Idag är jag på dag 31+6 av graviditeten, eller 80% om man vill se det så. Känns mycket märkligt att någon som varit på gång under en så lång tid, som under ett och ett halvt år bara skjutits på framtiden, nu nästan är här. Det gör mig lite rädd. Rädd för hur jag kommer hantera det faktum att jag inte längre är gravid utan mamma.
Läste för övrigt en förlossningsberättelse idag. En mamma som fick sitt barn på just 31+6. Med i berättelsen fanns en bild över denna helt nyfödda lilla pojke. Där och då blev det helt plötsligt ännu tydligare för mig att vid det här laget är det en liten människa som bor i min kropp. Det är en liten, nästan färdigutvecklad person som hickar och lever rövare. Det är vårt lilla barn som nu skulle ha stora chanser att överleva om det föddes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar