Man brukar ju säga att man aldrig ska ångra sina beslut. Har du bestämt något är det bara att ta det beslutet och göra det bästa av situationen. Du ska aldrig snegla över axeln eller fundera på vad som skulle kunna ha varit om du gjort ett annat val. Det är nog egentligen en sund inställning, att se framåt istället för bakåt eller åt sidorna. Men varför ska det vara så svårt?
Jag tillhör dem som allt som oftast tittar i backspegeln, sneglar över axeln...ibland väldigt synligt så att alla vet, ibland i smyg och bara i mitt huvud. Dock handlar det nästan alltid om några få saker som jag funderar över, men de återkommer så ofta att jag håller på att bli tokig.
Ett sådant område är utbildning och jobb. Samtidigt som jag har gått en jätteintressant utbildning, haft 5 underbart roliga år på universitet och har en bra examina. Trots detta kan jag inte hjälpa att se tillbaka och fundera på hur livet hade tett sig om jag gjort ett anant val. Om jag till exempel valt att bli lärare istället, hade saker varit bättre då? (När jag började plugga var lärar min Back-up plan, på den tiden behövdes ingen lärarlicens och jag tänkte att om jag inte hittar något roligt jobb inom min utbildning så blir jag lärare, det vore roligt!) Jag känner ofta att jag skulle vilja känna att jag åstadkommer mer, att jag kan hjälpa någon att bli lite bättre. Jag tycker mycket om den känsla man får när man förklarat något för någon som förstår för första gången.
Men nu är jag inte lärare, jag skulle behöva plugga ytterligare åtminstone 3 år för att få ut en licens och det har jag inte CSN för att göra. Så med andra ord, det är bara att glömma i dagsläget. Men, hur hade det varit om jag var lärare, hade allt varit bättre då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar