Kanske inte är beroende ändå!

Är väldigt nöjd just nu! Har nog inte blivit beroende av nässpray trots allt. Har nu klarat mig sedan igår förmiddag utan en enda dos, till och med natten gick vägen och det känns väldigt skönt! Nu är snuvan och nästäppan tillbaka där den var innan jag blev sjuk, alltså på ett helt klart uthärdligt graviditetssymprom. Om nu bara hostan ville släppa så kan jag nog klassa mig som frisk igen :) I och för sig skulle det väl inte varit dumt att ligga på soffan någon vecka till och titta på TV-serier...men det är nog bättre att jobba.

Kanske inte världens mest intressanta inlägg, men det känns viktigt för mig. Viktigt och stort då jag varit orolig att jag skulle bli tvungen att använda nassprayen fram till i slutet på mars :)

Nytt vinterprojekt

Jag har länge tänkt påbörja ett nytt virkprojekt, men ju jobbigare det har varit med missfall desto mindre inspiration har jag haft. I helgen beslutade jag mig för att det var dags! Nu ska här virkas! Först ut blir ytterligare en filt, men denna ska fleece-fodras så att den blir varm och skön. Bilden blev lite mörk såhär på morgonkvisten, grunden i filten är brunt.

Morgonens projekt

Helt plötsligt blev det vintertid och jag fick en timma extra på morgonen. Det resulterade i minicupcakes med frosting och jordgubbsströssel samt en banan och chokladkaka som står i ugnen! Tur att vi får fikafrämmande idag :)

RUL

Nu är RUL avklarat och allt gick bra! Bebis sprattlar och lever rövare där inne i magen! Blev tillbakaflyttad tre dagar vilket ger att bebis blir beräknad till 26:e istället för 23:e mars men det kvittar, bara bebis kommer! Kön gick inte att avgöra så det får bli en överraskning, men just nu kvittat även det oavsett vad jag tänkt innan. Bebis lever och vi är lyckliga!

Idag blir det jobb!

Just nu är jag mycket glad! jag är fortfarande förkyld, snorig och hostig men jag är glad för att jag börjar vara på bättringsvägen! :) Inatt fick jag nämligen sova konstant från 22 till 5! Inte en enda gång har jag vaknat och behövt gå på toaletten, snyta mig eller hosta upp lungorna! Kanske är min kropp så utmattad av de senaste nätternas kaosartade sömn och sömnbrist men jag tror att jag håller på att bli frisk! Så idag ska jag på jobbet! Har några saker som måste bli gjorda i vecka, även om det inte är mycket och jag lika gärna kunde vänta till på fredag så längtar jag nu efter att få dem bortgjorda.

Lämnar dock lite utrymme för att jag kanske bara orkar fram till lunch med tanke på gårdagens promenad till apoteket och affärn här i Holmsund. Det blir en promenad om totalt 1 kilometer och när jag väl var hemma var jag helt slut... detta var igår vid fyratiden. Men men, hur som haver ska det bli skönt att komma ut och få göra något annat än ligga på soffan. Och på så sätt blir det mindre länge till imorgon!

Upp och ner

Just nu kan det inte bli torsdag fort nog! Trots gårdagens lugn är jag nu åter lite orolig. Tänk om det har hänt något med bebis, att jag bara inbillar mig att jag känner något. Jag vet att jag kan inbilla mig mycket då jag tänker och känner efter lite för mycket. Att jag legat hemma och förkyld nu några dagar gör inte saken bättre, mer tid tull funderingar. Imorgon ska jag på jobbet, jag behöver tänka på annat!

Gröna fingrar

Jag brukar alltid säga att jag inte har några gröna fingrar. Jag är rätt duktig på att ta död på växter. Detta gäller även min fina orkidé. När blommorna föll av tänkte jag att den aldrig kommer blomma igen, och ställde undan plantan i ett hörn. Men för några veckor sedan insåg jag att den inte såg helt död ut och den fick flytta fram i köket igen. Och vips har sex skott i de gamla stänglarna kommit samt en helt ny stängel! Längtar tills den blommar igen! :)

Det underbaraste

Mitt i mitt miserabla tillstånd av total förkylning får jag uppleva den underbaraste känsla jag skulle kunna tänka mig. Jag har alldeles just, för första gången, kunnat säga att bebisen sparkar! :D Fram tills idag har det varit mer diffusa känslor av rörelse, att något varit annorlunda och inte bara vanligt. Men idag, mitt i mitt självömkande tillstånd känner jag fyra klockrena sparkar strax till vänster nedanför naveln ur min synvinkel! Jag är just nu djupt rörd och lättad då jag tidigare under dagen varit mycket orolig för det kommande ultraljudet. Just nu rinner en glädjetår ner för min kind!

Vem kom fram till att man måste klara sig på 2-3 doser nasspray per dygn?

Den som gjorde det har nog inte varit gravid och dunderförkyld på samma gång! Problemet består av att man som jätteförkyld och snorig, sådär så det faktiskt är helt omöjligt att andas genom nästan, tar nässpray precis innan man ska sova. Det funkar fint och man somnar. Men som gravid uppstår problemet ca 2-3 timmar senare. Du vaknat och måste gå på toaletten! Väl tillbaka i sängen så inser du att näsan återigen är tät och rinner och det är helt omöjligt att somna om även om du så när som på sitter. Efter 45 min ger man upp och tar en ny omgång nässpray, somnar och proceduren upprepas. Lagom tills det är dags att vakna har du därför redan förbrukat dygnets alla doser av spray. En ny dag börjar utan att du känner dig det minsta utvilad och du ställs inför två alternativ 1. överlev med en icke fungerande näsa och känn dig smått döende hela dagen 2. överdosera nässprayen och överlev dagen på soffan med stora mängder te.

Det finns ju även andra metoder, husmorsknep, mot nästäppa och snuva. Att andas över ett ångbad är ett sådant. Vid klockan 5 inatt bestämde jag mig för att prova detta. Det var skönt just då, men efter en kort stund började jag blöda näsblod...på riktig! Den som känner mig vet att jag inte blöder näsblod! Har gjort det kanske två gånger i hela mitt liv så jag bestämde mig för att ångbad helt enkelt inte passar mig. Speciellt inte som gravid med extra sköra slemhinnor...

Så, vad är då kvar att göra? Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände bebis något för att jag överdoserar nässprayen! Har du något bra tips mot förkylning, snälla berätta!

Och där kom hostan

Så nu kan jag omöjligt sova. Sitter vaken med en kopp te och funderar på hur jag ska lyckas 1. fördriva natten, 2. fördriva förkylningen eller 3. somna om. Sist jag var såhär förkyld var för tre år sedan när vi var i Australien och då blev jag inte mig själv på ett halvår. Det oroar mig med tanke på bebis och allt. Blir nog att ringa vårdcentralen eller barnmorskan på måndag om det inte verkar bli bättre...

Så fantastiskt förkyld

Jag är verkligen så fantastiskt förkyld! Efter en lång dag med mycket flängande fram och tillbaka, samt på soffan hos en god vän är jag äntligen hemma i Holmsund! En lugn och tidig kväll på soffan är ett måste, jag vill inte vara sjuk mer!

God morgon från 12:e våningen

Tack och lov!

Kanske låter det hemskt, men tack och lov att Frida Sandén ( ni vet Mollys lillasyster) åkte ut X-factor igår! Nu kanske jag kan få tillbaka lugnet på mina fredagskvällar och slippa sms och telefonsamtal!

En natt i stan

Nu njuter vi på hög nivå skulle man kunna säga ;)

Sjuk

Hela veckan har jag gått och snorat och känt mig lite vissen. Har trott att det nog bara var vanlig nästäppa vilket inte är ovanligt när man är gravid, tydligen. Men igår kväll, lagom till helgen, bröt förkylningen ut! Har knappt kunnat sova inatt på grund av ett halsont utan dess like. Jag snorar och snuvar, är trött och hängig. Just så typiskt att det skulle bli till idag, just den här fredagen var det väldigt opassande att vara dålig. Inte för att jag har mycket på jobbet eller något sådant...nej utan för att just den här fredagen har sedan länge varit inplanerad som den dag då jag och David skulle unna oss lite lyx. Vi har bokat bord på Restaurang Viktoria och sedan ska vi sova på Plaza och bara ha det mysigt. Även om det känns trist att gå på  finrestaurang när man knappt känner smaker så har vi bestämt oss för att kvällen blir av ändå! Vi behöver lite kvalitetstid och har verkligen sett fram emot kvällen...och rätt mycket morgondagens frukost :)

Telefonsamtal

Att ringa telefonsamtal är en del av min vardag, mycket av mitt jobb går ut på att ringa runt och ställa frågor till människor. Allt som oftast går det bra. Ibland är någon lite sur eller så, men idag fick ett av dessa telefonsamtal mig att verkligen tänka efter.

Just nu arbetar jag med att skicka ut samrådshandlingar och fick en lista från Vindelns kommun på berörda markägare. En av dessa saknade adress. Hmm tänker jag och gör en Googelsökning och hittar en person med rätt namn i rätt del av landet som jag beslutar mig för att ringa. Det värsta som kan hända är att det inte är han tänker jag. När det tillslut svarar är det en ung flickas röst som möter mig. När jag läser upp namnet på personen jag söker säger hon att det är hennes pappa och något i stil med att han inte längre går att prata med. Jag ursäktar mig och funderar lite på hur jag då ska få tag på honom. Gör en ny googelsökning och hittar svenska kyrkans gravsättningshemsida. Personen i fråga har dött i april i år.

Stackars flicka tänker jag! Som har ett mobilabonemang som står i sin döde fars namn! Det är säkert fler än jag som ringer och söker hennes pappa! Hoppas att hennes mamma ändrar namn på abonemanget snart!

Om att veta vad det blir

Den 9:e oktober skrev jag att jag skulle återkomma med varför jag gärna vill veta om vi väntar en pojke eller en flicka, så här kommer det.

Allt började när jag var yngre. När jag någon stans formulerade en önskan om att få två flickor den dag det var dags att skaffa barn. Den här tanken har vuxit under många år och när jag blev gravid första gången insåg jag hur djupt rotad den här tanken var. Tankar kring hur jag skulle reagera om det vid förlossningen visade sig vara en pojke började snurra. Efter ett missfall, två missfall, tre och fyra missfall har jag helt omvärderat min önskan om två flickor. Idag kommer bebisen vara så efterlängtad och älskad bara genom att vara precis den som den är! Med det i åtanke vill jag inte chansa, jag vill inte riskera att känna det minsta besvikelse om det blir en pojke. Jag vill att mitt första barns födelsedag enbart ska förknippas med glädje!

Jag kan inte påverka könet på mitt barn, såklart. Men det jag kan göra för att slippa oroa mig för att bli besviken är, enligt mig, att i god tid innan förlossningen få veta vem det är som ligger i magen. Då kan jag, ja vi båda, anknyta till bebis redan nu och bara vara glada när hen kommer!

En del som jag har pratat med om min tanke kring detta kommer med kommentarer om att man aldrig blir besviken på vad det blir. Att man älskar bebis oavsett. Men jag vet att det finns de som faktiskt blir besvikna, som inte känner omedelbar glädje över sitt barns kön. Jag vill inte ta risken! Jag vill älska mitt barn utan förbehåll bara för att bebis är just bebis!

Så, det handlar inte om att jag vill veta vilken färg vi ska måla barnrummet i, om det ska vara bilar eller prinsessor på de små bodysarna. Jag vill bara älska mitt barn utan förbehåll från den sekund vi ses för första gången!

På riktigt

Idag har vi monterat vår nya postlåda och nu känns det som om vi flyttat in på riktigt! När vi lagt så mycket pengar på att byta fasad kändes det som om vi inte kunde hänga upp vår gamla skruttiga låda igen. En klar förbättring tycker vi båda!

Slänger in en bonusbild på hur Sigge visar att han allt vill följa med oss på affären :) kan inte säga annat än tok-söt-katt!

När något saknas

Så köper man det...? Ja ibland får man faktiskt vara lite materiell! Nu ska jag bara fundera ut vad som ska finnas i godisskålen, lutar mot nonstops men frågan är hur ofta jag i så fall måste fylla på?

När verkligheten kommer ifatt

Ibland, vid vissa tillfällen, kan ett minna komma tillbaka till en. Någonting som hände eller något man gjorde vid en speciell plats och tid. Jag har ett återkommande minne...

Där någon gång kring jul ifjol, när vi just fått veta att vi var gravida för andra gången, gick jag hemifrån till coop i holmsund. Det var en riktigt härlig och kall vinterdag och precis när jag passerade korsningen nygatan/svedbergsgatan tänkte jag "Om ett år går jag här med barnvagn!", lade handen på magen och gissar att mitt leende sken ikapp med solen.

Det här var bara i början, när vi fortfarande kunde bli gravida och vara glada och förväntansfulla. Då var ett missfall "sådant som händer" men två i rad är ovanlig. Det var innan vi visste att vi skulle få åtminstone fyra missfall innan det faktiskt fungerade. Det här var innan vi började se vårt första år som gifta som ett förlorat år. Vi kommer inte promenera med barnvagn till jul i år men tills dess kommer vi åtminstone kunna vara hyfsat säkra på att det går vägen denna gång. Idag bearbetar jag dessa tankar så gott som varenda dag då jag passerar korsningen varje morgon på väg till bussen. Minnet kommer till mig varje dag och jag har börjat vänja mig vid att möta dem. Förhoppningsvis blir det lättare med tiden, och alldeles säkert kommer det till sommaren vara som utraderat...under förutsättning att allt går bra den här gången. Men minnen är ändå något man bär på under perioder, mer eller mindre frivilligt. Jag har bestämt mig för att inte bli allt för nedslagen av just detta minna längre. Som ett steg i att se fram emot våren och tro på att det kommer gå vägen så tänker jag nu varje dag att "Om ett år går jag här med barnvagn!".

Inspiration

Jag börjar återfå min inspiration!

Kanske är det lugnet och tron på att vi faktiskt kommer att bli föräldrar som infunnit sig. Det känns ganska rimligt faktiskt. Början på veckan spenderades med att skriva listor och organisera, en lista för varjer rum i huset med allt vad jag vill göra och få ordning på. Och allt började med dessa lampor som jag egentligen bara köpte för att jag tyckte om den medföljande julstjärnan!

Jag känner mig extremt motiverad till att få ordning på allt som jag "lämnat" i huset, även ordna upp förvaring och annat pyssel. Få iordning ett perfekt hem tills dess att vi blir tre! Igår hade jag min egna onsdag, den dag i veckan som alltid är min egen då David är på kör. I vanliga fall spenderas den på soffan med en bok eller framför datorn tittandes på någon play-kanal. Igår spenderades sen med att sortera papper och sätta in i pärmar. Märka upp lådor med dess innehåll. Städa och sortera bland allt mitt pyssel och allt annat skräp (och oskräp) som samlats i vårt kontor. Fram tills igår var det blå rummet vårt skräprum. Allt som inte hade en plats i huset hamnade på skrivbordet i detta rum, vilket snabbt resulterade i en enorm hög av allt möjligt. Den högen är nu borta och jag är fast besluten om att hålla efter. Räkningarna ska in i sina pärmar på en gång och inget onödigt ska ligga framme när det istället kan ligga på sin plats.

Utöver städandet fick jag en ide om ombyggnation. Att göra den konstiga alkoven till en klädkammare för det inre rummet. Det är en mycket avlägsen plan, men jag tror att det skulle ge nedervåningen ett lyft. Kontoret/det blå rummet skulle få en mer symetrisk form utan att för dens skull kännas litet (ja, jo, kanske i förhållande till andra rum i vårt hus men inte i förhållanden till rum generellt!). Dessutom skulle det inre/gröna rummet få klädförvaring som det idag saknar. Med andra ord, en win-win situation :)

Varför kan dom inte sluta!?

Jag blir så less, jag orkar inte mer! Kan dom inte bara sluta ringa mig! Jag är inte Molly Sandéns lillasyster, jag är jag och någon helt annan! Snart kommer jag bara bli arg på dem som ringer och sluta svara i telefon!

Rekordlitet ozonhål

Det känns alltid skönt med lite goda nyheter!

Rekordlitet ozonhål

Två hjärtslag och en spark

Igår var det äntligen dags för ett besök hos barnmorskan. Drygt två veckor efter senaste ultraljudet och sedan dess har vi kämpat hårt för att börja acceptera att det nog kommer gå vägen denna gång. Även om det känns extremt avlägset att vi faktiskt skulle bli föräldrar i mars så måste vi någon stans bestämma oss för att tro.

Hur som haver var detta besök välplanerat. Vi skulle börja med att försöka lyssna efter bebis hjärta och det var just detta vi längtat efter. Att få ytterligare en bekräftelse på att det fortfarande ser bra ut, att bebis fortfarande lever. Och lever gjorde den :) Rätt snabbt lokaliserar barnmorskan ett hjärtljud, visserligen "bara" mitt hjärtljud men ändå. Mycket lugnare och finare takt än vad jag trott då jag var rejält nervös. Efter en liten stunds letande hittar hon nästa! ca 150 slag i minuten och alldeles precis som det ska vara. Det var så skönt att kunna jämföra mitt eget hjärtslag med bebisens, för det fanns ingen tvekan om att det andra hjärtslaget tillhörde någon annan än mig! Dessutom hör vi ett "Schwosh" och barnmorksan säger "det där var en spark". Riktigt spännande!

Ytterligare en rolig sak som hände var när barnmorskan skulle känna efter livmoderns storlek. Hon i princip bara lägger ner fingrarna på min mage och säger "här är den" och visar hur stor den blivit. "Precis rätt storlek för tiden" är nästa kommentar och vi andras ut. Nyfiken som man är försöker jag också känna efter för att lokalisera livmodern och då slår det mig: Inte konstigt att jag och david inte förstått vad som varit vad - det som tydligen var livmodern har jag alltid trott varit mina magmuskler! Tur att det inte är jag som ska göra bedömningen, och att det finns människor som kan det här :)

Så, summa sumarurm, allt ser fint ut, vi väntar en liten bebis som borde komma till oss någon gång andra halvan av mars :)

Om lite drygt två veckor är det återigen dags för ultraljus. Denna gång är det ett så kallat RUL - RutinUltraLjud. Då får vi veta om bebis mår bra, när bebis kan tänkas titta ut och kanske, om vi har tur, om det är en flicka eller pojke! Tankarna kring varför jag vill veta kön på vår bebis är ett helt annat inlägg, som kommer enhelt annan dag.

Sovmorgon ala Frida

Ibland har man turen att kunna ta sovmorgon. Idag var det min tur då David ska köra bil till jobbet och (för en gångs skull) måste vara inne tills när jag börjar. Detta innebär att jag inte behöver vara klar förrän 30 min efter min vanliga tid. Så vad gör FruFrida med en 30 min sovmorgon? Hon sover inte en stund extra, hon ligger inte och drar sig...nej hon går upp samtidigt som vanligt och sitter en extra stund vid frukostbordet :) Att kunna äta frukost i lugn och ro, titta ut genom köksfönstret och inte känna sig stressad är bättre än vilka 30 minuters sömn som helst!

Kort datum enligt Coop Holmsund

Jag gillar Coop i Holmsund! Allt som oftast har de fyndkorgar med varor märkta med "Kort datum" och därför nedsatt pris. Denna chokladkaka klassas till denna kategori och går ut 130319, alltså ungefär när bebis är tänkt att komma. Så med andra ord, det är inte länge kvar tills vi blir föräldrar! :) i alla fall inte enligt Coop i Holmsund ;)