Söndagsfunderingar

Precis som lördagar är söndagsmornar heliga för mig. Att stiga upp tidigt och drick te i min ensamhet medan mannen sover. Idag känner jag mig dock helt ur fas, ingenting känns riktigt rolig och jag lyckas inte skaka av mig känslan av att livet är orättvist. När ska det bli min tur att vara riktigt glad och nöjd och utan de stora frågetecken som jag bär omkring på. Visst är det jag själv som sätter ut dessa frågetecken, men hur gör jag för att sluta?