Den här veckan har gått så ofantligt fort! Känns som om den bara har börjat och nu är den snart slut! Det kan ju bero på att jag flängt omkring en hel del, Stockholm på utbildning tisdag och onsdag, idag i Vindeln för att prata vattenskydd och där hips vips blev det fredag!
Jag tror mycket på morgondagen. Den börjar med ett besök på labbet på Holmsunds Vårdcentral. Ska, efter inga som helst krusiduller eller protester, få ta prover för att se om jag har Hypotyreos. En ärftlig sköldkörtelsjukdom som innebär underproduktion i sköldkörteln. Min kära farmor har sjukdomen och har medicinerat länge. Skulle resultaten visa att även jag är drabbad skulle det förklara mycket av hur jag mått de senaste 2,5 åren. Jag skulle väl inte säga att jag ser fram emot ett sådant resultat då det innebär medicinering varje dag resten av livet, men tänk att få gå tillbaka till hur allt var i kroppen innan den där influensan/förkylningen/virusinfektionen jag hade då vi var i Australien!
Jag var till läkaren redan 4 månader efter den akuta sjukdomsperioden (alltså sen vi kommit hem från utlandet) men fick där mest en klapp på huvudet och ett friskförklarande. Att symptomen inte försvunnit på dessa månader fick jag inte förklarat. Jag godtog helt enkelt beskedet, man måste ju lita på att ens läkare vet vad den gör. Det är först nu, 2,5 år senare, när jag fått veta om min farmors diagnos som jag börjat fundera och inser att jag har fortfarande kvar symptomen, jag har bara lärt mig leva med dem och ignorera vissa saker.
Att ringa Holmsunds Vårdcentral blev som en dröm! Stålsatte mig för att ringa, var beredd på samma gamla vanliga bemötande, att vara tvungen att kämpa mig till en läkartid men sjuksköterskan lyssnade på vad jag hade att säga och sa sedan att det mycket väl kunde vara som jag trodde. Höll på att tappa hakan! Det var första gången någon inom sjukvården hållit med mig och trott på mina ord! Fick en telefontid till min läkare då hon lät helt säker på att min läkare skulle hålla med och direkt boka tid för blodprov. Och även denna gång gick det smärtfritt! Så imorgon blir jag av med lite blod men förhoppningsvis en diagnos rikare! :) En stor eloge till Holmsunds Vårdcentral, för ert underbara bemötande!
Efter detta blir det lite intensivt jobb, det är mycket att stå i just nu på jobbet, och nästa vecka kommer bli om möjligt ännu mer hektisk! På eftermiddagen beger jag och David oss dock norrut, mot Piteå, för en lugn och skön helg i mina föräldrars närvaro! Mycket välbehövligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar