Jag jobbar vidare på min positiva resa, även om det går tungt och jag inte alls känner mig särskilt positiv. Sen förra veckan var det sagt att jag skulle ge allt på jobbet, verkligen försöka så att jag aldrig ska behöva ångra mitt beslut, vilket det än må vara i framtiden. Det har helt ärligt gått sådär, jag kämpar vidare och gör allt jag kan. Det finns fortfarande mycket att önska av just detta mål så det återkommer nog snart.
Veckans positiva mål är att kunna glädja mig åt andras lycka även om jag själv känner mig nedtryckt i skoskaften. Jag är ganska deprimerad nu och har en tendens att bli ännu ledsnare när jag hör att det går bra för andra i min närhet. Detta ät en egenskap hos mig som jag hatat! Varför kan jag inte bara vara glad med andra? Inte göra det till en fallgrop för mig? Det är veckans mål, vara glad med de i min närhet! Det måste ju vara bättre att låta deras glädje lyfta mig än att jag ramlar längre ner på stegen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar