En stund på EFS

Har ganska länge känt ett stort behov av att gå till kyrkan. Det har hänt så mycket tråkigt i vårt liv de senaste sex månaderna att jag inte längre känner mig helt trygg. Då tänker jag tillbaka på min ungdom i Piteå, den tid jag spenderade i kyrkan och det lugn som en gudstjänst kunde ge mig. Den tilltro i Gud jag hade då och hur enkelt lived kunde kännas. Att det finns någon som vakar över mig även när det känns som om du inte kan falla längre. Av den anledningen gick jag i kyrkan idag. Ägnade min förmiddag ät Gud och tanken. Nu känns det lite bättre, litar lite mer på att allt blir bra tillslut och att litet inte alltid kommer kännas såhär. Dock ser jag detta som terapi, det räcket inte med ett besök... Ska försöka göra detta till ett stående inslag i min söndag. Jag tror att det är viktigt för mig!