Rent generellt var gårdagen en ganska sunkig dag. Regnigt och grått och redan när man vaknar har man en olustig känsla i magen. Jag var helt enkelt inte på något vidare humör. Inköp av 39 serietidningar på loppis gjorde det hela lite roligare fram tills jag pratat förlossningsrädsla med en vän. Ungefär en timma efter samtalet, där jag slog fast att jag inte känner mig rädd för en förlossning och den smärta det innebär, insåg jag att nu är vi så långt gågna i vår graviditet att oavsett vad som händer som kommer det att sluta med just en förlossning. Det var en riktigt jobbig insikt, för nu är jag inte bara rädd för att förlora vårt barn utan också för att behöva gå igenom en förlossning och allt vad det innebär utan att få belöningen i form av en liten bebis att ta med hem. Jag tar gladeligen den smärta som krävs för att få vår bebis, men möjligheten att bli tvungen att göra det utan bebis skrämmer livet ur mig!
Hur som haver slutade kvällen med ett litet solsken. Jag och David kröp upp på soffan med varsin kopp te och pratade...om allt möjligt; oro, irritation, framtid. Jag älskar verkligen när vi får möjlighet att verkligen prata ordentligt. Det har en tendens att alltid vara så fullt upp, eller att jag är så väldigt trött, eller något annat som gör att det faller mellan stolarna. Vi försökte även få bebis att sparka så att pappa skulle få känna vilket gick dåligt till en början. Dock, när vi tillslut kröp i säng blev det ett fasligt liv där inne, så mycket liv att det till och med syntes på utsidan! Då kändes sparkarna och jag kunde somna med vissheten om att jag inte bara inbillar mig, det finns en bebis som ryar runt där inne! Det solskenet försöker jag nu hålla fast vid och spara i mitt inre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar