Två under 70

Idag har jag för andra gången sedan Elsa föddes vägt in på under 70 kilo och det känns toppen! Nu är det mindre än 5 kilo kvar till utgångsvikt och mindre än 10 kilo kvar till målvikt! Känns inte alls omöjligt nu när jag börjat styrketräna regelbundet som ett komplement till de promenader jag och Elsa gör. Kan bara föreställa mig hur bra det kommer gå när jag väl börjar löpträna på riktigt, eller för den delen tar upp BodyBalancen igen! :D

Min motivation

Är det något jag lärt mig genom åren så är det att viktnedgång kräver motivation! För mig räcker det inte med själva viktnesgången. Oftast kan en måltid på hur snabbt jag ska springa eller cykla fungera men sen här gången har jag bestämt mig för att kombinera motivation och belöning!

Jag har länge velat köpa en outfit på GANT. Köpa kläder av riktigt bra kvalitet! Jag menar, ser shoppingpåsen ut såhär så kan man anta att kläderna håller måttet! Därför är mitt löfte till mig skälv att när jag är nere på 60 kilo igen, precis som när vi gifta oss och innan hela bebiskarusellen startade, ska jag dit och handla! 

Äntligen!

Efter många långa månader utan löpning var det idag dags att snöra på mig mina fina löparskor och ta de första vacklande löpstegen med målet att komma tillbaka i min gamla härliga löparform!

Långpromenad i solen

Dagens aktivitet blev en långpromenad i solen. Helt underbart var det att promenera mot kolerakyrkogården och sen ner på isen. Lite besvärligt är det ju nu när jag är gravid och har blivit tung. Förra vintern fick David gå först och höll skaren för honom så var det ju lugnt för mig. Just nu väger jag dock nästan 10 kilo mer än David vilket innebär att även om skaren håller för honom så riskerar jag att gå igenom. När jag dessutom är riktigt orörlig och otymplig blir det mycket spännande och många skratt när David får hjälpa mig upp ur snön :P

Utöver detta har vi städat och fixat, dessutom har vi idag gjort ett litet försök på att ha barnkammardörren öppen för att se hur katterna skulle reagera. Än så länge verkar de rätt ointresserade av vagn och säng vilket är toppen. Sigge låg på mattan i rummet en stund men inte speciellt länge. Känns bra inför framtiden!

32 dagar

En tidig morgon. Nackdelen med att vara jag är att när en dag ser ut som igår är att tröttheten gör att jag somnar tidigt. Redan vid 21 låg jag till sängs och somnade snabbt och gott. Dock vaknar jag som en klocka 8 timmar senare...vilket är 05:00 och väldigt tidigt. Men vad kan man göra när man är pigg och känner sig utvilad? Det är bara att ta sig upp ur sängen och börja dagen med vetskap om att jag kommer vara trött ikväll igen :P Men ikväll är Emma här och det kommer bli toppen! Ser fram emot en hel helg med en god vän! :D

För övrigt visar vågen idag + 18,9 kilo. Börjar inse att det, med knappa 5 veckor kvar, kommer bli svårt att hålla sig under 20 kilos viktuppgång. Men vad gör det, i det här läget är bebis viktigast, min vikt är verkligen sekundär och den kan jag ta itu med senare. Som vanligt lägger jag på mig rätt jämnt över kroppen och personligen tycker jag inte att det riktigt ser ut som att jag gått upp nästan 20 kilo. Dock märks det på min hud. Som jag berättade för några månader sedan har jag klarat mig från bristningar på magen men de på baksida/insida lår blir bara värre och värre. Ser nu ut som en rödrandig tiger och det är väl inte speciellt vackert. Men som jag resonerar så är det ju på "rätt" ställe. Jag menar, jag ser dem knappt själv om jag inte vikter och vrider kroppen i vad som (just nu) är en nästan omöjlig vinkel. Vill andra titta på mina lår bakifrån på badstranden så lär de ju i alla fall inte berätta det för mig, dessutom kommer ju blickarna "bakom ryggen" på mig ;) Så för att ha ganska mycket bristningar är jag nöjd med placeringen.

Tjockis på hal is

Den här dagen har redan slagit alla rekord i bra dagar för det senaste året! :D efter en mysig morgon med mannen fick vi iväg en bokhylla. Sen packade vi ryggsäcken med varm choklad och falukorv och begav oss ut i solen på isen! Det är så länge sedan jag verkligen kännt mig glad och det har jag gjort idag! Känna solen värma kinden, göra upp eld, känna röken sticka i ögonen medan man kämpar med att grilla en perfekt korv, sedan få skölja ner den med en rykande varm kopp choklad. Allt med en härligt frisk luft i lungorna! Underbart! Väl hemma får man värma upp sig med en varm dusch och skidskytte på TV för att senare bege sig till svärföräldrarna för hemmagjord pizza! Som grädde på moset startar morgondagen med ett nytt ultraljud! Visserligen är det heltidsjobb som gäller efter det men det gör mig ingenting just nu!

Tid för träning

Nu kan jag nog klassa mig som fri från förkylning. Vilket är underbart! Men det innebär också att nu är det hög tid att faktiskt komma igång med lite lämplig träning. Att vara i bra fysisk form är, vad jag förstår, att föredra vid förlossning och tiden efter. Så, planen blir längre promenader tre-fyra gånger i veckan samt lämplig styrketräning. Jag vill ju kunna njuta av graviditeten, inte bara vara orolig.

Smidig träning i dubbel bemärkelse

Att träna BodyBalance gör dig (förhoppningsvis) smidig men det var inte den främsta *konstpaus för att svara på ännu ett samtal från en ung tjej som undrar om jag varit med i X-factor. Denna tjej hade inte ens hyfs att säga "hej då" när jag sa nej.* utan jag tänkte mer på var träningen finns. Det är riktigt skönt att kunna åka hem efter jobbet, äta middag i lugn och ro, byta om och sen cykla iväg till Storsjöhallen en kvart innan passet börjar. Detta jämfört med att drälla runt på stan, måsta köpa middag någonstans, träna och inte vara hemma förrän 21-22 tiden. Smidigare helt enkelt.

Träningsvärken har just lagt sig...

...och jag ger mig iväg på träningspass nummer två på storsjöhallen. Så vitt jag kan se är det bara 3 personer anmälda även denna gång men än så länge är det ingen som ringt och sagt att passet är inställt :) Ser fram emot en rejäl träningsvärk på onsdag igen!

Storsjöhallen

Idag har jag premiärtränat på Storsjöhallen i Holmsund och kortet har redan betalat sig. Hur? kanske du undrar. Jo, du förstår, jag jämför med mitt sista halvår på IKSU. Under de sex månaderna betalade jag drygt 350 kr i månaden och tränade tre gånger, alltså ca 700 kr per träningspass. När jag insåg detta sa jag upp kortet! Mitt nuvarande kort fick jag, tack vare avtal och friskvårdsbidrag från jobbet för 500 kr...för ett helt år alltså! Dessutom, när jag väl hämtade ut kortet visade det sig att Storsjöhallen hade ett erbjudande: Köp/förnya ditt årskort - få en månad på köpet. Alltså: 13 månaders träning för 500 kr. I och med att jag idag tränat där en gång är styckpriset på träning för Storsjöhallen redan nere på 500 kr, vilket enligt mig gör att kortet redan tjänat in sig själv :)

Jaja, kanske hängde ingen med i resonemanget men jag har det helt klart för mig.

Dagens pass blev Bodybalance, ett av mina favoritpass på IKSU. Det fungerade lika bra i Holmsund. Kanske var instruktören inte riktigt lika vass som på IKSU men för priset är jag nöjd! Dessutom var vi idag enbart tre deltagare vilket gjorde det omöjligt att gömma sig i bakgrunden och fuska, vilket är rätt enkelt på IKSUs överfulla pass. Lokalerna var helt ok men det roligaste var nog ändå att det händer så mycket annat där! När jag går till spegelsalen passerar man en idrottshall där unga killar spelar innebandy, när jag lämnar salen är hallen avdelad i två och i ena delen dansar 10-12-års tjejer balett medans det utförs gymnastik och redskapssport i den andra. Innan Bodybalancen var spegelsalen full av små barn och deras föräldrar på barndans och ute spelas det fotboll för fullt! Helt enkelt en annan atmosfär är den på IKSU där det mesta kretsar kring studenter som vill visa upp sig. Här fanns det något för alla åldrar, smaker och intressen :) Blir perfekt när vi får barn någon gång i framtiden!

Igår var det invägning och mätning

Igår hade det gått hela två veckor på mitt projekt Få Fru Frida Fit, eller Kalorikampen 2012 som jag senare döpt om det till. Två veckor innebär invägning och mätning nummer två och igår visade vågen minus! :) 1,1 kilo har jag gått ner sedan förra lördagen och ytterligare en cm har jag tappat i midjan, två cm under byst och 1 cm runt rumpan. Jag tycker till och med att det börjar synas nu, att mina armar har blivit lite mer väldefinierade och ser ganska starka ut. Mina kärlekshandtag krymper och mina kläder sitter lite bättre än innan! Det är underbart att se resultat av allt slit!

Jag ligger fortfarande på rätt sidan om dagskalorimålet, men tror nog att det kommer bli svårt att hålla. Möjligen går jag över till plan B, att åtminstone fylla i någon fysisk aktivitet varje dag. Det är bättre att ha förbrukat 300 kcal extra än ingenting alls. Styrekträningen ska dock ske varje dag, precis som nu.

Utöver mätardagen var det igår födelsedagsfest hos en vän. Alltid trevligt att hänga på en balkong och umgås med trevliga människor. Dock fanns potential för att min kväll skulle ha blivit mycket mindre trevlig, men jag tillät det inte. Tack och lov för att vi har paus i bebisverkstan just nu! Det finns nämligen så många där ute som bara måste ställa frågan om inte vi ska ha barn snart. Jag blir lika arg varje gång, det är dem dummaste fråga du kan ställa till någon bekant som du inte träffat på ett år! Du har ingen aning om hur situationen ser ut eller anledningen till varför ett par inte har några barn. Det kan vara på egen fri vilja eller så är det som för oss, helt och hållet ofrivilligt. Något vi kämpar med och sörjer varenda dag!

Hur som haver börjar jag bli starkare i mig själv, i att leve med upprepade missfall men jag är fortfarande besviken på mitt svar på fråga. Jag svarade att: "Jo, vi försöker men det går inte så bra för oss". Två sekunder senare ångrade jag att jag var så svensk, inte berättade som det var utan gömde mig bakom en fasad som ler och ser glad ut. Varför kunde jag inte bara säga "Jo, vi försöker men vi har fått fyra missfall sedan i oktober så det går inte så bra för oss". Jag skulle vilja se minen, och kanske hade det hjälpt henne att förstå att det där är inget man frågar om. Kanske hade hon förstått att frågan kan såra så in i hjärtat. Att få barn är ingen självklarthet, även om många tror det!

Om motivation och livet genom löpning

När jag, i Torsdags, kom mig ut för att springa kändes allting tungt och hemskt. Jag orkade bara springa 1,5 km innan jag gick första gången. Jag masade mig upp för backarna i Holmsund flåsandes som en hund. Benen kändes tunga och stumma och jag skyllde allting på de 24 mil jag avverkat på cykel sedan förra måndagen. Negativa tankar ploppar upp, "Jag kommer aldrig klara det här", "Tjejmilen är bara att glömma!", "Jag kommer inte komma i form, det är bara att ge upp"...sådana där tråkiga tankar som bara innebär att stundens löpning går ännu sämre. Du tappar ditt löpsteg, din fokus och din motivation.

Men, när jag hade ca 1,5 km kvar kom vändningen. Då hasar jag mig förbi en familj, skrattandes och glada, verkade inte ha några bekymmer just denna stund. Till saken hör att mamma i familjen satt i rullstol medan äldsta dottern hade någon form av CP-skada och gick hjälpligt med hjälp av kryckor (Har tidigare varit ledsagare för en tjej med samma problem, därav diagnosen). Då slår det mig. Visst det kanske är förjävla jobbigt just nu, jag kanske är trött och sliten i min Kalorikamp, men jag kan i alla fall springa. Jag kan gå och jag kan använda mina ben! Det är inte alla som kan det. Helt plötsligt kände jag motivationen som såpbubblor inom mig. För varje bubbla som sprack fylldes jag med lite mer glädje och kämpaglöd. jag sprang mina 1,5 km hem och då gick det bra!

Gårdagskvällen avslutades även den med en löptur, denna gång på 7 km. Med familjen i minnet gick turen mycket bra! Jag bara ångrade att jag inte tog med mig mitt nyinköpta svettband, ok, väldigt 80 kanske, men jag svettas som en gris när det är såhär varmt ute! Under denna tur kom nästa uppenbarelse. Löpning är som livet, och väldigt mycket som vårt liv just nu. Ibland känns det så fruktansvärt jobbigt, som om man egentligen bara vill lägga sig ner och dö i någon grop, men du får inte stanna.

Det gäller att bita ihop och ta sig upp för backen, väl där planar vägen ut och kanske blir det till och med nerförsbacke! Jag måste lära mig att leva med den temporära smärta som kommer av att pulsen ligger på max, att svetten rinner och svider i dina ögon, när musklerna skriker och säger år dig att stanna. Precis på samma sätt måste vi bita ihop för att ta oss genom smärtan med upprepade missfall. Det är okey att gråta och vara ledsen på vägen, men man måste sträva framåt för att komma till målet. Okey, vi vet ännu inte var målet egentligen innebär. Vi hoppas att det är en bebis, en alldeles egen bebis, en ytterligare familjemedlem här på Berggatan. Men det kan lika gärna vara landa i vetskapen om att det bara kommer vara vi två och Sigge och Sixten. Att vi inte låser oss utan fortsätter leva vår liv, accepterar att det blir utan barn. Oavsett hur målet ser ut så måste vi fortsätta framåt för att ta oss dit, ingen blir lycklig av att vi stannar halvvägs och ger upp.

Snabb service

Det måste jag i alla fall ge CM Cykel på Teg. Lämnade in cykeln imorse och 40 min senare fick jag ett sms om att den var färdig att hämtas. Visserligen fick jag flörta ganska rejält med dem för att få dem att ta sig att min stackars cykel på en gång, men huvudsaken var ju att jag fick cykeln idag. Hur skulle jag annars ta mig hem, och än hellre...hur skulle jag annars lyckas uppnå dagens kalorimål?

Problemet var iaf att ena fästet till skivbromsen bak inte satt ordentligt fastskruvat. Har väl antagligen vibrerat lös under förra veckan och därför har oljudet bara blivit värre och värre. Nu hoppas jag bara att det sitter ordentligt och att jag inte behöver få samma problem igen. De rostiga skruvarna däremot, var det värre med. Enligt killen jag snackade med var detta specialskruva från Merida som de inte har i verkstan och när jag kommenterade att min gamla Merida minsan inte börjat rosta förrän den var ca 5 år var hans svar "Det var bättre förr". Tydligen har Merida dragit in på beläggningen på skruvarna vilket gör att de rostar i huvudet. Sjukt dåligt enligt mig! Funderar på att dra iväg ett mail till Merida och klaga direkt till källan så att säga...

Hur som haver kan jag cykla hem ikväll och det känns bra, speciellt när det är så fint väder. Väl hemma blir det middag med mannen och sen mopedutflykt med geocaching :)

Besviken

Kanske har nämnt det förr men i så fall blir det igen. Är faktiskt riktigt besviken på min nya cykel. Har haft den i just över en månad och jag måste redan lämna in den för att bakbromsen strular. Den gnisslar och skrapar och tar ojämnt, hela cykeln vibrerar när jag använder den. Dessutom funderar den bättre när det är blött och regnar vilket inte brukar vara fallet med skivbromas. Visst, cykeln har gått kanske 20 mil denna månad men det kan inte vara problemet. När jag köpte cykeln berättade jag förutsättnigarna för försäljaren och hon tyckte att den skulle bli bra. Tänker då banne mig inte betala en krona för att få bromsen fixad!

Dessutom har redan 4 skruvar rostat! 4 skruvar på mindre än en månad är inte OK för en cykel som ändå kostade 7000 kr! Jag hade kunnat vänta mig det på en biltemacykel för 1500 kr men inte för den här. Jag menar, det måste vara så mycket billigare för Merida att byta ut alla skruvar till rostfria än att kunderna blir besvikna. Men vad vet jag, jag är ju inte dom!

Ett litet tillägg!

Nu har jag inte längre något IKSU-kort :) Från och med igår är jag Gym-lös så att säga. Skönt skönt!

Resultat

Igår kväll blev första och enda löparpasset under förra veckan. Det har helt enkelt inte varit möjligt någon annan dag då cyklingen gjort mig rätt trött och sliten under veckan. Lördagen med allt regnande fick bli en vilodag med enbart en promenad på schemat. Men igår var det äntligen dax att prova formen, se om cyklingen kunnat göra något för konditionen. Och visst hade den det! Mer än vad jag förväntat mig till och med. Sprang ganska exakt 8 km och det gick lätt, jag låg bra i puls hela tiden och höll en snittid på ca 6 min per km (milen på en timme). Målet är att komma ner under 5:30 per km och därmed klara tjejmilen på under 55 min och efter igår tror jag faktiskt att det är rimligt.

Det här kommer bli en bra sommar!

Söt men inte gjord av socker!

För att klara av kalorikravet blev jag tvungen att göra något idag. Hade planerat en löptur men jag nöjde mig med en promenad i regnet. Blöt blev jag men jag är ju inte gjord av socker så jag smälter inte!

Idag var också den stora mätardagen. Vikten har på en vecka inte förändrats men måtten har krympt. - 1 cm under bysten, -4 i midjan och -2 runt rumpan. Vet inte om jag riktigt tror på det men :p

Är det såhär det känns att snart ha semester?

Semestern närmar sig med stormsteg. Nästa fredag går jag på en 5 veckor lång och mycket välbehövlig semester! Idag sitter jag vid mitt skrivbord och ser drömmande ut genom fönstret, tittar på kommunen som stängslar in Broparken och fäller alla björkar. Känner ingen motivation eller ork att få något gjort, jag vill bara ut och hem... jag vill vara ledig.

Möjligtvis beror det på att kroppen börjar vara lite sliten efter en hård vecka ur träningssynpunkt. Jag har cyklat, promenera, sprungit, paddlat kanot och styrketränat. Ger inte det här resultat vet jag inte vad som skulle hjälpa :P

Dagens citat

"Jag tänker inte kalla det för att banta, här handlar det mer om en medveten viktjustering för mitt eget välbefinnande." - Stefan Larsén, chefredaktör Runners World

På jobbet

Idag blev det ÄNTLIGEN cykel till jobbet! Det var jobbigt och tog längre tid än jag trott men om jag cyklar varje dag fram till semestern så ska det nog gå lättare :) Det här blir toppen, bra träning, roligt och faktiskt smidigare än att åka buss (om man räknar bort att man måste duscha när man kommer fram :P)