Nu har det strax gått 75% av denna graviditet, det är snart bara en fjärdedel kvar och det känns väldigt konstigt. Jag har varit gravid i ett och ett halvt år nu och jag kan helt enkelt inte se framför mig att jag någonsin kommer sluta vara gravid. Inte heller min kropp har trott på detta vilket yttrat sig bland annat som bland annat som en till synes oändlig ström av mardrömmar om döda barn. Inte alltid spädbarn utan alla former av barn. Det har inte varit roligt! Det har heller egentligen aldrig varit drömmar om att jag faktiskt varit gravid... Men inatt kom kanske vändningen? Inatt, för första gången sedan första missfallet drömde jag om mig själv som gravid och jag var glad och förväntansfull! Dessa känslor är så ovanliga och främmande för mig just nu att jag nästan börjar gråta bara jag tänker på det!
Nu ska jag bara hantera känslan av att om jag släpper taget om min rädsla över att det inte kommer gå vägen så kommer det gå dåligt. Det får dock bli en senare fråga, något att diskutera med psykologen, för just nu måste jag tänka på glädjen i drömmen och önskan om att uppnå samma känsla i vaket tillstånd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar