20 dagar

Det har blivit lite av en morgonrutin för mig att börja dagen med ett blogginlägg. Rutiner är viktigt för mig, det är ett sätt för mig att behålla kontrollen där jag kan.

Idag är det 20 dagar kvar till beräknad förlossning, mindre än tre veckor med andra ord. Bebis kan komma idag och hon skulle ändå räknas som fullgången. Det känns underbart men samtidigt har jag under dagens tidiga morgontimmar insett att jag numer kommit in i en ny fas av min rädsla. Jag är som sagt inte rädd för själva förlossningen och allt vad det innebär. Nej nu är jag rädd för hur min rädsla ska utveckla sig om bebis väljer att vänta länge med att komma. Hur kommer jag reagera om hon inte är här om fem veckor. Kanske låter det konstigt, jag kan nog tycka att det känns som en konstig sak att vara rädd för, men jag kan inte hjälpa det just nu. Vad händer om jag bryter ihop totalt och får för mig att hon aldrig kommer att komma till oss. Att det är över och att det inte blev någon bebis trots allt. På sätt och vis känns det ändå skönt att dessa tankar kommer nu, i förväg, för nu kan jag lägga tid på att förbereda mig inför eventualiteten då jag verkligen inte vill vara rädd mer.

Under natten har jag även fått ett sms med ett ljudklipp av min man. Gissar att filen innehåller en inspelning av mina snarkningar. Har dock inte lyssnat på den och kommer nog inte göra det heller. jag är höggravid och förkyld och kan inte hjälpa att jag snarkar! Jag orkar inte ha dåligt samvete över något som jag inte kan avhjälpa, göra något åt. Inatt erbjöd jag mig att sova på soffan men fick ett nej till svar, mer än så kan jag inte göra...