på mina lår bakifrån på badstranden så lär de ju i alla fall inte berätta det för mig, dessutom kommer ju blickarna "bakom ryggen" på mig ;) Så för att ha ganska mycket bristningar är jag nöjd med placeringen.

12 timmar senare

Äntligen hemma! Fick ställa in ett mammafika men det var helt enkelt inte görligt! Extremt trött och med rejäla sammandragningar vill jag bara sova!

33 dagar

Och idag är en lång dag! Lämnade hemmet vid 6:15 för att lämna mannen på tåget, 6:40-11:30 jobb, från då och fortfarande regionsträff med jobbet. Ikväll blir det fika på stan om jag orkar... Känner mig redan helt slut!

Hallen

Tänkte bara visa hur fin vår hall blev nu efter att vi lagt nytt golv! Det som inte syns på bilden är hålet i väggen som kom fram när elementet togs bort... Men det ska förhoppningsvis snart vara åtgärdat :)

27 år

Så var den stora dagen här. Ännu ett år har gått och jag har blivit ett år äldre, eller ja rent tekniskt är jag ju bara en dag äldre än igår men siffran för min ålder har ökat ett steg. I år är jag också mycket stolt över min käre make som förbisåg sina egna principer för att göra min starten på min födelsedag precis så som jag vill ha den! Jag fick en rosa frystårta till frukost! :D Kanske låter konstigt men för mig är det definitionen av födelsedag. När jag var liten fick jag och mina systrar alltid välja vad vi ville få till frukost på våra respektive födelsedagar. Mina systrar valde korvmackor och jag valde rosa prinsesstårta. Jag bjöds även på te, äppeljuice och polarbröd så frukosten var inte helt onyttig ;)

       

I present fick jag vad man skulle kunna kalla ett presentkort på en båt! Dock ingen vanlig båt (såklart) utan en prydnadsbåt att ha i sovrummet. Har ända sedan vi flyttade ner sovrummet och gav det nautiskt tema velat ha en båt som jag sett i fönstret på Comfortmöbler varenda morgon då jag går till jobbet och nu ska jag få den! (eller någon annan som jag hittar nu när jag ska börja leta lite mer aktivt ;))

Nu är jag i alla fall redo att börja denna underbart vackra (men kalla) dag som är just min dag. Det ska städas och fejas så att huset blir skinande rent efter allt byggdam som flugit omkring sedan förra veckan. Dessutom ska jag baka en del inför kvällen då familjen på Davids sida kommer hit på kalas. Min familj var här för två veckor sedan och firade mig och min syster, dock inte pappa som då liksom nu är i Spanien.

Dagens pyssel

Jag är verkligen ingen hejare på att sy kläder. Det har en tendens att gå väldigt fort och jag har nog aldrig använt ett mönster i hela mitt liv. Men roligt är det! :) idag blev det ett par byxor att matcha mössan jag sydde i veckan. Ska bli spännande att se om de faktiskt går att använda!

35 dagar

Hej vad tiden går! 35 dagar och fem veckor kvar till beräknad förlossning vilket ju i sin tur innebär att bebis kan komma på 3 veckor och fortfarande räknas som fullgången. Det innebär också att det inte kommer vara mer än 7 veckor tills dess att vi får träffa henne för första gången då man inte tillåts gå över tiden med mer än två veckor! Spänningen är olidlig ;)

Igår färdigställde jag den filt jag virkat med fleece-foder och allt. Dock är jag som vanligt väldigt dålig på "före- och efter-bilder" men jag ska försöka komma ihåg att ta en bild i eftermiddag. Idag blir det bakning inför morgondagens kalas samt plocka fram owerlocken igen. Efter jobbet ska jag göra en tur på stan och leta efter mönster på bebiskläder!

För övrigt har jag nu på morgonen sett Sigge dricka självmant för första gången på 5 dagar vilket känns som en enorm seger. Han är mycket piggare och mer sig själv och verkar ha återhämtat sig bra efter helgens...ja vadå? influensa? förkylning?...sjukdom i alla fall.

Det går framåt!

Både med golv och katt! Har nog aldrig varit så glad över att se vår tjocka Sigge äta! :)

36 dagar

Sitter på jobbet och känner mig allmänt disträ. Funderar mycket på hur Sigge har det hemma. Försöker få tankarna på annat både genom jobb och genom att leta mönster på bebiskläder på internet. Inget av det går speciellt bra...

Sigge

Gårdagens slit verkar ha gett resultat. Sigge är piggare idag och har till och med ätit lite på egen hand. Dock känns det inte bra att han nu är hemma ensam. David var tvungen att jobba och jag har en tid hos psykologen i eftermiddag och i och med att plattläggaren kom imorse var aldernativet att sitta instängd i sovrummet med katterna hela dagen eller lämna huset på förmiddagen. Är rätt nervös för Sigges skull, ska bli skönt när man väl får komma hem...

VAK

eller Vård Av Katt. Vår älskade lille Sigge är sjuk :( Stackarn har inte velat varken äta eller drick i helgen så nu får vi tvångsmata honom med vatten, vätskeersättning och vattenmixad kattmat med korta intervaller hela dagen. Allt på inrådan av veterinär. Blir han inte bättre får det bli ett veterinärbesök imorgon. Just nu känns det verkligen hemskt att vi aldrig kommit oss för att försäkra katterna och klarar han sig bara genom detta så är försäkring det som står först på agendan...

Fru Frida

Och besvikelsen när man inser att det man pysslat med hela morgonen blev fel! Gör om gör rätt, men inte just nu... Tappade geisten!

37 dagar

Tiden bara går och går. Veckan har varit turbulent och händelserik med fortsatt golvarbete, barnmorskebesök, föräldragrupp, alla hjärtans dag- middag på garaget, trevligt sällskap, pyssel och en massa mer. Det enda som det blivit lite av (känns det som) är sömn! Är nu inne i en period där jag vaknar konstant, är det inte dags för ett toalettbesök så vill jag kräkas av halsbränna, jag vaknar av att jag får sammandragningar så fort jag vänder mig...vaknar iofs alltid när jag behöver byta ställning för ingenting känns skönt. Bristen på sömn gör att allt annat blir lidande och jag känner mig på konstant dåligt humör vilket inte är speciellt roligt.

Okey, allt är inte jobbigt! Middagen på garaget var underbar! Då kände jag mig för första gången på mycket länge genuint glad och lycklig. Bästa sällskapet, jättegod mat och toppenservis. Det kan inte bli bättre! Fick även en ordentlig bekräftelse på garagets kockars skicklighet. Av lite olika anledningar valde jag oxfile till huvudrätt. Som gravid ska du inte äta rött kött. Potentiellt tråkig rätt att vänta. Men den köttbit jag fick in var perfekt även om den var genomstekt. Den var saftig och mör på ett sätt jag inte trodde var möjligt för en välgrillad oxe :) Så, summa summarum, det var en mycket välbehövlig kväll och kanske sista restaurangmiddagen för bara mig och David på ett bra tag framöver!

Övrigt nytt är att jag fått låna min mors owerlock-maskin! Vilken underbar maskin det är! När jag väl sorterat ut vart alla trådar skulle gå och justerat trådspänningen slängde jag ihop en liten fodrad mössa i et nafs! Nu ska jag bara leta rätt på ett mönster på bebis-byxor och sy i samma tyg.

40 dagar

Tiden rullar på, sakta men säkert passerar dagarna och förhoppningsvis dröjer det inte allt för många veckor innan hon är här. Jag jobbar ytterligare två veckor oavsett vad som händer med sjukskrivningen. Blir jag inte fortsatt sjukskriven blir jag utan pengar men då får det vara så, jag orkar inte mer. Dock har det varit bra att arbeta lite under sjukskrivningen. Att gå upp och åka till jobbet, umgås med kollegorna lite och faktiskt uträtta något (utöver hemmafix och pyssel) tre dagar i veckan har gjort att tiden har gått fort. Misstänker att David har rätt, skulle jag varit hemma på heltid från i julas skulle tiden nog gått mycket långsammare. Dessutom är det skönt att veta att jag nu haft möjlighet att göra en ordentlig överlämning av mina arbetsuppgifter samt funnits som stöd under en period. Inte bara släppa alla lösa trådar och lämna dem vind för våg.

Med hallen går arbetet framåt. Igår gjöt man trossbotten full med en speciell isoleringsbetong som tydligen ska vara grejen vid kalla golv. I och med att det inte gick att gå på golvet under tiden betongen härdade fick vi lite problem med katterna och nu vågar Sixten inte komma in. Förhoppningsvis övervinner lillkatten sin rädsla när han blir riktigt hungrig, annars får vi ställa ut mat till honom. Tack och lov att det inte är speciellt kallt ute för tillfället!

Sen bannar jag mig själv lite just nu som inte tänkte mig för när jag skaffade ett Skype-konto här nyligen. Som många kanske vet är min far i Spanien nu i februari och för att kunna hålla kontakten utan att bli ruinerade skaffade vi oss skype. Smart som jag var tog jag användarnamnet "Frida Sandén" (kommer i och för sig inte ihåg om jag kunde välja något annat...), men som ni säkert kan ana har nu förfrågningarna från okända människor börjat rulla in. Misstänker att de flesta tror att jag är "Den andra Frida Sandén"...

Ca 300 trådar senare...

42 dagar

eller 6 veckor.

Har just haft snickaren på besök i Holmsund. Han tyckte inte att de skador som uppdagades under gårdagens rivning var något att oroa sig för och att de var så små att det inte var nödvändigt att åtgärda. I och med gjutningen av hallgolvet kommer skadan fyllas ut och därmed ska inga problem med stabilitet uppstå. Känns mycket skönt då det innebär att de kan köra igång med golvet imorgon igen!

Lite sisådär

Golvbygget har som sagt kommit igång och allt är nu rivet. Dock var det lite för enkelt och såklart uppstår lite problem. Vad kan man vänta sig av ett drygt 100 år gammalt hus? Det har visat sig att delar av syllen, precis under ytterdörren, är murken. Det känns ju lite sisådär då det innebär att golvfixet stannar av, att det imorgon kommer en snickare som ska titta på saken och att vi efter det kan bestämma vad och hur vi ska göra. Det som oroar mig just nu är att det kommer bli ett stort projekt som dessutom kommer kosta skjortan. Självklart är det bra att det uppdagas och att vi får möjlighet att åtgärda problemet och att det inte byggs in under ett gjutet och klinkrat golv... men jobbigt lika fullt. Och för min del innebär det huvudvärk...en riktigt huvudvärk.

43 dagar

Snart mindre än 40 dagar kvar. Känns overkligt.

Idag smet jag lite tidigare än tänkt till jobbet då bygg-gubbarna kommer och börjar med golvet i hallen idag. Känns både spännande och extremt läskigt. Ska bli underbart med klinker och golvvärme i hallen samtidigt som jag inte riktigt kan släppa ångesten över att något oförutsett dyker upp och att allt blir 5 gånger dyrare än beräknat! Dessutom kommer det ju bli lite småbesvärligt att vara hemma så mycket som jag är nu för tiden samtidigt som de jobbar i hallen. Kommer bli ganska låst till övervåningen är jag rädd. Dock får man väl se det som så att det är nu säkert 5-6 veckor sedan vi beställdet det här och det känns som nyss. Arbetet beräknas ta 1,5 vecka och vara klart lagom till min födelsedag i nästa vecka! När det här väl är klart är det bara en månad kvar till beräknad förlossning. Jag försöker helt enkelt se det positiva i situationen :)

Imorgon börjar det!

Blandade känslor

46 dagar

Jag kanske börjar se ljuset i tunneln nu.

Under de senaste 18 månaderna har jag drömt väldigt mycket mardrömmar. Många barn har dött och allt som oftast har man bara vetat om att de dött men man har inte kunnat hitta dem. Även många av mina när har jag sett försvinna och jag har vaknat med hjärtklappning, panik och gråten i halsen. Enligt min psykolog har dessa drömmar mest troligt varit en reflektion av mitt mående och min extrema rädsla för att även denna graviditet ska sluta dåligt.

Strax efter jul drömde jag min första positiva dröm rörande graviditeten. Då drömde jag att jag var gravid och lycklig! Att jag genom magen kunde se hur vår bebis liksom höll om mig, kramade om mig. Den morgonen vaknade jag med ett leende på läpparna. Inatt drömde jag min andra positiva dröm rörande graviditeten. Inatt födde jag en helt perfekt liten flicka! Det gick snabbt och problemfritt och jag kan fortfarande se bilden framför mig. Den bilden ska jag bära med mig fram till förlossningen!

Positiva besked

Efter många om och men fick jag äntligen tag på min personliga handläggare på Försäkringskassan. Det var inte för bra för att vara sant, den utbetalning jag fick bara dagar efter att läkarintyg och sjukanmälan kommit in till försäkringskassan gäller som positivt beslut på att jag har fått min sjukskrivning och sjukpenning beviljad under den tid mitt läkarintyg gäller. Så med andra ord kan jag nu släppa oron om ekonomi under februari månad. Får se om jag gör ett försök att få sjukskrivningen förlängd även under mars månad, för annars blir den månaden mycket knaper. Visserligen har jag tagit ut semester fram till den 18:e då jag går på föräldraledighet, men i och med att de drar av för sjukfrånvaro månaden efter man har varit sjuk så blir det nog inte en krona kvar av lönen i mars. Men men det blir ett senare problem, nu ligger fokus på mig, på bebisen och på att bli frisk!

47 dagar

Nästa del i följetongen "Jag är inte DEN Frida Sandén!"

Som trogen läsare vet du att jag ända sedan X-factor drog igång på TV4 och Molly Sandéns lillasyster, Frida Sandén, deltog har fått en mängd sms och telefonsamtal från personer som vill intervjua mig till skoluppgifter, vill vara kompis med B-kändisen Frida Sandén eller något annat sådant. Jag har fått lägga ner stor tid på att ta bort mitt jobbnummer från diverse hemsidor för att slippa dessa samtal på jobbtid. Jag har dessutom varit ganska otrevlig mot vissa, speciellt under de perioder då jag mått som sämst pga depression och graviditet, skällt ut stackars småtjejer som egentligen bara vill prata med en idol. Hur som haver har jag idag på morgonen fått ett "fantastiskt" erbjudande, som jag misstänker är riktat till just DEN Frida Sandén och inte till mig. Dock är detta första gången jag skrattar åt smset för det är faktiskt rätt komiskt! :P Och nej, jag har inte skrivit fel, det är precis såhär det står i smset!

"Hej jag är snäll kille fråga en sa vill du sjunga min text som jag har gjort i melodifestivalent nästa år från erik karlsson :-) jag bor i dalarnas län 78331 säter lodjursvägen 6 jag vill gärna att du sjunger min text på melodifestivalen :-) om du vill det om du inte vill då ska jag leta en annan artist :-) jag vill att du skirver till mig om du vill det jag är oxå en artist :-) jag tänkte att du ska sjunga i melodifestivalen i nåsta år jag ska nån som sjunger i min text nästa år då tänkte jag på dig jag vill ha en som sjunger i min å du ska fixa musik till min text till melodifestivalen i nästa år om du vill det :-) jag tänkte att du ska hjälpa mig det är stora melodifestivalen har du skivbolag om du vill det da kan jag skicka min text på posten"

Jag sitter nu och funderar på hur jag ska svara denna Erik. Kanske ska jag ta chansen för han verkar ju vara en hejare på att skriva ;P Det var då det där med att jag ska fixa musiken, kanske inte är min starkhet men är han villig att låta en helt okänd människa sjunga kanske jag kan offra mig på att skriva musiken. Antagligen kommer text och musik vara i ungefär samma klass av smset att döma ;) Tror att jag ska fundera lite på formuleringen av mitt nekande svar ett tag!

Dålig bild

Men Volvon har fått sällskap på uppfarten!

48 dagar

och där gick ett av mina två par mammabyxor sönder! På jobbet dessutom! David kom förbi för att visa upp vår nya bil (superfin!) och jag går ut för att kika, halkar, ramlar och när jag reser mig upp har jag en ca 10 cm lång reva i byxorna. Ja ni vet, där precis på insida/baksida lår där alla byxor har en tendens att gå sönder. Tack och lov hade jag ett par mjukisbyxor med mig då det blir yoga direkt efter jobbet så jag slipper gå med trasiga byxor resten av dagen. Känns dock surt att behöva köpa nya byxor nu när det är så kort tid kvar, hade ju precis börjat planera för vad jag kommer att behöva efter förlossningen. Jaja, får bli en tur till HM i eftermiddag och se vad de har, kanske hittar jag något på rea!

Och ja, jag klarade mig bra. Lär få ett blåmärke på rumpa/lår men magen klarade sig fint.

Domherrar

Jag blir glad av domherrar! :)

49 dagar

Namn känns allmänt svårt. Man kan diskutera och prata och fundera i evigheter utan att det egentligen känns som om man kommer någon vart. Dock har vi insett att såväl "David" som "Frida" betyder älskad (e.g. David - den älskade, Frida - min älskade) och det känns ju lite roligt att båda våra namn har samma betydelse. Kanske får vi sikta in oss på namn med just denna betydelse - en hel familj av älskade människor vore ju inte dumt.

50 dagar

Mer än så är det inte kvar nu. Snart snart.

Coop- kompis

Alltid skönt när någon annan bär hem matkassarna åt en!

Svar till Anonym

Jag får ganska ofta kommentarer om att jag oroar mig i onödan, att jag med mitt sätt att tänka kommer få oroa mig hela livet då man som förälder alltid är orolig för sitt barn. Rent ut sagt börjar jag vara ganska less på dessa kommentarer då jag själv tycker att jag gör ett jättebra jobb i att börja må bättre, minska min oro och gå vidare i livet. För varje dag kommer jag närmare mitt mål om att vara glad och kunna se fram emot förlossningen utan att oroa mig för att det är en död bebis jag måste föda ut. Jag förstår att det är svårt för personer som kanske inte känner mig privat, som kanske inte varit med under hela den här resan, som kanske inte läst alla blogginlägg, att se detta varför jag har valt att posta mitt svar på en sådan fråga här:

"Ja, jag oroar mig väldigt mycket och det är även därför jag är sjukskriven för depression. Jag går regelbundet hos psykolog och hos barnmorska för att som du säger "sticka hål på fler oros-ballonger". Jag vet mycket väl om att min oro är irrationell och jag jobbar på det varenda dag! Jag vet också om att livet som förälder är en enda lång "oro", även om jag inte alls är orolig för den framtiden. Min oro ligger i att bebisen i min mage ska dö utan att jag märker något. Att det ska bli precis som med mina fyra missfall. Att graviditeten stannar av, att bebisens hjärta slutar slå och att jag inte märker något på flera veckor. Därav min "besatthet" av bebisens rörelser. Känner jag bebisen röra sig så vet jag att den finns där och lever. Att gå regelbundet till barnmorskan och lyssna på hjärtat är också en sådan åtgärd som hjälper mig.

Jag vet, innerst inne, att det här barnet kommer födas och att vi till sist kommer att bli föräldrar. Självklart kommer jag att vara orolig även då, men på ett annat sätt. När bebisen väl är ute kommer bebis inte kunna dö ifrån mig utan att jag märker det förrän flera veckor senare. Händer det bebis något då (vilket jag är fullt medveten om att det kan göra, ingen är odödlig) kommer jag på ett annat sätt kunna hjälpa mitt barn och det kommer inte vara ensamt."

Jag är inte sjukskriven för skojs skull, för att jag inte ids jobba och hellre vill vara hemma och boa inför bebis ankomst. Jag är sjukskriven för att jag vet att jag mår dåligt, för att jag behöver tid för att bearbeta min oro och att jag helt enkelt inte kan göra det och arbeta heltid med mitt koncentrationskrävande arbete. Jag vill att du som läsare ska förstå att det här är inget jag gör för att det är roligt, jag vet att min rädsla och oro är irrationell och säkert obefogad, men jag kan inte hjälpa det. Det är därför jag är deprimerad! Jag vill att du som läsare ska förstå att det hjälper inte mig att säga att jag oroar mig i onödan, att jag måste göra något åt min oro, att det kommer bli ett jobbigt liv om jag fortsätter vara så orolig som jag är. Jag vet allt det där, det är det jag kämpar med varje dag, och jag gör det på mitt sätt! Utan medicinering men med en fast övertygelse om att jag ska bli glad igen, att jag ska hinna njuta av vår graviditet och att jag ska kunna se fram emot förlossningen med glädje över att äntligen få träffa vårt barn! Och jag är inte orolig över att jag inte kommer att lyckas, för det ska jag!