tisdag 28 februari 2012
En vanlig tisdag i Holmsund?
Snart är Johannes och Lisa här! Alltid lika roligt med besök, speciellt när jag får duka och göra fint!
måndag 27 februari 2012
Helgens projekt
Trots att söndagen kom med ett helt underbart väder valde jag att stanna inomhus större delen av dagen. Detta för att ta itu med ett projekt som jag tänkt mig att göra sen vi flyttade till huset. Det handlar om hallmöbeln vi har i hallen. Den var tidigare furu men nu är den vit och har fått en dyna. Det blev mycket fint och jag är nöjd :) som jag berättat tidigare är jag dålig på före-bilder men en efter-bild bjudet jag på!
lördag 25 februari 2012
Rojalist javisst!
Det har varit en händelserik vecka! Den började med att Fru Frida herself blev vuxen, eller ja...fyllde 26. I min värld innebär det ungefär samma sak som att bli vuxen då jag numer måste betala vuxenpris på bussen till Piteå tillexempel. Och hade jag inte bundit mitt mobilabonemang i somras hade jag varit tvungen att byta till något "vuxenabonemang". Så så kan det gå.
Mycket annat roligt har hänt i veckan men det som toppar min lista är ändå den kungliga födseln av lilla prinsessan Estelle i torsdags! Jag må vara sentimental och lättrörd men jag grät när Prins Daniel höll presskonferens och berättade om nedkomsten, att Sverige fått en ny tronföljare men framför allt att hans lilla dotter kommit till världen! Prins Daniel är så genuint lycklig att det inte gick att dölja tårarna! Det märks att han är "en man av folket" och hans sätt att agera är underbart! Han kommer att göra Sverige stolt!
Som ni kanske förstår är jag helt för ett kungahus! Jag är rojalist och älskar det! Jag satt som fastlimmad vid TVn när Victoria och Daniel gifte sig och nu, när de, fått sitt barn har jag följt nyhetssändningarna med stort intresse! Jag vet att det kostar det svenska folket att ha en kungafamilj, men jag tror att det gör stor nytta för vårt land. Att ett litet land som Sverige behöver en stark representant som synliggör oss.
Sen att jag är en hopplös romantiker och skulle kunna följa en vanlig Svenssons bröllop på tv och att jag gråter lyckotårar närhelst jag får veta att någon i min närhet blivit föräldrar hör egentligen inte hit. Nu väntar jag bara på att lyckotårarna ska få bli mina och att vi, någon gång, ska bli tre i familjen!
Mycket annat roligt har hänt i veckan men det som toppar min lista är ändå den kungliga födseln av lilla prinsessan Estelle i torsdags! Jag må vara sentimental och lättrörd men jag grät när Prins Daniel höll presskonferens och berättade om nedkomsten, att Sverige fått en ny tronföljare men framför allt att hans lilla dotter kommit till världen! Prins Daniel är så genuint lycklig att det inte gick att dölja tårarna! Det märks att han är "en man av folket" och hans sätt att agera är underbart! Han kommer att göra Sverige stolt!
Som ni kanske förstår är jag helt för ett kungahus! Jag är rojalist och älskar det! Jag satt som fastlimmad vid TVn när Victoria och Daniel gifte sig och nu, när de, fått sitt barn har jag följt nyhetssändningarna med stort intresse! Jag vet att det kostar det svenska folket att ha en kungafamilj, men jag tror att det gör stor nytta för vårt land. Att ett litet land som Sverige behöver en stark representant som synliggör oss.
Sen att jag är en hopplös romantiker och skulle kunna följa en vanlig Svenssons bröllop på tv och att jag gråter lyckotårar närhelst jag får veta att någon i min närhet blivit föräldrar hör egentligen inte hit. Nu väntar jag bara på att lyckotårarna ska få bli mina och att vi, någon gång, ska bli tre i familjen!
fredag 24 februari 2012
För andra dagen i rad...
...men nu på DUÅ. Kvarterskrog ikväll, ska bli gott! Imorgon kommer ett "riktigt" inlägg :)
onsdag 22 februari 2012
tisdag 21 februari 2012
lördag 18 februari 2012
En perfekt lördagskväll!
Jag och Sara, tacos, the Tudors och en massa götta! Perfekt när det stormar ute!
torsdag 16 februari 2012
Besök på kontoret och hemarbete!
Idag efter lunch fick jag besök på kontoret. Min äkta hälft tittade förbi för att säga hej då innan han for mot fjällen... Eller ja, räknas Kittelfjäll till fjällen kan man ju fråga sig :p under besöket fastnade jag till och med på bild!
Efter besöket gav jag upp kampen mot avloppslukten. Hela kontoret har i perioder luktat avlopp på grund av torkande vattenlås i en intilliggande, tom, kontorslokal. Första tiden stördes jag inte direkt av det men nu blir jag riktigt illamående bara jag tänker på det... Och det är svårt att låta bli! Därför tog jag, som flera av mina kollegor, beslutet att fortsätta dagen hemma. Jag har alldeles för mycket att göra i em/kväll för att må illa!
Efter besöket gav jag upp kampen mot avloppslukten. Hela kontoret har i perioder luktat avlopp på grund av torkande vattenlås i en intilliggande, tom, kontorslokal. Första tiden stördes jag inte direkt av det men nu blir jag riktigt illamående bara jag tänker på det... Och det är svårt att låta bli! Därför tog jag, som flera av mina kollegor, beslutet att fortsätta dagen hemma. Jag har alldeles för mycket att göra i em/kväll för att må illa!
Ljusare tider!
Det är så skönt att ljuset återvänt! Nu känns det mycket bättre att gå till bussen! Tänk, snart är ljuset där redan när man vaknar... Tänk!
onsdag 15 februari 2012
Alla hjärtans dags present av hjärtat!
Hjärtligt tack min älskade man för gårdagens fina present! Geléhjärtan står alltid på min önskelista :) Den stora fördelen med dessa, jämfört med de jag fått förut, är att de geléhjärtan jag får av D är Ekologiska!
tisdag 14 februari 2012
För att utveckla...
Mannen och jag har ikväll haft ett kombinerat firande. Alla hjärtans dag idag samt min födelsedag (då jag går från ungdom till vuxen) och 6 månaders äktenskap på måndag! Detta firades självklart på Garaget, vårt stammisställe! Riktigt roligt att vara igenkänd någonstans, bara de inte ledsnar på oss :p
Men men, nu avslutas en toppenkväll i sängen! Jag somnade redan i bussen från restaurangen så nu är det läge att sova! Natti alla!
Men men, nu avslutas en toppenkväll i sängen! Jag somnade redan i bussen från restaurangen så nu är det läge att sova! Natti alla!
Kommer jobba ihjäl mig!
Så känns det just nu, och ändå tar jag en minut för att blogga :p Solen skiner utanför fönstret och jag inser att det är det enda sättet för mig att uppleva sol i veckan! Hoppas verkligen på fint väder i veckan!
Utöver detta har jag idag tagit ett stor, kanske livsavgörande, beslut. Eller rättare sagt, beslutet tog jag för några veckor sedan, men nu är det verkställt och det finns ingen återvändo. Jag bli kvar här, där jag är, och ska ge mitt jobb en ärlig chans. Vi får se vad det innebär för min framtid, kanske kommer jag inte tillbaka till Lässtyrelsen eller kanske gör jag det, vem vet? Hur som haver är jag mycket nöjd över att ha fattat ett beslut då jag inte är i känslomässigt uppror på grund av andra saker.
Utöver detta har jag idag tagit ett stor, kanske livsavgörande, beslut. Eller rättare sagt, beslutet tog jag för några veckor sedan, men nu är det verkställt och det finns ingen återvändo. Jag bli kvar här, där jag är, och ska ge mitt jobb en ärlig chans. Vi får se vad det innebär för min framtid, kanske kommer jag inte tillbaka till Lässtyrelsen eller kanske gör jag det, vem vet? Hur som haver är jag mycket nöjd över att ha fattat ett beslut då jag inte är i känslomässigt uppror på grund av andra saker.
måndag 13 februari 2012
Fru Frida är dålig på förebilder...
...men en efterbild kan hon bjuda på. Kvällens projekt har varit att tillverka en fondvägg över en dörr med hjälp av en gardinstång och två par gardiner. Gardinerna har hängt med länge och jag är idag sjukt nöjd över att jag inte orkade korta av dem när de införskaffades för fyra år sedan! Idag räckte de perfekt från tak till golv! :)
Jag är riktigt nöjd med resultatet med tanke på insatsen. 30 min och inte kostat en krona! Nu är dessutom även denna gästsäng bäddad och redo för främmande! :) Bilden blev dock inte den bästa...
Jag är riktigt nöjd med resultatet med tanke på insatsen. 30 min och inte kostat en krona! Nu är dessutom även denna gästsäng bäddad och redo för främmande! :) Bilden blev dock inte den bästa...
söndag 12 februari 2012
torsdag 9 februari 2012
Fru Frida snyftar...
Ser på senaste avsnittet av Sofias Änglar på Kanal 5 Play. Det kanske inte är den mest högkvalitativa underhållningen men det ger mig verkligen perspektiv på livet. Visst kan jag vara ledsen och deppig, men jag har i alla fall det viktigaste... livet! Utan det kan det ju varken vara bra eller dåligt!
Så ofantligt fort!
Den här veckan har gått så ofantligt fort! Känns som om den bara har börjat och nu är den snart slut! Det kan ju bero på att jag flängt omkring en hel del, Stockholm på utbildning tisdag och onsdag, idag i Vindeln för att prata vattenskydd och där hips vips blev det fredag!
Jag tror mycket på morgondagen. Den börjar med ett besök på labbet på Holmsunds Vårdcentral. Ska, efter inga som helst krusiduller eller protester, få ta prover för att se om jag har Hypotyreos. En ärftlig sköldkörtelsjukdom som innebär underproduktion i sköldkörteln. Min kära farmor har sjukdomen och har medicinerat länge. Skulle resultaten visa att även jag är drabbad skulle det förklara mycket av hur jag mått de senaste 2,5 åren. Jag skulle väl inte säga att jag ser fram emot ett sådant resultat då det innebär medicinering varje dag resten av livet, men tänk att få gå tillbaka till hur allt var i kroppen innan den där influensan/förkylningen/virusinfektionen jag hade då vi var i Australien!
Jag var till läkaren redan 4 månader efter den akuta sjukdomsperioden (alltså sen vi kommit hem från utlandet) men fick där mest en klapp på huvudet och ett friskförklarande. Att symptomen inte försvunnit på dessa månader fick jag inte förklarat. Jag godtog helt enkelt beskedet, man måste ju lita på att ens läkare vet vad den gör. Det är först nu, 2,5 år senare, när jag fått veta om min farmors diagnos som jag börjat fundera och inser att jag har fortfarande kvar symptomen, jag har bara lärt mig leva med dem och ignorera vissa saker.
Att ringa Holmsunds Vårdcentral blev som en dröm! Stålsatte mig för att ringa, var beredd på samma gamla vanliga bemötande, att vara tvungen att kämpa mig till en läkartid men sjuksköterskan lyssnade på vad jag hade att säga och sa sedan att det mycket väl kunde vara som jag trodde. Höll på att tappa hakan! Det var första gången någon inom sjukvården hållit med mig och trott på mina ord! Fick en telefontid till min läkare då hon lät helt säker på att min läkare skulle hålla med och direkt boka tid för blodprov. Och även denna gång gick det smärtfritt! Så imorgon blir jag av med lite blod men förhoppningsvis en diagnos rikare! :) En stor eloge till Holmsunds Vårdcentral, för ert underbara bemötande!
Efter detta blir det lite intensivt jobb, det är mycket att stå i just nu på jobbet, och nästa vecka kommer bli om möjligt ännu mer hektisk! På eftermiddagen beger jag och David oss dock norrut, mot Piteå, för en lugn och skön helg i mina föräldrars närvaro! Mycket välbehövligt!
Jag tror mycket på morgondagen. Den börjar med ett besök på labbet på Holmsunds Vårdcentral. Ska, efter inga som helst krusiduller eller protester, få ta prover för att se om jag har Hypotyreos. En ärftlig sköldkörtelsjukdom som innebär underproduktion i sköldkörteln. Min kära farmor har sjukdomen och har medicinerat länge. Skulle resultaten visa att även jag är drabbad skulle det förklara mycket av hur jag mått de senaste 2,5 åren. Jag skulle väl inte säga att jag ser fram emot ett sådant resultat då det innebär medicinering varje dag resten av livet, men tänk att få gå tillbaka till hur allt var i kroppen innan den där influensan/förkylningen/virusinfektionen jag hade då vi var i Australien!
Jag var till läkaren redan 4 månader efter den akuta sjukdomsperioden (alltså sen vi kommit hem från utlandet) men fick där mest en klapp på huvudet och ett friskförklarande. Att symptomen inte försvunnit på dessa månader fick jag inte förklarat. Jag godtog helt enkelt beskedet, man måste ju lita på att ens läkare vet vad den gör. Det är först nu, 2,5 år senare, när jag fått veta om min farmors diagnos som jag börjat fundera och inser att jag har fortfarande kvar symptomen, jag har bara lärt mig leva med dem och ignorera vissa saker.
Att ringa Holmsunds Vårdcentral blev som en dröm! Stålsatte mig för att ringa, var beredd på samma gamla vanliga bemötande, att vara tvungen att kämpa mig till en läkartid men sjuksköterskan lyssnade på vad jag hade att säga och sa sedan att det mycket väl kunde vara som jag trodde. Höll på att tappa hakan! Det var första gången någon inom sjukvården hållit med mig och trott på mina ord! Fick en telefontid till min läkare då hon lät helt säker på att min läkare skulle hålla med och direkt boka tid för blodprov. Och även denna gång gick det smärtfritt! Så imorgon blir jag av med lite blod men förhoppningsvis en diagnos rikare! :) En stor eloge till Holmsunds Vårdcentral, för ert underbara bemötande!
Efter detta blir det lite intensivt jobb, det är mycket att stå i just nu på jobbet, och nästa vecka kommer bli om möjligt ännu mer hektisk! På eftermiddagen beger jag och David oss dock norrut, mot Piteå, för en lugn och skön helg i mina föräldrars närvaro! Mycket välbehövligt!
onsdag 8 februari 2012
Somnar snart sittande...
...och dagen är långt ifrån slut! Tre timmars utbildning kvar, sen ytterligare tre och en halv av att få i sig middag och ta sig till flyget. Landar i Umeå strax före tio... Med andra ord en lång dag! Nu blir det en facklig genomgång :p
tisdag 7 februari 2012
En bra start...
En mycket bra första mingelträff på företagets Introduktionskurs! Det var trevligt att träffa andra personer i samma sits som jag. Personer som just börjat på Hifab och som har samma funderingar och problem som jag. Dessutom blev jag alldeles ensam i mitt fina hotellrum så nu har jag krupit upp i sängen med datorn och en god bok, snart är det dax att sova!
Fru Frida funderar...
...på varför bilden i förra bilden blev för stor? Tycker inte riktigt om att den sticker ut på sidan :P
I Stockholm på konferens
Inte är det ofta man är ute och reser i jobbet, jag har inte varit det hittills i alla fall. Kanske blir det annorlunda som konsult. Jag är hur som haver framme och har fått mitt rum på hotellet. Nu återstår bara att se om jag blir ensam eller får dela rum med någon okänd. Men visst är rummet fint? :)
Nu ska jag sätta mig och jobba ett par timmar innan det är dags för buffé och mingel på huvudkontoret!
Nu ska jag sätta mig och jobba ett par timmar innan det är dags för buffé och mingel på huvudkontoret!
måndag 6 februari 2012
Den positiva resan...
Jag jobbar vidare på min positiva resa, även om det går tungt och jag inte alls känner mig särskilt positiv. Sen förra veckan var det sagt att jag skulle ge allt på jobbet, verkligen försöka så att jag aldrig ska behöva ångra mitt beslut, vilket det än må vara i framtiden. Det har helt ärligt gått sådär, jag kämpar vidare och gör allt jag kan. Det finns fortfarande mycket att önska av just detta mål så det återkommer nog snart.
Veckans positiva mål är att kunna glädja mig åt andras lycka även om jag själv känner mig nedtryckt i skoskaften. Jag är ganska deprimerad nu och har en tendens att bli ännu ledsnare när jag hör att det går bra för andra i min närhet. Detta ät en egenskap hos mig som jag hatat! Varför kan jag inte bara vara glad med andra? Inte göra det till en fallgrop för mig? Det är veckans mål, vara glad med de i min närhet! Det måste ju vara bättre att låta deras glädje lyfta mig än att jag ramlar längre ner på stegen!
Veckans positiva mål är att kunna glädja mig åt andras lycka även om jag själv känner mig nedtryckt i skoskaften. Jag är ganska deprimerad nu och har en tendens att bli ännu ledsnare när jag hör att det går bra för andra i min närhet. Detta ät en egenskap hos mig som jag hatat! Varför kan jag inte bara vara glad med andra? Inte göra det till en fallgrop för mig? Det är veckans mål, vara glad med de i min närhet! Det måste ju vara bättre att låta deras glädje lyfta mig än att jag ramlar längre ner på stegen!
...
Vissa tankar och funderingar är jobbigare än andra. Jag kan inte släppa känslan av att det är mitt fel, att jag gjort något dumt som man inte ska och att det är därför det går dåligt! Humöret och mitt välmående är som en berg och dal bana jag inte kan lämna. Det krävs så lite för att jag ska slå i botten, bli deprimerad och bara vilja gråta! Varför ska andra få men inte jag? Allt känns så orättvis och meningslöst!
Jag vet inte hur länge jag orkar...
Jag vet inte hur länge jag orkar...
lördag 4 februari 2012
På bussen mot norrfjärden...
...inser jag hur svårt det är att leva i dagens samhälle och att vissa människor inte ska jobba med yrken då de måste prata med andra människor!
Dagens samhälle är fyllt av tekniska lösningar. Mer och mer försvinner möjligheten att betala med kontanter. Det senaste är ju att man snart inte ens ska behöva kontokort utan ska kunna göra sina betalningar med mobilen. Jag tycket att detta är på gott och ont då jag inte litar på teknik, den strular rätt ofta och kan ställa till det. Det största problemet, enligt mig, är dock att vissa inte hänger med i utvecklingen och att det därför blir olika krav på olika ställen. Som på bussen till exempel. På lokalbusarna i Umeå kan man inte betala med kontanter alls, på Norrlandskusten blir de griniga om du kommer med en sedel... Men på Länstrafiken i Norrbotten finns inte ens möjligheten att betala med kort! Själv är jag medveten om detta och tog ut pengar, men ett ungt par som kommit söderifrån och som skulle till Luleå fick inte åka med då de trodde att kortbetalning skulle fungera som på bussen till Piteå. Nu blev de istället stående på busstationen i Piteå, i -30 grader och sista bussen har gått!
Att chauffören sen var ytterst otrevlig mot dem gjorde mig inte gladare på Länstrafiken Norrbotten! Han snäste ät tjejen att gå av bussen då han hade en tid att passa och sa att dom borde varit förutseende och tagit ut pengar. Men är det så konstigt att man tar för givet att kortet fungerar när det idag är ytterst ovanligt att man inte kan betala med kort, och att det är troligare att kontanter nekas?
Kanske borde Länstrafiken i Norrbotten modernisera, både i fråga om teknik och personal!
Dagens samhälle är fyllt av tekniska lösningar. Mer och mer försvinner möjligheten att betala med kontanter. Det senaste är ju att man snart inte ens ska behöva kontokort utan ska kunna göra sina betalningar med mobilen. Jag tycket att detta är på gott och ont då jag inte litar på teknik, den strular rätt ofta och kan ställa till det. Det största problemet, enligt mig, är dock att vissa inte hänger med i utvecklingen och att det därför blir olika krav på olika ställen. Som på bussen till exempel. På lokalbusarna i Umeå kan man inte betala med kontanter alls, på Norrlandskusten blir de griniga om du kommer med en sedel... Men på Länstrafiken i Norrbotten finns inte ens möjligheten att betala med kort! Själv är jag medveten om detta och tog ut pengar, men ett ungt par som kommit söderifrån och som skulle till Luleå fick inte åka med då de trodde att kortbetalning skulle fungera som på bussen till Piteå. Nu blev de istället stående på busstationen i Piteå, i -30 grader och sista bussen har gått!
Att chauffören sen var ytterst otrevlig mot dem gjorde mig inte gladare på Länstrafiken Norrbotten! Han snäste ät tjejen att gå av bussen då han hade en tid att passa och sa att dom borde varit förutseende och tagit ut pengar. Men är det så konstigt att man tar för givet att kortet fungerar när det idag är ytterst ovanligt att man inte kan betala med kort, och att det är troligare att kontanter nekas?
Kanske borde Länstrafiken i Norrbotten modernisera, både i fråga om teknik och personal!
torsdag 2 februari 2012
Den positiva resan
Det blev inget ytterligare inlägg igår så det kommer nu istället!
Denna vecka har tankarna fortsatt kretsa kring jobb och jobbfunderingar. Nu har jag dock bestämt mig, jag ska göra det absolut bästa jag kan, satsa 120% och se vart detta leder! Kanske slår jag i backen om några månader, men jag ska aldrig kunna titta tillbaka och undra om jag verkligen gav det en ordentligt chans. Jag är mycket nöjd över mitt beslut och jag hoppas och tror att jag kommer lära mig mycket, om mig själv och mitt yrke, under tidens gång. Första etappen är företagets introkurs i Stockholm i nästa vecka. Nu börjar resan mot att bli projektledare på riktigt! Känns väldigt spännande!
Så det var utvärderingen från mitt förra inlägg i den positiva resan, och det gick ju bra :) Är mycket nöjd över mig själv, att jag lyckats ta detta beslut. Till och med mannen tycker att jag är mer harmonisk nu. Det beror nog delvis på jobbet, men också på att jag lekt amatör-doktor via internet och kommit fram till varför jag inte mår på topp och varför det händer så mycket tråkigt. Pratade med en sjuksköterska på vårdcentralen i veckan och hon höll med mig, hon tyckte att det lät mycket troligt att min "diagnos" stämde. Ska prata med min läkare nästa vecka och förhoppningsvis håller han med och låter mig bli testat. Är det vad jag tror det är blir det medicinering på livstid men om det hjälper är jag nöjd. När jag fått något svar ang. detta kommer ett utförligare inlägg.
Föregående stycke var kanske en parentes, men också en upptakt till mitt nya uppdrag i Den Positiva Resan. Jag har länge målat livet svart väldigt fort, ett av mina stora motton är att om man förutsätter att allt går åt skogen så blir man i alla fall inte besviken. Det har hänt mycket under speciellt det senaste halvåret som verkligen gett mig vatten på min kvar, livet är verkligen skit, ingenting är rättvist och varför händer allt tråkigt mig? Det är vad jag ska ta itu med nu, jag ska försöka omvandla de erfarenheter jag fått sen i höstas till något bättra. Positivt kommer upplevelserna aldrig bli, men jag vill kunna PLOCKA UT något positivt ur det hela! Hur vet jag inte riktigt, men något ska jag kunna redovisa på måndag, då Den Positiva Resan har nått sin nästa etapp!
Denna vecka har tankarna fortsatt kretsa kring jobb och jobbfunderingar. Nu har jag dock bestämt mig, jag ska göra det absolut bästa jag kan, satsa 120% och se vart detta leder! Kanske slår jag i backen om några månader, men jag ska aldrig kunna titta tillbaka och undra om jag verkligen gav det en ordentligt chans. Jag är mycket nöjd över mitt beslut och jag hoppas och tror att jag kommer lära mig mycket, om mig själv och mitt yrke, under tidens gång. Första etappen är företagets introkurs i Stockholm i nästa vecka. Nu börjar resan mot att bli projektledare på riktigt! Känns väldigt spännande!
Så det var utvärderingen från mitt förra inlägg i den positiva resan, och det gick ju bra :) Är mycket nöjd över mig själv, att jag lyckats ta detta beslut. Till och med mannen tycker att jag är mer harmonisk nu. Det beror nog delvis på jobbet, men också på att jag lekt amatör-doktor via internet och kommit fram till varför jag inte mår på topp och varför det händer så mycket tråkigt. Pratade med en sjuksköterska på vårdcentralen i veckan och hon höll med mig, hon tyckte att det lät mycket troligt att min "diagnos" stämde. Ska prata med min läkare nästa vecka och förhoppningsvis håller han med och låter mig bli testat. Är det vad jag tror det är blir det medicinering på livstid men om det hjälper är jag nöjd. När jag fått något svar ang. detta kommer ett utförligare inlägg.
Föregående stycke var kanske en parentes, men också en upptakt till mitt nya uppdrag i Den Positiva Resan. Jag har länge målat livet svart väldigt fort, ett av mina stora motton är att om man förutsätter att allt går åt skogen så blir man i alla fall inte besviken. Det har hänt mycket under speciellt det senaste halvåret som verkligen gett mig vatten på min kvar, livet är verkligen skit, ingenting är rättvist och varför händer allt tråkigt mig? Det är vad jag ska ta itu med nu, jag ska försöka omvandla de erfarenheter jag fått sen i höstas till något bättra. Positivt kommer upplevelserna aldrig bli, men jag vill kunna PLOCKA UT något positivt ur det hela! Hur vet jag inte riktigt, men något ska jag kunna redovisa på måndag, då Den Positiva Resan har nått sin nästa etapp!
onsdag 1 februari 2012
Det här började ju bra...
I måndags hade jag utlovat ett inlägg i den Positiva resan, men det glömdes helt och hållet bort! Har varit fullt upp med liv och jobb! Inlägget kommer på lunchen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)