Jag måste bara få prata av mig lite.
Idag är en stor dag! Min älskade man fyller 30 år idag. Nu är han vuxen på riktigt och riktigt, riktigt stilig. Självklart ska man fira en sådan stor händelse, självklart ska familjen komma och dela en dag som denna. Speciellt när de ringt och sagt att de tar med sig och bjuder på mat, till och med tårta, så vi slipper stå vid spisen hela eftermiddagen! Men trots detta, trots att det är en solig och fin dag, att det vankas kalas och god mat så kan jag inte hjälpa att jag mår lite småilla och känner hur det nyper till i hjärtat, att det känns som om hålet är större än vanligt. Sjävklart är det missfallen som spökar, som vanligt är det dem som får mig att må dåligt.
Det är snart 6 veckor sedan jag senast träffade min gravida svägerska. Då började hennes mage vara rund och fin...det var samma dag som jag började blöda ut vårt tredje missfall. Jag vet inte hur det kommer kännas idag, jag vet inte hur jag kommer reagera. Jag vill verkligen inte vara bitter, men det är precis vad jag är.
Måste man kalla det bitter? Det är väl inte konstigt att det känns svårt att gläjas med andra som är gravida utan att själv känna att det är en orättvis värld. Det kommer att bli er tur. Det är jag säker på Frida!
SvaraRadera