För en gångs skull hade jag bil till jobbet eftersom jag igårkväll var på ett möte i Strycksele, Vindeln till 21 och tog hyrbilen direkt hem. Sätter mig i bilen och slår igång radion. Strax börjar Stiftelsens "Vart jag än går" spelas och jag sjunger med men när refrengen kommer kommer också tårarna.
"Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går.
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.
Vart jag än går, vart du än går"
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.
Vart jag än går, vart du än går"
Tårarna kommer av att jag relaterar till dessa korta rader, för i mitt liv börjar varje tanke på vårt barn och vår framtid med "om ditt hjärt slår". För om bara bebis hjärta slår så kommer jag alltid finnas där, så länge hjärtat slår har jag möjligheten att finnas där, om ditt hjärta slår...
Det där känner jag igen... Jag kan inte höra Kents "utan dina andetag" utan att tårarna börjar rinna. Den påminner mig så mycket om dåligheter och kämpandet efter att få bli gravid.
SvaraRaderaPå sparkarna i förra inlägget verkar det ju som om hjärtat slår alldeles perfekt:)
Ja det brukar ju kunna vara så, vissa sånger och texter blir så väldigt starkt förknippade med vissa perioder i ens liv!
RaderaJa, det är faktiskt rätt bra livat därinne, känns bara så hemskt att inte kunna vara helt och hållet upp över öronen lycklig över det. Men som sagt, jag jobbar på det :)