77 dagar kvar till beräknad förlossning och imorgon har 29 hela veckor passerat. Tiden går så fort! Det är jobbigt! Nu har nämligen en ny stressfaktor kommit in i vardagen. Under de korta stunder jag faktiskt lyckas tro på att det kommer bli en bebis denna gång inser jag också hur kort tid det i så fall är kvar tills bebisen kommer. 77 dagar, lite drygt 2,5 månader...det är ju ingenting! Hur i hela friden ska jag hinna ta igen alla förberedelser, bli mentalt redo för att både föda barn och bli mamma? Sjukskrivningen kommer därför användas till just detta; jag ska läsa de böcker jag köpt, sy de projekt jag bestämt mig för att ha klara innan bebis kommer, tapetsera barnrummet, möblera om och montera upp. Depression, ångest och oro får inte stoppa mig, jag måste klara av det!
Utöver detta gjorde mannen igår en upptäckt, något som jag inte sett och garanterat aldrig skulle ha märkt om han inte nämnt det. Bristningar. Men inte på magen eller brösten eller ens rumpan, nej på insida/baksida av höger lår. Tycker det var ett helt okey ställe för bristningar då jag var tvungen att använda min fickspegel och mycket vighet för att ens se dem själv. Men men, nu när det börjat dyka upp är det väl bara en tidsfråga innan de vandrat sig uppåt men det tänker jag inte oroa mig över just nu i alla fall.
Det blir bra ska du se! :-) Men helt förberedd är nog ingen. Hur mycket man än har läst och boat å allt känns det nog lika suspekt när det väl är dax ändå! Hur ska man riktigt kunna förstå att det faktist kommer ut en människa?? :-)
SvaraRaderaJag fick oxå bristningar insida lår, mycket märkligt ställe... fast jag fick bristningar redan i v 20-23 och då även på magen, så jag hann med om att få ganska många till slutet. Jag tyckte det var jobbigt med alla bristningarna men jag måste erkänna att jag inte bryr mig så mycket om dom nu, vilket jag är väldigt positivt överraskad över :)
SvaraRaderaJa jises det är inte länge kvar även om tiden har en tendens att gå långsammare ju närmare bf man kommer. :) Pyssel och böcker är verkligen en super sysselsättning när man börjar vara stor och har för ont för att göra allt för mycket fysiskt.
Ingen känner sig cool inför att bli mamma. Jag kände mig som att jag stal barnet när vi fick gå hem från BB. "Ska jag?" "Hur ska vi veta vad man gör?" Osv. Du och David kommer att bli fina föräldrar. Det är ett efterlängtat barn. Det är inte alltid roligt, rosenskimrande och lätt, men ni fixar det där. För ni VILL :-)
SvaraRadera