Nyårsafton 2012. Sista dagen på det hör året, ett år som på många sätt känns som ett förlorat år. Förhoppningen är att 2013 blir ett mer harmoniskt och lugnt år för såväl mig som min familj.
Sista dagen på detta år verkar dock fortsätta i samma anda som hela 2012, fylld av oro! Bebis har gått från att vara väldigt livlig under julhelgen till att idag vara nästan stilla. Det är extremt obehagligt och jag kan inte slappna av. Snälla bli mars snabbt så att detta helvete får vara över!
måndag 31 december 2012
söndag 30 december 2012
Första positiva drömmen
Nu har det strax gått 75% av denna graviditet, det är snart bara en fjärdedel kvar och det känns väldigt konstigt. Jag har varit gravid i ett och ett halvt år nu och jag kan helt enkelt inte se framför mig att jag någonsin kommer sluta vara gravid. Inte heller min kropp har trott på detta vilket yttrat sig bland annat som bland annat som en till synes oändlig ström av mardrömmar om döda barn. Inte alltid spädbarn utan alla former av barn. Det har inte varit roligt! Det har heller egentligen aldrig varit drömmar om att jag faktiskt varit gravid... Men inatt kom kanske vändningen? Inatt, för första gången sedan första missfallet drömde jag om mig själv som gravid och jag var glad och förväntansfull! Dessa känslor är så ovanliga och främmande för mig just nu att jag nästan börjar gråta bara jag tänker på det!
Nu ska jag bara hantera känslan av att om jag släpper taget om min rädsla över att det inte kommer gå vägen så kommer det gå dåligt. Det får dock bli en senare fråga, något att diskutera med psykologen, för just nu måste jag tänka på glädjen i drömmen och önskan om att uppnå samma känsla i vaket tillstånd!
Nu ska jag bara hantera känslan av att om jag släpper taget om min rädsla över att det inte kommer gå vägen så kommer det gå dåligt. Det får dock bli en senare fråga, något att diskutera med psykologen, för just nu måste jag tänka på glädjen i drömmen och önskan om att uppnå samma känsla i vaket tillstånd!
lördag 29 december 2012
Att se fördelarna
Jag är generellt väldigt dålig på att se fördelar i situationer som kan tyckas tråkiga och besvärliga. Att ha mannen bortrest, sovandes borta är en sådan situation då jag inte alls tycker om att sova ensam. David är min trygghet och när jag har honom nära vet jag att oavsett hur dåligt jag mår så är det tusen gånger bättre än om han vore någon annan stans.
Natten som varit spenderade David i en väns stuga medan jag var hemma och vaktade mina nya fiskar för att se hur intresserade katterna skulle tänkas vara (vilket har gått alldeles utmärkt enligt mig själv i alla fall). Jag hade en lugn och skön kväll, kortade och la upp två par jeans till mannen, promenerade en sväng, såg Gilmore Girls och På spåret och vid 21.30 kröp jag i säng. Det är nu jag kommer till det positiva, fördelen med att sova ensam i detta fall. När jag är ensam för natten kan jag tända lampan och klä mig direkt jag vaknar oavsett tid. Idag blev det strax efter sex. En vanlig morgon hade jag vaknat där krig sex, tvingat mig själv att ligga kvar och försöka sova till halv/kvart i sju då jag plockar fram mobilen och surfar runt en stund innan jag ger upp och gör morgon. Litet men alltid något i min annars ganska negativa vardag...
Natten som varit spenderade David i en väns stuga medan jag var hemma och vaktade mina nya fiskar för att se hur intresserade katterna skulle tänkas vara (vilket har gått alldeles utmärkt enligt mig själv i alla fall). Jag hade en lugn och skön kväll, kortade och la upp två par jeans till mannen, promenerade en sväng, såg Gilmore Girls och På spåret och vid 21.30 kröp jag i säng. Det är nu jag kommer till det positiva, fördelen med att sova ensam i detta fall. När jag är ensam för natten kan jag tända lampan och klä mig direkt jag vaknar oavsett tid. Idag blev det strax efter sex. En vanlig morgon hade jag vaknat där krig sex, tvingat mig själv att ligga kvar och försöka sova till halv/kvart i sju då jag plockar fram mobilen och surfar runt en stund innan jag ger upp och gör morgon. Litet men alltid något i min annars ganska negativa vardag...
onsdag 26 december 2012
40 timmar av historia
Jag har under många år arbetat och bearbetat mina föräldrar så att de ska inse att julklappar inte är ett måste bara för att det är jul. Jag tycker att det är viktigare att umgås och ha trevligt än att öppna en massa paket med halvt onödiga klappar. Saker som jag lika gärna kunde köpa själv om jag behövde dem. Visst är det alltid roligt att få någonting men för mig är det inte det viktigaste! I år trodde jag mig ha lyckats avstyra julklappar sånär som på "ett litet kuvert" då det är "en förälders rättighet" enligt min mor. Riktigt så blev det inte utan jag och David fick, precis som mina systrar, vad som skulle kunna räknas som den bästa julklappen någonsin. Jag skulle verkligen inte ha uppskattat den för 10 år sedan, men idag värmer det i hjärtat! Det vi fick var en lite svart bärbar hårddisk med texten "The Samuelsson Story 1963-2012". På denna hårddisk finns allt filmat material inom familjen Samuelsson mellan åren 1963 och 2012, alltså all film från det att pappa var 8 år gammal fram till min systers senaste julkonsert på Dalkarlså folkhögskola för 2 veckor sedan! Den här hårddisken innehåller min familjs samlade filmskatt och nu kan jag ge David en inblick i hur mitt liv tett sig. Han kommer få möjlighet att lära känna min farfar, morfar och morbror som inte längre är i livet, se mig växa upp från spädbarn...och kanske få en försmak på hur vårt liv som småbarnsföräldrar med ett barn som delar mina gener kan tänkas arta sig ;) Den här hårddisken innehåller 40 timmar av min historia!
Utöver denna bytte även jag och David presenter. "Något litet symboliskt" var det sagt och jag köpte ett Reidel-glas till honom så att han nu har fyra. Själv fick jag ett allt annat än litet symboliskt paket. Jag fick mitt alldeles egna lilla akvarium med pump, doppvärmare och alla tänkbara tillbehör! Idag ska vi till djuraffären och där ska jag få välja ut växter och om några dagar blir det fiskinköp! Kanske låter detta som en mycket underlig present men jag har under många år velat ha ett eget litet akvarium, kanske främst då jag är lite rädd att ge mig i kast med Davids ciklider. Tänk om jag skulle göra något fel och ta död på de fiskar han haft i 6-7 år! Dessutom tror jag att det kommer vara den perfekta distraktionen nu under de kommande månaderna, något jag kan pyssla med och ta hand om i väntan på bebsi (självklart även efteråt, men nu har jag några månader på mig att komma i fas innan bebis är här.)
Så, summa summarum, trots att jag sett framför mig en klapp-fri jul sitter jag här med två enormt uppskattade presenter. Jag älskar min familj!
torsdag 20 december 2012
Googla "rabattkod"
I takt med att magen växer blir kläderna små, det har jag redan konstaterat. Detta leder till problem såhär vindertid då kläder har en tendens att vara dyra.
Jag har under några veckor funderat på hur jag ska lösa problemet med jacka nu under de tre månader som är kvar. Den jag har fungerar hyfsat över magen men har blivit trång över axlarna. Sådär trång att man nästan inte kan röra sig i den längre...som om man inte vore tillräckligt klumpig och orörlig ändå. Efter att har tittat runt lite hittade jag en fin grå mamma-ullkappa på HMs webshop som jag tänkte beställa, 599 kr men den var fin. Dock fanns den såklart inte kvar när jag väl kom till skott och hade funderat klar. Tur i oturen visade det sig. Idag när jag kollade in HMs hemsida fanns den igen, och denna gång även i svart (vilket jag egentligen hade velat ha redan från början, men som var slut då). Jag lägger den i korgen och funderar lite "jag undrar om man kan hitta rabattkoder på internet?".
Som ellosmedlem frå jag alltid hem mängder av rabbatkoder och erbjudanden, konstant. Så även HM borde ju kunna erbjuda rabatter. Sen har jag även sprungit på sidor på internet med gratisgrejer i samband med letandet av roliga babyboxar. Så, jag öppnade Google och skrev in "Rabattkod HM" på prov och hittade en kod för 25% rabatt på valfri vara. Perfekt, den provar vi, och visst fungerade det! Så nu ligger en beställning och jag väntar bara på att den ska komma någon gång i mellandagarna! Nu hoppas jag bara att den passar, efter allt detta bekymmer :P
Jag har under några veckor funderat på hur jag ska lösa problemet med jacka nu under de tre månader som är kvar. Den jag har fungerar hyfsat över magen men har blivit trång över axlarna. Sådär trång att man nästan inte kan röra sig i den längre...som om man inte vore tillräckligt klumpig och orörlig ändå. Efter att har tittat runt lite hittade jag en fin grå mamma-ullkappa på HMs webshop som jag tänkte beställa, 599 kr men den var fin. Dock fanns den såklart inte kvar när jag väl kom till skott och hade funderat klar. Tur i oturen visade det sig. Idag när jag kollade in HMs hemsida fanns den igen, och denna gång även i svart (vilket jag egentligen hade velat ha redan från början, men som var slut då). Jag lägger den i korgen och funderar lite "jag undrar om man kan hitta rabattkoder på internet?".
Som ellosmedlem frå jag alltid hem mängder av rabbatkoder och erbjudanden, konstant. Så även HM borde ju kunna erbjuda rabatter. Sen har jag även sprungit på sidor på internet med gratisgrejer i samband med letandet av roliga babyboxar. Så, jag öppnade Google och skrev in "Rabattkod HM" på prov och hittade en kod för 25% rabatt på valfri vara. Perfekt, den provar vi, och visst fungerade det! Så nu ligger en beställning och jag väntar bara på att den ska komma någon gång i mellandagarna! Nu hoppas jag bara att den passar, efter allt detta bekymmer :P
måndag 17 december 2012
99 dagar
Enligt en av mina graviditetsappar har det nu gått 64,5% av graviditeten vilket också innebär att det idag är mindre än 100 dagar kvar till beräknad förlossning. Och jag som ännu inte riktigt ens accepterat att vi ska bli föräldrar, det börjar bli brottom nu.
söndag 16 december 2012
Nya underkläder
Efter en jobbig natt med mycket mardrömar och lite sömn stiger jag upp för att kasta ut en av katterna som lever rövare i sovrummet. Trött och grinig inser jag att jag har huvudverk, något jag alltid får om jag ligger längre än till halv sju på morgonen. Börjar klä mig och med ens ljusnar dagen lite.
Igår hade jag och David en riktig shoppingdag. Vi köpte de julklappar vi ska ge bort, lite bebiskläder i terapisyfte för mig, vi tog hem ett tapetprov som kanske kan fungera som fondvägg i barnrummet, köpte en radiostyrd helikopter till David, tittade förbi på Babyprofsen för att skapa oss en uppfattning om vad vi behöver (babygrind, skötbäddar, spjälsängsskydd, babysitter...ja det är inte gratis att skaffa barn). Vi var även inte på djurmagazinet och köpte lite nya ciklider till akvariet, 2 gula och 2 röda blev det.
Men det var inte dessa inköp som hjälpte mig, det var inköpet av underkläder till mig! BH och trosor i rätt storlek! Underbart! Att man skulle behöva köpa nya kläder som gravid är det väl ingen som missat. Men att jag, indirekt till följd av min rädsla för missfall, skulle öka så mycket runt rumpa och bröstkorg att inga underkläder längre skulle sitta bra var något jag helt missat.
När vi blev gravida denna gång slutade jag göra allt som jag på något sätt trodde skulle kunna orsaka missfall. Löpning och träning hamnade under den kategorin. Att jag dessutom tröstäter för att orka med all oro har lett till 12 extra kilo idag och 10 cm extra runt rumpan. Inte konstigt att alla underkläder helt plötsligt inte vill passa. Men nu känns det bättre, idag ska jag inte känna mig tjock!
Igår hade jag och David en riktig shoppingdag. Vi köpte de julklappar vi ska ge bort, lite bebiskläder i terapisyfte för mig, vi tog hem ett tapetprov som kanske kan fungera som fondvägg i barnrummet, köpte en radiostyrd helikopter till David, tittade förbi på Babyprofsen för att skapa oss en uppfattning om vad vi behöver (babygrind, skötbäddar, spjälsängsskydd, babysitter...ja det är inte gratis att skaffa barn). Vi var även inte på djurmagazinet och köpte lite nya ciklider till akvariet, 2 gula och 2 röda blev det.
Men det var inte dessa inköp som hjälpte mig, det var inköpet av underkläder till mig! BH och trosor i rätt storlek! Underbart! Att man skulle behöva köpa nya kläder som gravid är det väl ingen som missat. Men att jag, indirekt till följd av min rädsla för missfall, skulle öka så mycket runt rumpa och bröstkorg att inga underkläder längre skulle sitta bra var något jag helt missat.
När vi blev gravida denna gång slutade jag göra allt som jag på något sätt trodde skulle kunna orsaka missfall. Löpning och träning hamnade under den kategorin. Att jag dessutom tröstäter för att orka med all oro har lett till 12 extra kilo idag och 10 cm extra runt rumpan. Inte konstigt att alla underkläder helt plötsligt inte vill passa. Men nu känns det bättre, idag ska jag inte känna mig tjock!
fredag 14 december 2012
"Min Gud"
När jag var yngre hade jag en stark tro. Jag var övertygad om att Gud viste vad som var bäst för mig och att Han skulle leda mig längs den bästa vägen genom mitt liv. Då fanns en sång som betydde mycket för mig, "Min Gud". Då representerade den min tro.
Orättvist
Idag är en sån där dag, du vet. En sån där dag som allt känns skit och man funderar på om det ens finns någon form av rättvisa i den här världen. En sån där dag då jag verkligen beundrar vänners tro, hopp och tillförsikt i att allt löser sig. Själv får jag huvudverk och drar mig allt längre in i mig själv, låter rädsla och oro ta komandot och greppet hårdnar allt eftersom.
Du behöver inte bli orolig för mig egentligen, allt är fint med graviditet och bebis...så vitt jag vet. Dock händer det saker runt omkring mig som gör att jag lyckas allt sämre med att hålla oron borta. Jag får ont i huvudet, vill bara sova, kan inte koncentrera mig och inget känns roligt längre. Inte ens att klä julgranen lockar fram någon glädje hos mig just nu, och då är julgran något jag tidigare år planerat från tidig höst och kunnat få utbrott över om jag inte fick den perfekta granen. I år blir det nog ingen gran, jag orkar inte.
Som jag tidigare nämnt har jag börjat gå till en psykolog för att försöka få någon ordning på alla negativa känslor. Jag börjar bli smått desperat, jag vill vara glad igen och förväntansfull över vad som komma skall. Hon har från första träff pratat om sjukskrivning och att jag kanske måste tillåta mig själv att plocka bort andra orosmoment i mitt liv, så att jag kan fokusera på att graviditeten kommer gå bra. Jag har tyckt att hon svamlar. Jag har blivit erbjuden sjukskrivning förut men tackat nej...jag är inte sjuk! Jag är bara lite nere...men samtidigt så blir det inte bättre, jag blir inte gladare och lugnare ju längre tiden går. Det blir bara värre...
Du behöver inte bli orolig för mig egentligen, allt är fint med graviditet och bebis...så vitt jag vet. Dock händer det saker runt omkring mig som gör att jag lyckas allt sämre med att hålla oron borta. Jag får ont i huvudet, vill bara sova, kan inte koncentrera mig och inget känns roligt längre. Inte ens att klä julgranen lockar fram någon glädje hos mig just nu, och då är julgran något jag tidigare år planerat från tidig höst och kunnat få utbrott över om jag inte fick den perfekta granen. I år blir det nog ingen gran, jag orkar inte.
Som jag tidigare nämnt har jag börjat gå till en psykolog för att försöka få någon ordning på alla negativa känslor. Jag börjar bli smått desperat, jag vill vara glad igen och förväntansfull över vad som komma skall. Hon har från första träff pratat om sjukskrivning och att jag kanske måste tillåta mig själv att plocka bort andra orosmoment i mitt liv, så att jag kan fokusera på att graviditeten kommer gå bra. Jag har tyckt att hon svamlar. Jag har blivit erbjuden sjukskrivning förut men tackat nej...jag är inte sjuk! Jag är bara lite nere...men samtidigt så blir det inte bättre, jag blir inte gladare och lugnare ju längre tiden går. Det blir bara värre...
lördag 8 december 2012
Soffläge
Efter en jobbig torsdagskväll med middagsmingel i Stockholm ställde jag in kvällens mormorbesök och ligger nu på soffan och vilar tillsammans med mina Gilmore Girls. Ryggen är fortfarande dålig och jag är extremt trött. Trivs dock på soffan och med att titta på min hoppande mage medan mannen festar med Per Elofsson :)
tisdag 4 december 2012
Viktdepression
Idag är det dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan och förra gången fick jag i uppgift att väga mig innan jag kommer dit. Hennes reaktion förra gången (för knapp fyra veckor sedan) var att jag då gått upp för mycket med mina totalt 8 kilo. Idag stannade vågen på 74,5 kilo vilket innebär +10 kilo och jag känner mig helt under isen! Jag kommer få ytterligare en mindre utskällning och jag vet inte om jag orkar.
Sedan förra besöket har jag verkligen försökt tänka på vad jag äter, röra mig och motionera. Jag köpte ordentliga promenadskor och simmade en gång i veckan. Och nu, fyra veckor senare känner jag av foglossningssmärtor...Jag vet inte vad och hur jag ska göra nu för att inte fortsätta gå upp så mycket, sluta äta som jag tidigare gjort för att reglera min vikt känns inte som något hållbart alternativ.
Jag orkar helt enkelt inte med det här också! Det räcker alldeles fullständigt med all oro, psykologbesök och känslan av att misslyckas på jobbet på grund av koncentrationsproblem.
Uppdatering:
Barnmorskan nämnde inte ens vikten och jag är smått irriterad över att jag gått och oroat mig i fyra veckor på vad hon ska säga. Nästa besök blir i början på januari och över jul tänker jag då strunta i vikten, jag menar...det är ju jul! Så det så!
Sedan förra besöket har jag verkligen försökt tänka på vad jag äter, röra mig och motionera. Jag köpte ordentliga promenadskor och simmade en gång i veckan. Och nu, fyra veckor senare känner jag av foglossningssmärtor...Jag vet inte vad och hur jag ska göra nu för att inte fortsätta gå upp så mycket, sluta äta som jag tidigare gjort för att reglera min vikt känns inte som något hållbart alternativ.
Jag orkar helt enkelt inte med det här också! Det räcker alldeles fullständigt med all oro, psykologbesök och känslan av att misslyckas på jobbet på grund av koncentrationsproblem.
Uppdatering:
Barnmorskan nämnde inte ens vikten och jag är smått irriterad över att jag gått och oroat mig i fyra veckor på vad hon ska säga. Nästa besök blir i början på januari och över jul tänker jag då strunta i vikten, jag menar...det är ju jul! Så det så!
måndag 3 december 2012
En bra kväll
Med en sovande katt i knät, en sparkande bebis i magen och bästa säsongen av Gilmore Girls på TV kan jag inte annat än faktiskt säga att jag haft en bra kväll!
söndag 2 december 2012
Snörusk och foglossningar
När jag senast bloggade var jag måttligt road över att måste ut i fält. Vilket visade sig vara klokt. Fältarbetet blev efter många om och men av på torsdagen med följden att jag fick göra det ensam då vi samtidigt hade ett viktigt samråd. Man kan ju tycka att det kunde ha väntat någon dag, men då utrustningen var hyrd av min chef i ett annat projekt och skulle lämnas tillbaka på fredagen var detta enda lösningen. Det var motigt att ta sig ut men väl ute kändes det bra, jag är helt enkelt i mitt rätta element när jag springer runt i skogen. Kanske speciellt när jag gör det själv och själv kan styra över vad som ska hända utan att andra tittar mig över axeln. Allt blir så mycket smidigare då. Hur som haver klättrade jag upp och ner för branta backar i terrängen, fick stanna och vila ofta, men det gick bra...trodde jag. När jag väl var tillbaka på kontoret var jag extremt trött i ryggen så jag gick hem och lade mig för att vila och somnade tidigt. Nästa dag hade jag rent ont i ryggen och sedan dess har det bara blivit värre. De foglossningar som tidigare bara yttrade sig i att jag var lite trött i ryggen på kvällen har nu utvecklats till att jag har ont redan på morgonen och har problem att såväl sitta som stå... Nu ikväll är jag beordrad vila av mannen medans han tar itu med snön som fallit när vi var i Piteå i helgen.
Piteå ja. Helgen har varit lugn och skön. Det känns dock som jag jag exploderat och blivit dubbelt så tjock bara sedan i fredags! Om det beror på (för) mycket mat eller om min kropp helt enkelt är i den fasen kan jag inte svara på. När vi nu på eftermiddagen skulle börja färden mot umeå gjorde sig gravid-hjärnan sig påmind. Redan innan vi hunnit till bilen ropar pappa från deras balkong på tredje våningen. Jag har glömt ett par handskar som han kastar ner. Vi sätter och i bilen och kör 50 meter innan jag kommer på att mobilladdaren sitter kvar i uttaget så vi vänder. Pappa får packa den i en påse och kasta ner (att springa tre trappor utan hiss med min rygg är helt enkelt inte aktuellt). Vi gör ett andra försök, hinner denna gång ut på E4:an och kör 15 km söderut innan jag kommer på att min jobb-dator står kvar hos föräldrarna! David frågar "behöver du den" vilket jag såklart gör...jag ska ju jobba imorgon och med ett kontorsjobb som mitt blir det väldigt svårt utan dator! När jag ringer hem och berättar detta skrattar mamma och säger att min hjärna verkar vara alldeles lagomt graviddegig vilket ju känns bra, då har jag något att skylla på. Vi vänder och pappa är snäll nog att möta upp oss med datorn! På tredje försöket tar vi oss till Umeå och jag har ännu inte kommit på något mer som jag glömt :)
Piteå ja. Helgen har varit lugn och skön. Det känns dock som jag jag exploderat och blivit dubbelt så tjock bara sedan i fredags! Om det beror på (för) mycket mat eller om min kropp helt enkelt är i den fasen kan jag inte svara på. När vi nu på eftermiddagen skulle börja färden mot umeå gjorde sig gravid-hjärnan sig påmind. Redan innan vi hunnit till bilen ropar pappa från deras balkong på tredje våningen. Jag har glömt ett par handskar som han kastar ner. Vi sätter och i bilen och kör 50 meter innan jag kommer på att mobilladdaren sitter kvar i uttaget så vi vänder. Pappa får packa den i en påse och kasta ner (att springa tre trappor utan hiss med min rygg är helt enkelt inte aktuellt). Vi gör ett andra försök, hinner denna gång ut på E4:an och kör 15 km söderut innan jag kommer på att min jobb-dator står kvar hos föräldrarna! David frågar "behöver du den" vilket jag såklart gör...jag ska ju jobba imorgon och med ett kontorsjobb som mitt blir det väldigt svårt utan dator! När jag ringer hem och berättar detta skrattar mamma och säger att min hjärna verkar vara alldeles lagomt graviddegig vilket ju känns bra, då har jag något att skylla på. Vi vänder och pappa är snäll nog att möta upp oss med datorn! På tredje försöket tar vi oss till Umeå och jag har ännu inte kommit på något mer som jag glömt :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)