Ur Amelia

Jag håller så helt och fullt med i detta!

Efterdyningar

Nu har det gått några dagar sedan reportaget med mig och Elsa publicerades i VK och jag känner mig helt överväldigad över alla underbara och positiva reaktioner som jag har fått! Allt från personer som berättat hur de gråtit när de läst artikeln, människor som tycker att vi är starka och modiga som delar med oss till tackkramar för att vi delar med oss! Känner mig hög på glädje över att kunna vara till hjälp, att reportaget verkar få just den effekt som jag hoppats! Att andra ska kunna läsa, känna igen sig och veta att de inte är ensamma i sorgen. Att andra ska kunna dela med sig till mig eller andra, den sorg man känner.

Just nu svävar jag på efterdyningarna av reportaget och är nu ännu mer motiverad att hjälpa andra i liknande situationer. Jag har även många nya tankar och funderingar kring barnlöshet i allmänhet...men det är ett helt annat inlägg.

Ur VK 31 Augusti 2013 - Angående missfall

Här kommer reportaget från lördagens VK.

Missfall VK

VK.se

Nu finns delar av reportaget på VK.se!
På måndag lägger jag upp den som PDF här på bloggen.

Att sprida budskapet

Idag publiceras det ett reportage om mig och våra missfall i VK. Tre hela sidor med fina bilder och viktig text! Detta är fr mig ett led i att kanske kunna hjälpa någon där ute, vara till stöd för den som går igenom missfall. Du är inte ensam! Det händer så många fler än man tror! Du får vara ledsen!

Jag ska försöka ordna det så att reportaget går att läsa här på bloggen!

I hopp om att kunna hjälpa andra utan att för den sakens skull behöva blogga om enbart missfall finns de mest relevanta kategorierna i flikar i överkant. :)

Minisemester

Spenderar veckan i Piteå hemma hos mina föräldrar då mannen är på äventyr. Först med jobbet i Amsterdam, sedan bröllop i Stockholm och avslutar med jobb i Luleå måndag och tisdag. För att slippa vara ensamma passade jag och Elsa på att bege oss norrut. Vilket lyckokast! Vi har nu hunnit träffa en hel hög med människor som betyder mycket för mig, fått många glada nyheter och fikat så mycket gott. Det är inte utan att jag nästan längtar tillbaka till min födelsestad även om jag för 8 år sedan, då jag flyttade till Umeå, lovade att aldrig återvända. Tänk så mycket man förändras. Tror att mycket beror på att jag numer är mamma. Nu känns avståndet till mina föräldrar långt trots att det för 8 år sedan kändes perfekt. Då kunde jag åka hem över helgen utan att föräldrarna för den sakens skulle gjorde några oannonserade besök hemma hos mig. Idag önskar jag, och kanske framför allt Elsa, kunde träffa mina föräldrar mycket oftare än vad vi kan göra idag. Att ha sina tre äldsta vänner i Piteå gör ju inte saken bättre (de har alla tre bott i Umeå men flyttat tillbaka :P). Kommer nog försöka ta fler turer upp hit under höstens föräldraledighet!

130324 04:36

Då föddes vår lilla, underbara, perfekta dotter! 3175 gram och 50 centimeter och närvarande från sekund ett!


(Insåg idag, nästan 5 månader senare att detta inlägg aldrig blev publicerad så jag gör det nu istället :P)

Gårdagen

Gårdagens samtal gick bra. Jag känner dock mer och mer att jag inte är någon vidare berättare då det känns som om historien blir ganska osammanhängande och virrig ibland. Jag hoppas i alla fall att jag fick sagt det jag ville samt att Journalisten fick ut det hon tänkt av vårt samtal. Det ska bli mycket spännande att läsa det hon skriver, se hur någon helt utomstående uppfattar mig. I och med att jag tycker mig känna mig själv och ha en klar bild av vem jag är kan det ju vara svårt att vara partisk i fråga om min person. Jag hoppas i alla fall att hon fick med mitt viktigaste budskap - att det är en sorg, liksom många andra sorger, att få missfall och att den liksom andra typer av sorg inte mår bra av att stängas in och ignoreras. Man är lika berättigad som någon annan att sörja det barn och den framtid du förlorat även om inte har någon grav att gå till. Viktigt att kommentera att jag absolut inte likställer ett missfall med en persons död, men jag och många med mig målar upp en bild av framtiden med det lilla barnet i samma stund som testet blir positivt och den framtiden försvinner på samma sätt som den framtid man sett tillsammans med en person som avlider. En grav är en plats, specifik för en person, dit det är socialt accepterat att gå för att sörja. Finns det en grav är det ingen som behöver dölja sin sorg för den personen.

Problemet är än så länge att innan resonemanget om att man inte ska berätta om en graviditet före 12 veckor försvinner kommer det nog aldrig att bli socialt accepterat att sörja ett missfall. Så länge 12-veckors regeln finns uppmuntrar den till att behålla din sorg för dig själv, för vem börjar en konversation med "Vi berättade aldrig att jag var gravid men nu har vi fått missfall"? Det är ju trots allt så att dina nära och kära är de som bäst kan stötta och hjälpa din genom en svår period!

Självklart kanske man vill vänta med att berätta av andra anledningar och det är ju trots allt upp till var och en hur man vill göra och vad som känns bäst, men personligen kommer jag aldrig vänta med att berätta för mina nära. Jag vill ha och behöver deras stöd om vi råkar ut för missfall igen.

Vad vill jag inte säga?

Imorgon gäller det, då ska jag träffa Kristina från VK och berätta vår historia. Det har fått mig att börja tänka på vad jag vill berätta men kanske framför allt vad jag INTE vill säga till de som är i vår situation.

Det jag kommer fram till är att jag för allt i världen inte vill säga "slappna av så ordnar det sig". Jag fick den kommentaren och det var inte vad jag ville höra. Jag var helt övertygad om att det aldrig skulle gå. Jag vill istället säga "tillåt dig själv att vara ledsen och sörja den graviditet, det barn och den framtid du just förlorat". Hade jag tillåtit mig själv att vara ledsen kanske jag hade mått bättre i slutänden, när jag faktiskt var gravid med en bebis som ville stanna.

Att vara ett stöd för andra.

Det har inte blivit så mycket skrivet här på sista tiden och jag känner att jag på sätt och vis försummat min blogg och mina (eventuella) läsare. Det är lite som om musten gick ur mig när Elsa föddes, jag hade nått mitt mål, det jag haft som bloggämne under så lång tid. Jag hade fått min friska bebis och var nöjd där. Det i sig är väl kanske inget konstigt, men...

För ett par veckor sedan råkade jag hitta "den andra" inboxen på facebook och i den hittade jag ett meddelande som jag inte sett tidigare. Meddelandet var från 4:e februari och skrivet av en journalist på VK. Hon hade läst min blogg och undrade om jag skulle vilja ställa upp i en artikel som berör just ämnet missfall och det faktum att det är inget man ska prata om. Jag skrev ett svar att jag sett meddelandet först nu och att jag självklart hade velat ställa upp. Idag skrev hon igen och vill gärna ses.

Det här har fått mig att tänka tillbaka på tiden under missfallen och graviditeten då jag verkligen brann för att dela med mig. Att kanske kunna vara ett stöd för andra genom min blogg i och med att jag berättade om mina erfarenheter. Det är nu känslan av att jag har försummat bloggen inträder. När Elsa föddes släppte jag allt, har bloggat ytterst sporadiskt och egentligen inte kommit med så mycket vettigt trots att jag fortfarande vill vara till hjälp. Därför har jag nu bestämt mig för att försöka ta upp blogganden. Göra det lite seriösare. Faktiskt göra det jag brann för och fortfarande vill, att vara ett stöd för andra!

Nu får det regna bäst det vill!

För nu har vi äntligen bokat vår omtalade utlandssemester i november! 5-stjärning hotell i Meloneras, Gran Canaria. Ska bli mycket spännande att resa med Elsa men jag är övertygad om att det kommer bli en underbar resa! :)

Lopesan Baobab Resort

Note to self

Artiklar om plötslig spädbarnsdöd är ingen lämplig kvällslektyr när ens bebis är liten! Inte för mig i alla fall...

Det fina med att sitta i baksätet

Trevligt sällskap och mugghållare till tekoppen!

Tre långa nätter

Antingen blev Elsa alldeles extremt utmattad efter sitt dop i lördags eller så har ännu ett steg i hennes mognande inträtt. För tredje natten i rad har hon nu sovit 9-10 timmar i sträck! Visserligen sover hon inte lika mycket på dagarna men hon är go och glad, skrattar, ler och charmar alla hon möter. Kunde inte önska mig en underbarare unge just nu1 :)

Stora tjejen!

Det är rätt fascinerande med barn. Hur fort de växer och utvecklas och hur snabbt saker och beteenden förändras. Elsa är nu 14 veckor gammal och är idag en mycket gladare liten bebis jämfört med tidigare.

• Hon skrattar på ett sätt som gör en helt varm i själen! 
• Hon sover allt oftare hela nätter utan att vakna! 
• Hon pratar för fullt och har börjat härma ljud! 
• Hon har lyckats vända sig såväl mage/rygg som rygg/mage även om det inte blivit så många gånger ännu. 
• Hon somnar fortfarande enbart i famnen men nu kan vi lägga ner henne även dagtid.
• Hon kan även ligga i vagnen en stund och glatt prata med sina ugglor eller med Sälen. 
• Hon älskar utflykter när hon får följa med i bärselen och se sig omkring i världen.
• Hon kan till och med gå med på att åka bil nu för tiden!
• Hon har börjat ta nappen! (Visst, många tycker att man ska utesluta napp, att barnen blir "beroende" och att det är svårt att vänja dem av med napp. Men i Elsas fall jobbar vi hårt för att hon ska ta napp, detta efter att hon börjat suga på händerna för jämnan. Vi tänker så att det är enklare att vänja henne av med nappen än med tummen då tummen sitter fast på hanten :P)

Två under 70

Idag har jag för andra gången sedan Elsa föddes vägt in på under 70 kilo och det känns toppen! Nu är det mindre än 5 kilo kvar till utgångsvikt och mindre än 10 kilo kvar till målvikt! Känns inte alls omöjligt nu när jag börjat styrketräna regelbundet som ett komplement till de promenader jag och Elsa gör. Kan bara föreställa mig hur bra det kommer gå när jag väl börjar löpträna på riktigt, eller för den delen tar upp BodyBalancen igen! :D

Midsommar för Elsa

Projekt på gång!

Räddad!

Feber och grinig Elsa

Ingen hitt direkt!

Morgonen började som vanligt med mata sova bajsa och sen promenad. Väl hemma börjar jag tokfrysa och tänker att det beror på att solen gått i moln. Sakta smyger sig en huvudvärk på och jag kryper in under en filt.... Tills jag inser att det är 26 grader inne och att jag inte borde frysa. Kollar tempen och visst har jag feber. Letar efter värktabletter men hittar inga jag kan ta medan jag ammar. Grädde på moset är att Elsa bara skriker....

Mardrömskvällen följdes av en drömdag!

Elsa har varit helt underbar idag! Go och glad, ätit och sovit perfekt! Har bestämt att från och med nu blir det promenader med henne i bärsele istället för vagn, dessutom ska vi ta en promenad på kvällen innan hennes kvällsmål! Det har i alla fall fungerat idag och ikväll somnade hon utan problem! :) nu ska även jag sova! Måste lära mig att sova när hon hör det! :)

Ett ord

Mardrömskväll!

Älskade barn!

De flesta bebisar sover gott i barnvagn. Övriga brukar oftast gå att då till ro i bilen. Heter man Elsa Sandén fungerar varken vagn eller bil, för henne är det båt som gäller! Det märks att hon har båtbyggarblod i sina ådror! Finns potential för att det blir många båtutflykter i sommar :)

Multitasking

Agerar säng och fortsätter läsa!

Alldeles för länge sedan!

Min motivation

Är det något jag lärt mig genom åren så är det att viktnedgång kräver motivation! För mig räcker det inte med själva viktnesgången. Oftast kan en måltid på hur snabbt jag ska springa eller cykla fungera men sen här gången har jag bestämt mig för att kombinera motivation och belöning!

Jag har länge velat köpa en outfit på GANT. Köpa kläder av riktigt bra kvalitet! Jag menar, ser shoppingpåsen ut såhär så kan man anta att kläderna håller måttet! Därför är mitt löfte till mig skälv att när jag är nere på 60 kilo igen, precis som när vi gifta oss och innan hela bebiskarusellen startade, ska jag dit och handla! 

Drygt 17 kilo

Det är strax nio veckor sedan Elsa föddes och då vägde jag ca 90 bedrövliga kilo! Jag hade då gått upp 24 kilo under denna graviditet. Tillsammans med de fem kilo jag lagt på mig under de fyra tidigare graviditetens haft jag 29 extra kilo. Idag har jag tappat drygt 17 av dessa 24 respektive 29 kilo, jag har sju respektive 12 kilo kvar att bli av med. Målet är att vara tillbaka i ursprungsvikt och form i slutet på september!

Mors dag

Min första mors dag som mamma! Tittar på Elsa med tårar i ögonen och en varm känsla i bröstet. Tänk att vi tog oss hit tillslut. Tänkt att vår lilla tös faktiskt kom till oss, att vi blev föräldrar tillslut! Det är inte lätt alla gånger men det räcker med ett leende från Elsa för att alla tråkiga stunder ska glömmas bort!

Ang mitt förra inlägg!

Kom på att jag inte berättat historien bakom Elsas solhatt!

Helgen som var var varm och solig och vi insåg att Elsa behövde lite nya sommarkläder, svalare pyjamas och en solhatt. Samtidigt bestämde sig min mobil för att dö och jag behövde en ny. Jag behövde byta en amnings-bh som var för stor och köpa en present till David som snart fyller år. Med en riktigt skrikig Elsa som vägrade ligga i vagn utan skulle bäras inhandlade jag två kortärmade bodys, två kortärmade/kortbenta pyjamasar, två tunna och kortbenta supetsöta byxdressar och en solhatt till Elsa och en ny mobil med abonnemang till mig, byta bhn och fixa present till david samt luncha med David på 1,5 h!

Sommar och sol

Då behöver man en solhatt. Synd bara att mamma är lite väl optimistisk på storlek. Jaja, nu finna det något att växa i i alla fall!

Fötter

Ute i god tid

Denna underbart härliga söndag har spenderats ute med Elsa sovandes i babybjörn. Jag har krattat och David förbereder inför nästa vinter! ;)

Söta snälla mamma!

Då menar jag min mamma! Jag har nämnt att jag tänkt sy en dyna till vår tripp trapp-stol då jag tyckte att de var på tok för dyra att köpa! Mamma tyckte dock att jag inte skulle ta på mig mer projekt då det räcker med en bebis som inte lämnar armen. Därför fick Elsa denna fina i present när mamma och pappa kom hit i helgen!

Sen fick Elsa sin första dregglisar igår. Söt som socker är hon.. Enligt mig i alla fall! ;)

Utöver det var vi i tidningen idag :)

Regn på ingång?

Äntligen!

Det har snart gått 6 veckor sedan förlossningen och nu äntligen får jag på mig vigselringen igen! Det känns som en seger!

Med datorn i knät

Det är 1:a maj, röd dag, och David är ledig vilket i sin tur ger mig lite kvalitetstid med datorn (eller är det David som får kvalitetstid med Elsa kanske? ;P). Hur som haver sitter jag här och försöker komma på vad jag gjorde med datorn förut, då innan Elsa kommit till världen. Jag kollade Facebook, läste andras bloggar och bloggade själv. Facebook håller jag mig uppdaterad på i mobilen, jag kommer idag inte ihåg vilka bloggar jag brukade läsa så då återstår bara min egen blogg.

Men har jag egentligen någonting att skriva om här? Livet som småbarnsförälder flyter på. Dagarna tycks flyta samman i ett enda långt bärande, vyshande och matande och jag måste erkänna att jag ibland är avundsjuk på David som får åka till jobbet om dagarna. Inte för att jag ångrar Elsa, tro inte någon sådant, men det är helt enkelt påfrestande med en bebis som ständigt är klistrad till din kropp. En bebis som bara sover i din famn och som kan bli helt otröstlig hon inser att du lagt ifrån dig henne när hon sov. Kanske är den här sortens tankar någon man inte ska dela med sig av, något man inte ska berätta om, något som man bör skämmas för...men det gör inte jag. Min blogg har så länge handlat om att jag är ärlig med mina känslor inför situationer, allt för att jag ska må bra och inte trycka undan det jag känner, så varför sluta nu? Elsa är världens underbaraste bebis, jag älskar henne av hela mitt hjärta och kan för mitt liv inte komma ihåg hur jag klarade mig utan henne för bara några månader sedan. Men i alla relationer finns det stunder då man längtar ut, det viktiga är bara vad man gör av de stunderna...att man lika fort som tanken uppstår kan glömma den för att återgå till att njuta av tiden som nybliven förälder.

Summa summarum; det är påfrestande att vara mamma åt Elsa då hon skriker och bara vill bli buren, men varje litet leende får en att glömma dessa funderingar lika fort som de kom!

24:e april

Idag är Elsa hela en månad gammal! Stora lilla tjejen! Dagen firades med en underbart härlig promenad i solen samt att Elsa sov en timma i vagnen efteråt :) just nu sover lilltjejen i min famn efter lunchen och mamma njuter av sin underbart vackra och söta dotter!

Så duktig!

Kanske beror det på att man klagar men idag var Elsa så fantastiskt duktig! Efter förmiddagsmålet tog vi en promenad. Hon som i vanliga fall brukar skrika otröstligt tills hon somnar låg vaken i vagnen och tittade på mig i säkert 10 min innan hon somnade. Sedan sov hon hela promenaden och fortsatte sova i en timme, ute i vagnen, efter att vi kom hem! Kanske var det en engångsföreteelse men jag är ändå extremt stolt!

Äntligen!

Efter många långa månader utan löpning var det idag dags att snöra på mig mina fina löparskor och ta de första vacklande löpstegen med målet att komma tillbaka i min gamla härliga löparform!

Fyra veckor idag

Livet har verkligen förändrats! Elsa är fyra veckor idag och det finns inte mycket tid för annat. Elsa är dock underbar! Hon växer för varje dag, såväl i storlek som i sin personlighet. Hon vill inte ligga still, hon ska vara med, vara vaken och med, hon "pratar" med oss. Framför allt börjar magen bli bättre, hon verkar inte ha lika ont längre och sover bättre, skriker inte alls som förut.

Visserligen hade vi en liten jobbig utflykt igår, jag och Elsa. Vi var igår och hälsade på vänner och hemvägen blev vår första bilresa ensamma. Elsa gillade inte detta och gallskrek hela vägen från stan och hem. Riktigt jobbigt men jag antar att det bara är att stå ut.

I övrigt är det inte riktigt som jag föreställt mig att vara föräldraledig! Speciellt med en bebis som inte gillar att åka i vagnen eller i bil. Jag såg framför mig långa härliga promenader och en och annan fikadate med andra nyblivna mammor men just nu känner jag mig mest låst till soffan. Jag försöker att se framåt och att det kommer bli bättre, snart kan vi röra oss ute mer!

Vikten

För två veckor sedan trodde jag att man gick ner i vikt efter en graviditet för att man ammade, eller möjligtvis av de barnvagnspromenader man tar men jag hade fel. Med Elsa går man ner i vikt för att man aldrig hinner äta och hela tiden måste vara i rörelse! Om hon inte äter så skriker hon på grund av magont och jag får vagga henne konstant om jag inte vill lyssna på hennes skrik, när hon väl sover gör hon enbart det i min famn dag som natt. Men men tiden går fort, snart är hon stor!

Inom tio minuter

Efter att ha fyllt tre blöjor på tio minuter och skapat ett totalt klädbyte förtjänar man en tupplur i mammas famn!

Kanske att jinxa det

Men idag har Elsa varit riktigt duktig! Mat var tredje timme utan speciellt mycket gnäll. Sovit nästan all tid däremellan. Nu är det bara hålla tummarna för att hon sover inatt också!

Mys på hög nivå!

Elsa sover sött på mitt bröst!

All tid går åt

Kanske verkar det som om jag inte längre bryr mig om bloggen, att jag inte längre vill dels med mig av mitt liv nu när jag blivit mamma... Men så är inte fallen! Det finns helt enkelt inte tid, eller rättare sagt nu gäller det att prioritera och jag prioriterar tid med min älskade lilla Elsa och min älskade stora David :) tids nog kommer rutinerna igång och då kan jag säkert blogga lite mer frekvent igen!

Den bortglömda datorn

Under den senaste veckan, sedan förlossningen startade och lilla Elsa föddes så har jag inte öppnat datorn annat än för att betala räkningar. Jag kan inte säga att jag egentligen har saknat det, jag har haft mycket bättre saker för mig, men nu när lilltjoppan sover så gott om morgonen kan jag unna mig en stunds surfande till frukost! Så, nu på morgonen har jag hunnit läsa ikapp de bloggar jag följer...och ja, det är typ det jag gör på internet förutom att se på TV vilket inte känns aktuellt just nu :P Med andra ord är det ingen jätteförlust för mitt intellekt att datorn legat bortglömd, men jag har saknat mina vänners "liv" i cyberrymden!

Namn

Nu har vi bestämt oss, vår dotter har ett namn!

Elsa Dagmar Kristina Sandén

Kelsjuk och kräkig liten tjej

Det är vad vi har fått! :p Enda sättet att få henne nöjd är att bära omkring på henne. Att lägga ner henne innebär att det inte är långt till tårar. Hon är en hejare på att amma men har börjat kräkas ofta! Det känns lite jobbigt när man inte vet varför. Dock går hon upp i vikt så det är nog ingen fara, hon får i sig det hon behöver.

Igår var vi på BB-hemvård. Allt såg bra it förutom att hon hade lite gulsot. Inte så att hon behövde sola men tillräckligt för ett återbesök idag. Tyvärr går värdet fortfarande upp vilket innebär att vi måste dit imorgon igen! Förhoppningsvis har värdet sjunkit tills dess!

3 dagar

Nu är lilltjejen hela tre dygn gammal! Har under dessa tre dygn försökt skriva ett inlägg om förlossningen men det har varit svårt. Dels har jag ganska fullt upp med att lära mig vad det innebär att vara småbarnsmamma, sova ikapp den sömn som förlorades i samband med förlossningen, dessutom har jag redan från start svårt att komma ihåg hela förloppet :p

Jag kan dock berätta att allt gick bra trots att det gjorde ont! Smärtan var kanske inte värre än jag tänkt mig, snarare annorlunda! Trots detta klarade jag mig med att duscha varmt samt lustgas. Tillslut kom lilltjejen ut och jag klarade mig utan att behöva sy ett enda stygn och med en nästan obefintlig blödning för att vara förstföderska. Barnmorska och undersköterska var imponerade och jag kommer nog aldrig glömma alla de gånger barnmorskan kommenterade att jag hade så "mjuka och fina slemhinnor och vävnader" :p

Uppdaterar lite

Bebis är nog inte så långt bort, vi verkar i alla fall inte behöva gå över tiden. Natten har varit jobbig med förvärkar/värkar med fem minuters mellanrum sedan 19-tiden. Helt hanterbara värkar men tillräckligt för att jag inte skulle kunna sova. Ringde tillslut förlossningen och fick komma in på en undersökning. Konstaterat regelbundna verkar, öppen 1 cm, bra hjärtljud hos bebeis, fick en spruta bricanyl, citodon och en sömntablett med mig hem och har sedan lyckats sova i 3-4 timmar. Väl vaken och hemma sitter vi nu och klockar värkarna och hoppas att de ska bli så pass regelbundna att vi åker in igen. Sen får vi se hur långdraget detta blir...är spännande i alla fall!

3 dagar

Nu tycker jag att vi drar igång projektet " Fru Frida Föder barn", eller vad säger ni?

4 dagar

Ännu inget nytt. Ingen bebis i alla fall. Har dock känt av lite kraftigare förvärkar såhär på morgonkvisten så kanske masar jag mig ut på en promenad i solen i hopp om att dra igång någonting. Men som sagt, kommer hon inte idag så gör hon väl det imorgon. Med buller och bång i Piteå.

Färdigpysslat!

Nu är det färdigpysslat för min del! Tänker inte göra något mer innan bebis kommer, jag ska bara ligga på soffan och läsa mina böcker! :) detta insåg jag idag när jag var mitt uppe i att färdigställa skötbädd med förvaring till tvättstugan. Jag är mycket nöjd med resultatet, blev precis som jag tänkt mig till en sammanlagd kostnad av 89 kr. Men nu får det vara nog! Är så trött i kroppen och knoppen och vill nu inget hellre än att spendera lite tid på soffan, vila upp mig inför vad som komma skall! Dessutom tror jag nog att mina händer kommer bli glada på mig för detta beslut. Sen får vi väl se hur länge jag kan hålla mig, speciellt om bebis är tre veckor bort ;)

Hantverkare

Har just nu en snickare här hemma som
tar mått för en ledstång till vår trapp. Känns alltid lika obekvämt då jag aldrig vet hur jag ska bete mig. Vill inte vara för närgången och prata en massa, heller inte stå och titta honom över axeln utan att säga något, men samtidigt känns det oförskämt att bara lämna rummet!

Inga fler!

Nej, nu syr jag inga fler klänningar, tre får räcka :p

5 dagar

Har sovit ovanligt gott inatt. Provade ett tips jag fått här på bloggen angående mina händer och det hjälpte faktiskt oväntat mycket! Högerhanden, som varit absolut värst, har bara varit (är) lite avdomnad under natten men har inte gjort ont och pulserat så som den gjort tidigare! Det känns mycket bra, nu kanske nätterna kan bli bättre framöver!

I övrigt blir det en dag hemma idag, har varit ute och flängt tillräckligt i veckan tycker jag :)

Äntligen hemma

Det har varit en lång men givande dag. Har fått en massa ärenden gjorda, nu sitter till exempel babyskyddet på plats i bilen vilket känns bra. Har även hunnit med våfflor på 1-årskalas samt lunch med en vän! Nu är det dock dags att varva ner med en kopp te och sen ska jag sova, måste säga att jag längtar till sängen!

6 dagar

Har egentligen inte något speciellt att skriva om idag på morgonen, men tänker att det nog är bäst att lämna ett litet spår här trots allt. Annars tror ni väl att bebis är på väg/är här. Tyvärr är det inte så oavsett hur mycket jag hade önskat att så var fallet ;P

Idag blir en fullspäckad dag som börjar med att hämta ut ett babyskydd och som slutar på 1 års kalas.

Ännu en dag till ända

Efter en mycket trevlig dag med såväl fikafrämmande som oväntade telefonsamtal uppblandat med mitt vanliga pyssel kryper jag nu i säng. Har även bokat in en snabbvisit i Piteå till helgen ( om magen tillåter) då Sångkraft har konsert där på lördag! Så om bebis inte är på G får jag träffa mamma och pappa och gå på konsert vilket, även det, är något jag verkligen kan se fram emot :)

3289 gram

och alldeles perfekt. Nu ska hon bara komma ut också!

7 dagar

Eller 24 beroende på hur man ser det. Jag har funderat mycket på detta med när bebis kommer och jag har tre teorier; Antingen kommer hon där ganska precis kring beräknat datum för att hon är som jag - tycker om att vara punktlig. Har hon inte kommit tills dess tror jag på 1:a april, att hon blir vårt egna lilla aprilskämt. Är hon inte här 1:a april så blir det garanterat igångsättning och då är hon här någon gång mot mitten av april. Så nu får vi se vilken av mina teorier som håller.

Utöver detta ska vi idag på ytterligare ett ultraljud. Det åttonde i ordningen för denna bebis. Ja, hon är i alla fall välundersökt redan innan hon kommer ut. Ultraljudet är inte beställt för att något ser dåligt ut, utan för min skull...för att jag ska ha så lite som möjligt att oroa mig för inför förlossningen och inte behöva stressa upp mig i onödan. Det faktum att jag varit deprimerad under graviditeten kan tydligen leda till att man lättare får en förlossningsdepression vilket varken jag, David, barnmorskan eller min psykolog vill. Hur som haver ska det bli mycket spännande att få veta hur mycket hon väger nu :)

Sådärja

Nu har jag prickat av så gott som allt på dagens lista. Bakningen är bakad, huset är städat, disken är diskad, tvätten är tvättad och BB-väskan är genomgången. Nu längtar jag bara efter David och de älgfärsbiffar han lovat till middag :)

Magen och jag

Förmiddagen har spenderats i köket. Har invigt mitt nya förkläde och nu finns det fika för åtminstone några besök. Misstänker att det kan behövas en del sen när bebis är här :p måste verkligen säga att jag gillar att baka småkakor, även om det kanske inte riktigt var optimalt med mina händer. Nu ska jag ta en välbehövlig lur på soffan innan jag tar itu med städningen. Det märks att det blir varmare ute, katterna hårar enormt just nu!

8 dagar

Jag måste fundera ut ett bra sätt för mig att acceptera att bebis kommer när hon är färdig, inte en minut tidigare. Jag måste sluta upp med att bli besviken varje morgon över att inget har hänt, det är ju trots allt över en vecka kvar till beräknat datum och totalt 25 dagar kvar innan vi vet med säkerhet att hon är här. Jag försöker hålla mig sysselsatt genom allehanda pyssel och hemma-göra men det är svårt. Det blir jobbigare och jobbigare i takt med att jag blir tyngre, får mer känningar av sammandragningarna, svullnar upp mer och får allmänt ont i fogar, fötter och leder. Till början av den här veckan har jag i alla fall gjort ganska ambitiösa listor på saker jag vill få gjort, allt för att tiden ska gå så snabbt som möjligt.

9 + 17 dagar?

Överväger att byta nedräkningsmetod genom att lägga till de 17 dagar man maximalt får gå över tiden. Känner på mig att jag har potential att bli mycket besviken om bebis inte kommit till det beräknade datumet. Kanske är botemedlet att redan nu förutsätta, och räkna ner, till den dag då vi vet att bebis faktiskt kommer vara här?

9 dagar

Nere på ensiffrigt, väntan fortsätter!

På tal om bebis

Fick ikväll frågan av David om vilket stjärntecken jag tror att bebis kommer få. Hade ingen aning om detta och började därför läsa på. Insåg att bebis kan bli fisk precis som jag men att hon mest troligt blir Vädur. Hur som helst hittade jag en beskrivning av hur jag, som fisk, är. Vad säger ni, stämmer detta in på mig?

Fiskarna

Jo förresten...

Nu är ugglorna klara och hänger på plats i vagnen. Nu är det bara att vänta och se om de uppskattas eller inte. Davids söta systerson verkar i alla fall godkänna dem :) och ja, jag kommer vända dem sen men för bildens skulle tittar de i kameran just nu! Ber också om ursäkt för den dåliga bilden.

Lördagsnöje

Njuter av en skön hemmakväll efter en lång dag på Sandéns stuga. Äter fruktsallad med glass samtidigt som jag reflekterar över vilka idioter vissa människor kan vara... Perfekt lördagsnöje ;)

10 dagar

Gårdagen gick fort och jag är mycket tacksam över att bebis valde att inte komma inatt! Efter gårdagens maratonumgänge behövde jag verkligen en natts sömn. Dagen började med fika på Nisses med de blivande mammorna ur får föräldragrupp. Mycket trevligt och givande! Känns väldigt bra att lära känna lite fler människor här ute, människor att umgås med under ledigheten! Efter fikat tog jag direkt bussen in mot stan för att hälsa på ännu en gravid vän som är beräknad till två veckor efter oss. Mycket trevligt och givande att vädra ännu mer av de tankar och funderingar som finns kring allt vad det innebär att bli föräldrar. Efter några snabba ärenden på stan bar det sedan av på middagsbjudning och film hos nära vänner! Alltid lika trevligt att träffa dem trots att det på sista tiden blivit lite dåligt av den varan på grund av olika anledningar. När vi sedan kom hem, 12.5 timmar efter att jag låste dörren på morgonen, var jag extremt trött och kände helt enkelt att "inatt får hon inte komma, det orkar jag inte". Visserligen kanske en liten del av mig hoppades att det skulle dra igång bara därför men nu på morgonen, när jag känner mig relativt utvilad, har fått igång händerna och fått i mig frukost så känns det bra! Jag är redo för en ny dag, en Lördag med mannen :)

Ps. Igår köpte jag det garn jag saknade så snart är med 3:e uggla på gång även den!

11 dagar

Nu börjar jag vara väldigt less på att vara gravid. Har lagt på mig mycket vätska under de senaste veckorna vilket gör att nätter och morgnar är pest och pina. Händer och fötter svullnar upp och jag vaknar helt enkelt av att det gör ont. Det är inte det minsta roligt. Jag börjar helt enkelt känna mig väldigt handikappad av att ha ont i händerna. Men enligt barnmorskan är det helt normalt, "gravidhänder" kallar hon det och då får jag ju lita på henne. Hur som helst känns det bra att ha mycket inplanerat så att tiden flyter på för det är ju så att för varje dag som går så kommer vi en dag närmare bebis och förhoppningsvis en skönare känsla i mina händer!

Slut garn

Hade tänkt att kvällens inlägg skulle vara en bild av den tredje, bruna ugglan som behövs till barnvagnsmobilen. Tyvärr visade det sig att jag hade mycket mindre av det bruna garnet kvar mot för vad jag trodde. Så, kvällen blir utan virkning och jag får införskaffa ett nytt nystan imorgon. Tror i alla fall att jag lyckats klura ut ett bra sätt att montera ugglorna i vagnen sedan.

Färdig

Uggla nr2

Kroppen är i alla fall klar. Kanske hinner jag klart den idag!

12 dagar

Efter ännu en händelselös natt börjar ett par intensiva dagar då mycket ska hinnas med, speciellt är det många som ska hinna träffas och mycket fika som ska förtäras. Tack och lov börjar allt detta med ett besök hos barnmorskan idag så sockret kanske inte är skyhögt vid kontrollen :P

I eftermiddag blir det att ta en fika på stan med en kär gammal vän. Imorgon blir det att träffa en mängd såväl nya sam gamla bekantskaper via två fikaträffar och en middagsbjudning. Även efter helgen fortsätter denna fikaorgie, men då det är jag som bjuder då funderar jag på något lite nyttigare alternativ!

Dock är jag ju vaken med tuppen som vanligt, vilket innebär lite ledig tid på förmiddagen. Sätter mig nog framför Nyhetsmorgon och påbörjar Uggla nummer två!

Kvällens projekt

Måste ju sysselsätta mig. Ska bli en mobil till barnvagnen hade jag täntk. Mönstret kommer från http://crazyforcrochet.blogspot.se

13 dagar

Natten blev en besvikelse.

Hela gårdagskvällen hade jag ganska rejäla förvärkar, det kändes som om något höll på att hända och bebis var vildare än vanligt. Detta fortsatte även efter att jag krupit i säng och vid 02:30 vaknade jag av att det gjorde ganska rejält ont med kanske 10 minuters mellanrum. Han bli såväl förväntansfull som rejält nervös, skulle allt börja nu bara för att jag deppade lite igår och inte packade ner det sista i BB-väskan som jag planerat?

Jag behövde aldrig oroa mig, efter en timme avtog värkarna och jag somnade om. Nu på morgonen är bebis lugn och fin och sammandragningarna (som visserligen kommer tätt) är bara sammandragningar...gör inte ont, ingen mensvärk, inget som strålar ut i rygg och ljumskar och inget ilande i livmodertappen.  Så, ja natten blev lite av en besvikelse men idag blir det utflykt till mormor i Ö-vik. Ska bli riktigt skönt att få byta miljö för en stund och tänka på något annat.

Dagens kaloriintag

Kan nog lugnt säga att jag idag överskridit dagens rekommenderade kaloriintag! Bra frukost i och för sig, men hamburgare med plus-meny och dipp till lunch, ett gäng kakor till eftermiddagsteet och snabbnudlar till middag. Men men, det är ju tydligen dags att börja kolhydratladda inför förlossningen enligt flertalet graviditetskalendrar så kanske gör jag helt rätt...

I övrigt, inga ytterligare känningar på att förlossningen skulle vara i antågande så det är nog bara så att mormor får inse sig besegrad. Bebis kommer inte två veckor innan :P

Inköp

När dagens ärenden på stan blev inställda blev det mer tid till shopping. Hittade äntligen ett nytt förkläde! Älskar mönstret! Kakburkarna blev en bonus ;)

14 dagar

Ja så var den dagen här i alla fall, dagen då det är precis två veckor kvar till beräknad födelse av vår lilla tös. Med andra ord den dag som mormor tror att hon kommer på. Jag har länge hoppats (men inte trott) att det skulle bli idag men nu är jag mycket skeptisk. Visst, jag har börjat känna av en del förvärkar, ett molande/ilande/stickande/tryckande som inte varit tidigare men det är mest när jag är uppe och rör mig och långt ifrån med någon form av regelbundenhet. Jag har mycket svårt att tro att detta skulle leda till en förlossning inom de närmsta 17 timmarna :P

Men men det är bara att hålla modet uppe och fortsätta med alla planer. Idag blir det en lång dag av ärenden på stan, imorgon en sväng till mormor i Ö-vik, torsdag barnmorskan. Utöver detta har jag en mängd "dater" med vänner inplanerade i veckan så den här veckan ska nog passera utan problem även den!

Oops

Blev visst två! Inte helt klara, men snart!

Nästan klar

Var dock helt säker på att jag hade tryckknappar hemma vilket jag inte verkar ha. Kanske finns det på Coop, annars får jag färdigställa klänningen imorgon!

15 dagar

Nu ska jag för en gångs skull vara duktig och visa en förebild! :) dagens projekt är att sy en liten fodrad förklädesklänning i grönt och turkos, ser mycket fram emot det färdiga resultatet! :)

Långpromenad i solen

Dagens aktivitet blev en långpromenad i solen. Helt underbart var det att promenera mot kolerakyrkogården och sen ner på isen. Lite besvärligt är det ju nu när jag är gravid och har blivit tung. Förra vintern fick David gå först och höll skaren för honom så var det ju lugnt för mig. Just nu väger jag dock nästan 10 kilo mer än David vilket innebär att även om skaren håller för honom så riskerar jag att gå igenom. När jag dessutom är riktigt orörlig och otymplig blir det mycket spännande och många skratt när David får hjälpa mig upp ur snön :P

Utöver detta har vi städat och fixat, dessutom har vi idag gjort ett litet försök på att ha barnkammardörren öppen för att se hur katterna skulle reagera. Än så länge verkar de rätt ointresserade av vagn och säng vilket är toppen. Sigge låg på mattan i rummet en stund men inte speciellt länge. Känns bra inför framtiden!

16 dagar

Melodifestivalen 2013. Så var i alla fall det svenska spektaklet över för i år.  För en gångs skull och för första gången någonsin (av vad jag kan minnas i alla fall) har jag sett såväl deltävlingar, andra chansen och finalen. Beror nog på stor del av graviditeten och det faktum att jag helt enkelt inte orkat med så mycket mer ansträngande lördagsnöjen. En sak som fascinerat mig under dessa veckor är hur mycket jag fastnar och hur engagerad jag blir. Efter ett par deltävlingar börjar jag känna ett större och större behov av att se allt, med andra ord...jag tror att de har lyckats med hela "nu kör vi en massa deltävlingar"-ideen!

Så, vad tycker jag då om gårdagens final? Med min personliga smak hade jag nog helst sett State of Drama, Ralf eller Yohio som vinnare men jag tror att mina favoriter hade haft svårt att hävda sig i den stora finalen. Om man ska välja någon av pojkidolerna på scen så tror jag att Robin är det rätta valet.  I alla fall i mina ögon och öron har den låten åtminstone lite mer personlighet än övriga. Sen är jag mycket osäker på om det faktiskt kan räcka någonstans internationellt. Men å andra sidan, jag trodde aldrig att Loreen skulle vinna heller så jag har ju haft fel förut :P

Men men, om 10 veckor går schlagern av stapeln och då får vi se hur det går. Ett som är säkert är i alla fall att då är bebis här! Idag är det ju maximalt 4,5 veckor kvar även om mormor tror att hon kommer på tisdag!

17 dagar

Nu blir det ljusare och ljusare på morgonen! Alldeles underbart, speciellt dagar som denna när himmelen är klar och solen skiner!

Gårdagens besök hos barnmorskan visade att magen växer som den ska och att allt såg fint ut. Fick en ny tid i slutet på nästa vecka. Fick även bekräftat att visst finns det någon form av samband mellan när din mamma och mormor fick sina barn och när du kan tänkas få ditt. Det behöver självklart inte bli precis så, men med tanke på att barnmorskan varit (och iofs fortfarande är) helt inställd på att bebis inte kommer förrän 10 dagar sent så kändes det ändå lite bra. Så vem vet, kanske är detta min sista helg som barnlös? Svindlande tanke!

18 dagar

Nu sover jag riktigt dåligt om nätterna. Börjar ha ont överallt - benen, fogarna, händerna... drömmer en massa konstiga drömmar, måste kissa ungefär hela tiden, snorar och hostar. Nu kan bebis verkligen få komma när hon vill. Trots detta känns det inte som om tiden går långsamt. Snarare tvärt om, nu har ännu en vecka gått. Helgen brukar bara rusa iväg och sen kommer ytterligare en vecka.

Idag är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. I och med att SF-måttet inte ökat som det skulle mellan de två tidigare träffarna blir det idag extra koll av detta. Låter kanske dumt att säga men på sätt och vis vore det "skönt" om det inte vuxit för då misstänker jag att man får komma till nus för en undersökning och kanske kan man då får bli igångsatt. Det är nog en rätt irrationell tanke men jag har varit gravid så länge och nu vill jag bara att nästa del av vårt liv ska få börja!

Höggravid och hurtig

Tydligen ingen bra kombination.

Efter att ha spenderat förmiddagen på stan för att byta Davids busskort blev det hem och tupplur på soffan. När jag vaknade sken solen så fint att jag bara var tvungen att ta en promenad. En timma senare steg jag genom dörren hemma och kände mig så duktig. 30 min senare bryter förkylningen (som tidigare under dagen ändå känts okey, även om den känts) ut för fullt och just nu har jag bomull i huvudet, ont i kroppen och är helt tät i näsan! :( Känns ju sådär lagom roligt när man rent generellt är i ganska sunkig form!

Den enda

Bjuder här på den första och enda offentliga magbilden för denna graviditet. Svårt att greppa att vår bebis ligger där inne!

19 dagar

Tack och lov för nässpray. Vaknade inatt (visserligen inte ovanligt men) efter att ha drömt att jag behövde snyta mig. Är förkyld och näsan rinner, men jag har nog aldrig tidigare drömt att jag varit just förkyld. Absolut inte flera nätter i rad. På grund av detta bestämde jag mig för att leta rätt på en flaska nässpray även om det känns lite onödigt/olustigt att använda. Försöker alltid klara mig utan så länge som möjligt för att inte riskera att bli beroende. Hur som haver kan jag nu erkänna mig besegrad! Det har varit helt underbart att kunna sova (eller kanske framför allt vakna) utan att vara helt igensatt i näsan :)

Dagen idag innehåller ett besök på stan. Tänkte mig en sväng på biblioteket och leta efter en bok som mamma rekommenderat. Om det nu är så att jag går 10 dagar över tiden som barnmorskan tror kommer jag behöva lite mer tidsfördriv då pysselprojekten börjar sina. Sen ska jag även göra ett försök i att byta Davids busskort. Har ju visserligen skrivits mycket om de långa köerna i VK men jag tänkte att jag har ju inte direkt bråttom så. Sen blir det också lunch med ett gäng andra blivande mammor i Umeå-trakten och ett besök på banken. Känns meningslöst att sitta still och bara vänta när man kan få saker gjorda :)

Mycket tid

Jag vet inte om jag har för mycket tid över nu när jag är hemma på heltid eller om jag helt enkelt mår lite bättre men jag får mycket gjort! Nu kan bebis få komma lite när hon vill!

Ett av projekten som jag visat delar av är min fågelmobil. Nu är den klar! Fem fåglar och fyra små fjärilar flyger nu omkring ovanför spjälsängen. Bilderna blev inte jättebra då jag tog dem med mobilen, men kanske kan ni få ett litet hum om hur det ser ut. Vill du se det live är du varmt välkommen till Holmsund! :)

   

Med de överblivna tapetbitarna har jag också pysslat lite. Bland annat dessa två tavlor som ska upp på väggen. Också en lite "Här bor"-skylt som ska hänga på dörren. När bebis väl är här och namnet bestämt får jag göra den klar, ska bli roligt!

20 dagar

Det har blivit lite av en morgonrutin för mig att börja dagen med ett blogginlägg. Rutiner är viktigt för mig, det är ett sätt för mig att behålla kontrollen där jag kan.

Idag är det 20 dagar kvar till beräknad förlossning, mindre än tre veckor med andra ord. Bebis kan komma idag och hon skulle ändå räknas som fullgången. Det känns underbart men samtidigt har jag under dagens tidiga morgontimmar insett att jag numer kommit in i en ny fas av min rädsla. Jag är som sagt inte rädd för själva förlossningen och allt vad det innebär. Nej nu är jag rädd för hur min rädsla ska utveckla sig om bebis väljer att vänta länge med att komma. Hur kommer jag reagera om hon inte är här om fem veckor. Kanske låter det konstigt, jag kan nog tycka att det känns som en konstig sak att vara rädd för, men jag kan inte hjälpa det just nu. Vad händer om jag bryter ihop totalt och får för mig att hon aldrig kommer att komma till oss. Att det är över och att det inte blev någon bebis trots allt. På sätt och vis känns det ändå skönt att dessa tankar kommer nu, i förväg, för nu kan jag lägga tid på att förbereda mig inför eventualiteten då jag verkligen inte vill vara rädd mer.

Under natten har jag även fått ett sms med ett ljudklipp av min man. Gissar att filen innehåller en inspelning av mina snarkningar. Har dock inte lyssnat på den och kommer nog inte göra det heller. jag är höggravid och förkyld och kan inte hjälpa att jag snarkar! Jag orkar inte ha dåligt samvete över något som jag inte kan avhjälpa, göra något åt. Inatt erbjöd jag mig att sova på soffan men fick ett nej till svar, mer än så kan jag inte göra...

21 dagar

Denna morgon präglas av halsont. Känns inte så väldigt bra att gå och bli förkyld nu men det är bara att bita ihop. På grund av detta har jag bestämt mig för att listan på saker att göra får vänta, idag ska jag ta igen mig på soffan.

Utöver detta fick jag på morgonen veta att ytterligare en bekant fått sin bebis. Även denna bebis valde att titta ut två veckor före BF. Som naturvetare börjar jag därför mer och mer lämna mormors teori bakom mig, att vår lilla tös ska komma i förtid. Jag menar, statistiken säger ju att man föder inom intervallet två veckor före resp två veckor efter BF. Ska statistiken hålla kan inte alla föda innan BF, alltså är jag nu väldigt inställd på att Barnmorskan har rätt. 10 dagar efter BF är vad jag tror.

Med den teorin i åtanke är det kanske dags att höra vad ni tror? Alltid lika spännande att höra vad människor omkring en tror och tänker :) Så det vi vet idag är alltså att vi mest troligt väntar en liten flicka som beräknas komma 26:e mars och väga 3400 g enligt ultraljud.

Tapeter

Till slut fick vi upp tapeterna i barnrummet! Är mycket nöjd över resultatet. Nu är vi värda att sova :) Tack Jenny för tapettipset, vi älskar den!

Snart kan fåglarna flyga

Att se det positiva

Det är alltid skönt att komma till insikt, att lära sig saker om sig själv och att ibland faktiskt kunna se lite positivt på tillvaron. Ett led i att bli fri från min depression har varit just detta, att verkligen försöka se lite ljust på tillvaron och att kunna plocka ut positiva lärdomar ur det vi gått igenom. Den senaste insikten på detta spår är att jag, på sätt och vis, är glad över allt vi har gått igenom med missfallen då jag tror att det gett mig verktyg att klara av den kommande förlossningen på ett bättre sätt. Kanske låter det konstigt men jag ska förklara.

Om man bortser från att jag varit deprimerad har jag haft en enkel graviditet. Inget illamående, lite foglossningar men egentligen inget att klaga över, lite bristningar men de sitter som sagt på mycket lämpliga ställen ur min synvinkel. Visst, jag har gått upp en del i vikt men jag känner ändå att jag har mer energi såhär på slutet än vad jag förväntat mig. Jag har klarat mig från UVI och låga järnvärden, blodtrycket har knappt förändrats under dessa månader och sockret ligger bra. Med andra ord, hade det inte varit för depressionen hade jag haft så gott som en drömgraviditet (enligt mig i alla fall). Hade detta varit min första graviditet hade jag garanterat varit livrädd för förlossningen! Allt annat skulle ha varit så enkelt att jag skulle ha haft tid och ork att bli ordentligt rädd för smärtan i att föda.

Men, i och med att jag burit med mig oron som uppkommit i samband med de tidigare graviditeterna har jag blivit starkare. Idag känner jag bara att förlossningen kommer bli en befrielse. När förlossningen väl startat kan jag och bebis bli övervakade konstant så händer det något så vet vi om det. Visst kommer det göra ont men fysisk smärta är något jag idag föredrar över mental/psykisk smärta. Den fysiska smärtan är konkret och den har ett slut oavsett om jag vill det eller inte. Den fysiska smärtan kan jag möta och arbeta tillsammans med då jag vet att den leder till något gott. Den mentala smärta jag burit på under så lång tid är mycket svårare att hantera då jag aktivt var tvungen att acceptera den för att förstå att det faktiskt gjorde ont. Efter det har jag fått kämpa för att hitta metoder att lindra den smärtan, den kommer tillbaka när man minst anar det.

Så, tack vare våra fyra missfall och depressionen som uppstod efteråt ser jag fram emot förlossningen på ett sätt som jag inte tror jag gjort annars. Jag ser fram emot den smärta det kommer innebära och jag välkomnar den med öppna armar! Förlossningssmärtan är verkligen en positiv smärta för mig då den innebär såväl slutet på vår kamp men också början på resten av våra liv tillsammans med vår lilla bebis. Tack vare våra missfall längtar jag efter den första värken, inte för att jag är less på att vara gravid utan för att den innebär att vi klarade det!

22 dagar

Första dagen som "föräldraledig" även om jag egentligen är sjukskriven och har tagit ut semester för de timmar jag ska jobba. Kanske är det just därför, på grund av att jag nu vet att jag inte kommer jobba på kanske ett helt år, som jag idag på morgonen känner mig extremt rastlös! Detta trots att jag har långa och många listor med saker att göra, saker som jag gärna vill få bortgjort så snart som möjligt för att det ska vara klart när bebis än tänker sig komma. Så nu återstår bara att se om den här rastlösheten resulterar i att jag får allt gjort väldigt snabbt eller om det blir som så att inget blir gjort istället...:P

Trassel

Såhär ser garnnystan ut när man har katt. Kvällens uppgift; nysta ut nystanen och nysta upp dem igen!

23 dagar

Med drygt tre veckor till beräknad födelse kan jag konstatera att bebis gillar Tacos, cola, naturgodis och att "dansa" till poppiga fartiga låtar på schlagern :P Ett fantastiskt liv var det i magen igår och inatt men nu på morgonen verkar bebis ta sovmorgon. För en gångs skulle känns det ganska skönt att det är lugnt i magen, för en gångs skull känner jag mig inte speciellt orolig för bebis. Hon visade igår att det är fart i henne :P

24 dagar

Idag kommer Johanna! Hon är på väg i skrivandets stund vilket gör mig glad :) Det bästa med att få besök av över helgen är att tiden går så mycket fortare. Helt plötsligt har helgen gått och då har nästan en ny vecka av graviditeten passerat. Till veckan är det tre veckor kvar till beräknat datum, maximalt fem veckor kvar.

Igår var det besök hos barnmorskan. Allt såg bra ut men SF-måttet hade inte ökat så mycket sedan förra besöket vilket innebär lite tätare kontroller nu på slutet. På eftermiddagen fick jag även min sjukskrivning förlängd tills efter förlossningen vilket känns bra. Nu ska jag verkligen slappna av och förbereda mig inför vad som komma skall.

Trött

Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag varit vaken sedan 4-tiden imorse. Dock gör det inte så mycket just ikväll då en tidig kväll innebär att Johanna snart är här! :D Ser mycket fram emot ytterligare en helg i vänskapens tecken!

25 dagar

och känslan när man inser att man inte kommer somna om. Vaknade strax före fyra, gick på toaletten, och försökte somna om. Det går 30 minuter,  en timma, en och en halv...till sist inser jag att jag kommer inte somna om och går upp. Då är det rätt skönt. När man kokat sin kopp te och brett en macka, då kan man göra det bästa av situationen och faktiskt njuta lite av den tidiga morgonen!

26 dagar

Sista dagen på jobbet. Känns lite vemodigt att lämna kontoret och veta att det är ungefär ett år tills man börjar jobba igen! Ett år är lång tid! Firar dock detta med ett välbehövligt besök hos frisören!

Nu kanske jag räknas som partisk?

Men jag blir så irriterad på NIMBY! Ett uttryck som vi ofta använder inom konsultbranchen, Not In My Back Yard.

Sitter för en gångs skulle med morgonens VK och dricker en kopp te i väntan på att åka till jobbet. Läser då denna artikel om den tilltänkta vindkraftsparken i Täfteå och blir så less. I artikeln beskrivs hur närboende blir överkörda av kommunen som som inte lägger in sitt veto med denna vindkraftspark. Hur landskapsbilden kommer bli enormt förändrad genom att elva vindkraftsverk får tillstånd att uppföras. Hur man inte övervägt andra alternativ i någon större utsträckning. och så kommentaren "Klart att man blir mer engagerad när det påverkar en själv". Ja, det är då sant, för inte skulle du reagera såhär för en vindkraftspark i skåne, eller en gruva innåt landet, eller någon annan verksamhet som ger dig tillgång till naturresurser som du faktiskt behöver för att kunna leva det moderna liv du lever!

Min första tanke var "Men okey, då bygger vi ett nytt kärnkraftverk på din bakgård istället!". Kanske lite radikalt, jag vet, men vad är alternativen? På något sätt måste vi kunna försörja det ökade behovet av energi, ett behov som vi människor själva skapat. Ett behov som jag är övertygad om att det inte finns någon idag som kan tänka sig vara utan, eller skulle du kunna tänka dig ett liv utan el. Inga lampor, ingen TV, inget internet, laga mat över öppen eld? Jag skulle inte tro det.

Många resonerar så att "Man kan väl sätta vindkraftverken någon stans där det inte finns människor". Absolut kan man göra det (säger jag som ändå har viss erfarenhet av hur det går till när man väljer läge), men precis som att gruvmalmen bara finns på vissa ställen i berggrunden så varierar lämpligheten för en vindkraftspark med vindförhållandena på platsen. Det blir helt meningslöst att bygga en park där det inte blåser, då försvinner ju hela det miljötänk som ändå ligger bakom vindkraftverk. Att vad det kostar energimässigt att bygga ett vindkraftverk tjänas igen genom utvinning av förnyelsebar el. Dessutom finns det mycket begränsade landområden som inte är i någons Back Yard. Fjällen kanske du tänker, Inlandet, men så enkelt är det inte. Där lever och verkar våra samebyar tillsammans med Sveriges rika djurliv som redan idag är bortkörda från stadsområden. Vi urbaniserar och förtätar, är det inte lämpligt att även den här typen av byggnation görs inom områden som ligger nära till hands. Så att vi inte behöver bryta nya vägar och störa djurlivet mer än nödvändigt? Det är ju ändå vi som människor som skapat oss behovet av el så varför ska det påverka djurlivet när vi inte ens själva vill ha verken i närheten?

Sen tror jag personligen att när det väl blivit socialt accepterat med vindkraft så kommer vi inte reagera mer på dem än på till exempel ett kalhygge. Det finns väl knappast någon som idag slår bakut för att ett skogsskifte ska avverkas. Det tillhör vardagen och visst påverkar det vår landskapsbild, men inte tillräckligt för att vi ska reagera nämnvärt.

Så, sist men inte minst, vi människor har under många hundra år jobbat hårt på att utarma vår jord på ändliga naturresurser. Vi släpper ut avgaser och skapar enorma mängder skräp och skrot genom dagens "slit och släng"-samhälle. Vi förväntar oss en viss standard och servis. Förstår vi inte att om vi fortsätter som vi gör kommer vi inte ha någon jord att leva på tillslut. Vi måste börja tänka ett steg längre, inte bara till om min utsikt från balkongen kommer förändras, vi måste se till framtiden och att nästkommande generationer också ska kunna leva med den standard som vi idag ser som "normal".

27 dagar

För första gången under denna graviditet känner jag att det börjar vara jobbigt. Har ont i huvudet, börjar känna mig svullen, stor och allmänt krasslig. Hoppas att det beror på att jag sover dåligt nu och att det inte är havandeskapsförgiftning på G. Tack och lov för tupplurar mitt på dagen! Känns dock lite surt att sitta inne när det är så fint väder ute, men jag vågar mig helt ärligt inte ut på promenad. Vägarna är glashala och jag fick verkligen kämpa mig från bussen och hem. Vill verkligen inte ramla och slå mig och stannar därför där jag är. Får se fram emot fina dagar lite längre fram i vår helt enkelt :)

Så vad gör man inomhus en dag som denna? Förutom att sover? Jo, man passar på att vika tvätt, rengöra akvariet och städa iordning spelhyllan som igår kånkades upp till övervåningen. Sen är det ju rätt lämpligt med skidor på tv :P

Upp till bevis

Efter jobbet idag skulle jag bara på Apoteket för att köpa en tandborste men gick därifrån med Bio-oil som tydligen ska vara effektiv mot befintliga bristningar. Vet inte riktigt vad jag tycker om att de nu agerar säljare på Apoteket, att man inte bara kan gå in för att få råd utan att bli visad hela sortimentet. Men men, nu är det upp till bevis för den här oljan. Det vore ju toppen om det fungerade!

29 dagar

Mindre än 30 dagar kvar nu. Tiden går fort. Denna vecka är den sista vecka som jag arbetar. Tisdag har vi sista föräldragruppsträffen, torsdag är det informationsträffa med förlossningen och på fredag kommer Johanna och hälsar på! Kan det bli bättre, två av sina bästa vänner på besök två helger i rad! :) Med allt detta tror jag att även denna vecka kommer gå fort. Och ska man sedan tro min mormor så kommer bebis kring 12:e mars då tydligen alla i min släkt får sina barn två veckor tidigt. Vi får väl se om hon har rätt eller inte. För min del skulle det inte göra jättemycket om hon kommer lite tidigare än beräknat. Speciellt nu när jag äntligen känner mig glad och förväntansfull!

En härlig helg!

Har haft en underbart härlig helg med en mycket god vän! Vi har gjort en massa av våra klassiker så som texmexpaj, stan, Jane Austen, grillad falukorv och en massa prat! Helt perfekt! Bebis fick även en leksak i ekologisk återvunnen natur-gummi (rättelse efter kommentar av presentgivaren ;)), men jag skulle nästan vilja ha den själv ;)

Sol!

Fem fåglar!

Dagens pyssel

Första fågeln till mobilen är klar och jag är riktigt nöjd :)

32 dagar

En tidig morgon. Nackdelen med att vara jag är att när en dag ser ut som igår är att tröttheten gör att jag somnar tidigt. Redan vid 21 låg jag till sängs och somnade snabbt och gott. Dock vaknar jag som en klocka 8 timmar senare...vilket är 05:00 och väldigt tidigt. Men vad kan man göra när man är pigg och känner sig utvilad? Det är bara att ta sig upp ur sängen och börja dagen med vetskap om att jag kommer vara trött ikväll igen :P Men ikväll är Emma här och det kommer bli toppen! Ser fram emot en hel helg med en god vän! :D

För övrigt visar vågen idag + 18,9 kilo. Börjar inse att det, med knappa 5 veckor kvar, kommer bli svårt att hålla sig under 20 kilos viktuppgång. Men vad gör det, i det här läget är bebis viktigast, min vikt är verkligen sekundär och den kan jag ta itu med senare. Som vanligt lägger jag på mig rätt jämnt över kroppen och personligen tycker jag inte att det riktigt ser ut som att jag gått upp nästan 20 kilo. Dock märks det på min hud. Som jag berättade för några månader sedan har jag klarat mig från bristningar på magen men de på baksida/insida lår blir bara värre och värre. Ser nu ut som en rödrandig tiger och det är väl inte speciellt vackert. Men som jag resonerar så är det ju på "rätt" ställe. Jag menar, jag ser dem knappt själv om jag inte vikter och vrider kroppen i vad som (just nu) är en nästan omöjlig vinkel. Vill andra titta på mina lår bakifrån på badstranden så lär de ju i alla fall inte berätta det för mig, dessutom kommer ju blickarna "bakom ryggen" på mig ;) Så för att ha ganska mycket bristningar är jag nöjd med placeringen.

12 timmar senare

Äntligen hemma! Fick ställa in ett mammafika men det var helt enkelt inte görligt! Extremt trött och med rejäla sammandragningar vill jag bara sova!

33 dagar

Och idag är en lång dag! Lämnade hemmet vid 6:15 för att lämna mannen på tåget, 6:40-11:30 jobb, från då och fortfarande regionsträff med jobbet. Ikväll blir det fika på stan om jag orkar... Känner mig redan helt slut!

Hallen

Tänkte bara visa hur fin vår hall blev nu efter att vi lagt nytt golv! Det som inte syns på bilden är hålet i väggen som kom fram när elementet togs bort... Men det ska förhoppningsvis snart vara åtgärdat :)

27 år

Så var den stora dagen här. Ännu ett år har gått och jag har blivit ett år äldre, eller ja rent tekniskt är jag ju bara en dag äldre än igår men siffran för min ålder har ökat ett steg. I år är jag också mycket stolt över min käre make som förbisåg sina egna principer för att göra min starten på min födelsedag precis så som jag vill ha den! Jag fick en rosa frystårta till frukost! :D Kanske låter konstigt men för mig är det definitionen av födelsedag. När jag var liten fick jag och mina systrar alltid välja vad vi ville få till frukost på våra respektive födelsedagar. Mina systrar valde korvmackor och jag valde rosa prinsesstårta. Jag bjöds även på te, äppeljuice och polarbröd så frukosten var inte helt onyttig ;)

       

I present fick jag vad man skulle kunna kalla ett presentkort på en båt! Dock ingen vanlig båt (såklart) utan en prydnadsbåt att ha i sovrummet. Har ända sedan vi flyttade ner sovrummet och gav det nautiskt tema velat ha en båt som jag sett i fönstret på Comfortmöbler varenda morgon då jag går till jobbet och nu ska jag få den! (eller någon annan som jag hittar nu när jag ska börja leta lite mer aktivt ;))

Nu är jag i alla fall redo att börja denna underbart vackra (men kalla) dag som är just min dag. Det ska städas och fejas så att huset blir skinande rent efter allt byggdam som flugit omkring sedan förra veckan. Dessutom ska jag baka en del inför kvällen då familjen på Davids sida kommer hit på kalas. Min familj var här för två veckor sedan och firade mig och min syster, dock inte pappa som då liksom nu är i Spanien.