Ett litet förtydligande

Jag har funderat ett tag på gårdagens inlägg och känner att jag behöver förtydliga mig lite. Kanske framstår det som extremt privat och att jag "fiskar" efter sympati i och med att jag släpper mina läsare så nära in på livet. Jag har inte fått några sådana indikationer, men samtidigt vet jag att det finns de som anser att en persons privatliv inte ska lämnas ut på en öppen blogg. Men...jag har ett motiv.

Jag, som person, har alltid haft ett stort behov av att prata och kanske framförallt att prata av mig. Jag delar gärna mina sorger och problem med andra då jag tror att människor runt omkring mig kan få en bättre förståelse och acceptera mig om de vet vad jag går igenom.

När det sedan gäller hela graviditetskarusellen så har jag sedan länge varit på det klara med att jag vill kunna hjälpa andra. Innan vårt första missfall hade jag aldrig hört talas om någon i min närhet eller ens bekantskapskrets som faktiskt hade fått missfall. Då var det något som man läste om på internet, något som kunde hända men som var ovanligt och som självklart inte händer oss! Efter första missfallet fick jag dock så mycket stöd av nära och kära, där väldigt många berättade om att de varit med om samma sak. Vilket i sak är hemskt men som ändå kändes skönt där mitt i sorgen.

Men, planeringsfreak som jag är insåg jag att jag gärna vetat om allt detta innan det faktiskt hände, innan vi förlorade vårt första barn och världen rasade för en stund. Och då bestämde jag mig för att vara öppen med allt, att få missfall är inget att dölja och kan jag genom att vara öppen hjälpa någon i min närhet så vill jag kunna göra det. Mina vänner och bekanta ska veta att de kan komma till mig om de råkar ut för samma sak eller bara är oroliga.

Tiden går och vi får fler missfall och jag väljer att fortsätta berätta. Upprepade missfall är extremt påfrestande och jag resonerar likadant där. Kan jag hjälpa någon som måste gå igenom något liknande så vill jag!

Så, tillbaka till gårdagens inlägg, i och med att jag valt att vara öppen och berätta om allt som rör missfallen har jag också valt att vara öppen med min oro kring denna graviditet. Jag anser det vara en lika viktig del att vara öppen om. Den som genomgår ett eller flera missfall kommer kanske känna precis som jag inför en graviditet; en extrem oro! Kanske är jag mer orolig och rädd än vad andra blir, kanske mindre, men för mig har det blivit en naturlig del av livet. Jag vill att den som läser detta ska få hela historien om hur det är att leva med upprepade missfall i bagaget. Eller ja, hur det är för mig och oss att leva med upprepade missfall i bagaget. Det är ingen lätt resa och jag vill inte dölja den oro som uppstår nu när allt egentligen borde vara solnedgångar och rosa moln. Jag är livrädd och jag står för det!