57 dagar

När jag tittar mig i spegeln ser jag en gravid kvinna men som jag ändå inte tycker är så fasligt stor ännu. Jag tänker att det kommer bli så mycket värre under de närmaste månaderna. Hjärnan har helt enkelt inte förstått att jag börjar vara ganska otymplig nu. Dock blir jag smärtsamt medveten om det när jag till exempel försöker ta på mig strumpor. Det är riktigt jobbigt då det är svårt att böja sig, det är till och med svårt att lyfta upp foten i knät, utan att få halsbränna och känna sig som en valross. Att skotta dagens blötsnö var heller ingen hit. Klär mig och beger mig ut för att göra en insats på uppfarten, jag menar...jag ska ju ändå röra på mig så då kan jag ju lika gärna skotta. Känns ju bara dumt att pulsa genom snön för att ta en promenad. Hur som haver orkar ryggen inte med, jag blir extremt trött och helt slut innan jag ens kommit halvvägs, får ge mig, gå in och lägga mig på soffan och sova en halvtimma. När ska hjärnan förstå att jag är gravid?