Om okänsliga människor

Underbart att börja jobbdagen med fika tillsammans med kollegorna... Skulle man ju kunna tänka. Men icke. Förmiddagens samtal kring fikabordet gick snabbt över i en mer eller mindre het diskussion om vad min sjukskrivning innebär för mina kollegor. Hur stressade vissa av dem blir över att jag måste dra mer på arbetsuppgifter rejält och att det kommer påverka deras projekt. Det konstigaste var nästan att just denna kollega var den som igår tyckte att sjukskrivning var bra för mig och att jag inte skulle börja medicinera om sjukskrivningen hjälpte, att det viktigaste var att jag mådde bra. Idag fick hon mig att känna mig som en riktig skurk som försöker ordna upp mig själv, ta tag i min depression och faktiskt börja må bra. Idag gjorde hon så att jag satt och grät en halvtimma på toaletten för att hon fick mig att känna mig så fruktansvärt dålig som behöver vara sjukskriven.