Söndagsfunderingar

Precis som lördagar är söndagsmornar heliga för mig. Att stiga upp tidigt och drick te i min ensamhet medan mannen sover. Idag känner jag mig dock helt ur fas, ingenting känns riktigt rolig och jag lyckas inte skaka av mig känslan av att livet är orättvist. När ska det bli min tur att vara riktigt glad och nöjd och utan de stora frågetecken som jag bär omkring på. Visst är det jag själv som sätter ut dessa frågetecken, men hur gör jag för att sluta?

Lördagsfunderingar

En välbehövligt vila, en chans att koppla bort och koppla av, det är vad tidiga helgmornar är för mig. När man och katter sover har jag en möjlighet att bara rå om mig själv. Det är oftast precis vad jag behöver, en stund för mig själv då jag kan tänka igenom veckan som varit och njuta av att inte behöva göra någonting. För det har jag lovat mig själv, att fram tills att David vaknar om helgerna är jag fri att göra just ingenting. Jag kokar en kopp te, kanske tar en macka, ser något avsnitt av någon mysig serie och funderar. Just nu är det jobbsituationen jag funderar över, och alldeles för mycket dessutom. Jag tänker på allt som kan hända, alla möjliga scenarion vilket gör att jag till slut blir galen av alla möjligheter som kan tänkas uppstå. Precis det jag lovade mig själv att inte göra denna vecka. Men trots allt, här sitter jag och funderar på vilket val som är det bästa.

Mitt svar på frågan varierar från stund till stund, och just nu lutar det åt att stanna kvar där jag är och ge det en ordentlig chans. Kanske kommer jag in i arbetet och kan se förbi de nackdelar jag ser idag. Kanske kan jag påverka mitt arbete så att det blir just det jag vill. Vad tror ni? Hur dumt är det att lämna ett tillsvidarejobb för något tidsbegränsat? Totalt korkat skulle jag säga om jag bara hörde detta. Om det tidsbegränsade gav mig mer sinnesfrid i arbetsuppgifterna då? Att jag inte riktigt kan försvara det jag gör idag inför mina egna principer...är det något jag kan komma över och förbi?

Det är många frågor som flyger kring såhär på lördagsmorgonen, men väldigt få svar...

Körpremiär

Så var jag tillbaka i körsammanhang. Efter en termins uppehåll känner jag att det var dags att ta upp sången, kändes tomt utan den återkommande övningen. Denna termin påminner om våren för två år sedan då vi sjöng Volund på Sagateatern. Terminens körverk är skapat med inspiration av just Volund. Kanske är det här vad Umeå Volalensemble ska göra; svensk folkmusik i körtappning!

Efter bara en övning känns det mycket bra. Sångerna känns inspirerande och inspirationskällan märks tydligt när man vet vad man lyssnar efter. Det här har potential att bli en bra termin!

Just can´t give up now

Det finns vissa saker, detaljer i ens liv som återkommer med jämna mellanrum. För mig är en av dessa låten Just Can´t give up Now av Mary Mary. Detta är en sång som följt mig genom livet och som i princip alltid återkommer när jag är på väg upp ur något jobbig, en depression som hållit mig nere. Texten ger mig styrka och hopp:

I just can't give up now
I've come too far from where I started from
Nobody told me the road would be easy
and I don't believe he brought me this far to leave me

För mig symboliserar den att lyckas, att må bra igen och det gör mig ännu starkare och gladare. Det är alltså ett bra tecken för mig när jag känner behovet av att lyssna eller sjunga just denna sång. Med andra ord, nu är jag snart tillbaka!

Jag kallar mig absolut för kristen, men kanske inte så religiös. Det är länge sedan jag gick till kyrkan annat än av någon speciell anledning. Men trots detta är min tro till stor nytta och hjälp i just detta skede, när jag ligger på gränsen mellan att vara ledsen och deprimerad och att komma tillbaka upp med näsan ovan vattenytan. Jag kanske inte ber till Gud, men jag tror (precis som det står i texten ovan) inte att jag har kommit såhär långt i mitt liv bara för att bli lämnad vind för våg. Oavsett om det är Gud eller jag själv som ser till att det händer, så har jag kommit alldeles för långt för att ge upp! Tänk vad fint livet är egentligen, och så mycket vi får uppleva. Jag tänker inte ge upp!

Lunchpromenad

Den positiva resan

Jag måste verkligen ta mig samman, rycka upp mig och börja se framåt istället för snett åt sidan. Jag är alldeles för bra på att snegla mot vad som skulle kunna ha varit, fundera på vad som händer om jag ändrar mig och går en annan väg. Jag måste hitta en plats i tillvaron där jag är nöjd med att bara se framåt, låta livet ha sin gång och kunna njuta av alla bra stunder istället för att tänka och fundera på det som inte blir som jag tänkt. Ett tag nu har mitt liv till stor del varit fyllt av sorg och ledsamheter. Saker som målat mina tankar svarta och gjort att jag inte kunnat glädjas åt allt som är bra. Detta beteende är typiskt Frida. Jag är för inriktad på att jag kommer slå i backen att jag glömmer att fälla ut fallskärmen, livlinan som kommer göra dagen ljusare och lättare att hantera. Jag måste bryta den här trenden! Jag måste börja se ljusare på tillvaron och allt som sker! Jag måste sluta tro att allt som sker sker av en mening, för den övertygelsen drar med mig nedåt. Speciellt när de "meningar" jag hittar är lika destruktiva som jag är som person.

Så, kanske är det lite sent för nyårslöften men, i år ska jag verkligen jobba på min inställning till livet. Jag ska göra mitt bästa för att plocka ut och välja att se det bra i situationer som dyker upp. Ett led i detta kommer bli att jag, varje måndag, ska publicera ett blogginlägg där jag plockar fram något positivt ur något jag egentligen tycker är negativt. Vi får se hur länge det fungerar, men jag ska åtminstone försöka.

Så:

• Jobbfrågan är något väldigt svart i mitt liv just nu. Jag anser mig ha hamnat på fel plats av fel anledningar och vill inget annat än komma bort. Men, för att plocka ut något positivt av detta så har jag åtminstone ett jobb. Det finns så många unga i min sits som är arbetslösa. Jag har en inkomst som gör att jag klarar av och kan göra nästan vad jag vill till skillnad från många andra i min ålder. Visst kanske jag inte trivs klockrent med uppgifterna, men kanske är det så att vart du än kommer så finns det fel och saker du inte kommer trivas med. Denna vecka ska jag försöka landa i att vara glad över att jag har en anställning som motsvarar min utbildning.
  

Fru Frida Funderar...

...inte på så mycket just nu. Har haft en mycket härlig dag som började med frukost med mannen och ett oväntat städryck. Fick till och med för mig att skura handfatet i badrummet vilket visade sig vara välbehövligt. En tvättmaskin startades, tidningar sorterades och skräp kastades! Sen bar det av mot Ålidhem och Linnea för te och prat! Ibland är det bara så skönt att få prata av sig! Tidigare gjorde vi det under löparrundan men det är lite svårt nu när det snart är barn på G för Linnea och Björn! :)

Efter testunden begav jag och mannen oss mot Hissjö för pizza med makarna Gradmark med barn. En mycket lyckad kväll och en härlig dag! Det bästa är nästan att jag glömt bort morgondagens tråkigheter med eventuellt läkarbesök! Tack och lov för vänner!